Det har varit en riktigt jobbig vecka för kropp och själ, men oj vad jag har kämpat. Fått mycket gjort på jobbet, men sömnen gick bananas och jag har haft panikkänning i bröstet. Framförallt en oroskänsla som inte är trevlig. Men i dagsläget är den borta, det där trycket över bröstet och det är såååååå skönt.
Jag tror det beror mycket på att det blev en himla bra dag igår. Jag och Sophie gick igenom rapporterna och hon tog på sig (tack tack tack) att kika igenom det tekniska med rapporterna som rubriker, textstorlek osv. Jag skriver, skriver, skriver och det känns inte omöjligt att jag ska hinna. På kvällen hade jag bestämt mig för att gå på trivselkvällen på Blackis som Luleå bugg och swing anordnar, 2 timmar när en får chansen att träna på det en lärt sig på kurserna, dvs dansa ut och ha det roligt. Jag dansade - för att vara jag - mycket och fick flera bra danser, varav en jättetrevlig fox (älskar fox mer och mer). Appropå socialdans så ska ni läsa Sophies blogginlägg om socialdans, så mycket av det hon skriver där känner jag igen mig i, redan, och då har jag knappt rört på ytan än av denna socialdansvärld.
Som om kvällen inte kunde bli bättre kikar på Iphonen på vägen hem och inser att mina syskon svär högt. Ja, nu gillar jag ju oftast inte när mina syskon är arga på något, men i det här fallet så handlade det om hockey, och där håller inte jag och mina syskon på samma hockeylag. Med andra ord var det rivalmatch igår i Gavlerinken mellan Brynäs och Leksand, där Brynäs gick segrande ur striden med i slutändan klara 4-1. Det var inte bara en skön seger, utan den segern innebar också att vi (Brynäs) tog sig över strecket.
Det var förresten derby i Luleå igår också, Luleå-Skellefteå, och även här lyckades hemmalaget knipa en seger i sista minuten. Kollegorna på kontoret som håller på Luleå har gått med Luleå halsdukar och mössor på sig idag, troligtvis för att markera för de där kollegorna som håller på Skellefteå =). Har jag sagt att jag bor i en hockeytokig del av Sverige?!
Som sagt helg igen och jag längtar mest till efter melodifestivalen i morgon när jag får kika på min nya kärlek - prästen Sidney Chambers i finfina serien Grantchester. Allstå han skådisen som spelar honom - James Norton - han spelade ju för fasen psykopaten i Happy Valley, och ändå gillar jag honom jättemycket i denna serie. Sen kan det bero mycket på att Sidney är olyckligt kär i serien, det är något jag kan känna igen mig i mycket. Känns rätt skönt ändå att han inte blev en Damien Lewis som jag fortfarande inte klarar av att se i något efter Forsyte Saga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar