torsdag 27 juli 2017

Fullspäckad helg i bergslagen

Det var planerat sedan länge att jag skulle åka hem till Dalarna den förra helgen. Tanken var från början att jag skulle ha mina semesterveckor, att jag skulle åka på dansbandsveckan i Malung, att när jag och mamma fick veta att Brad Paisley skulle spela på Furuvik så skulle vi också fara dit. Det verkade bli så himlars bra, men så fick jag nytt jobb och omständigheterna förändrades. Jag fick mindre semesterdagar, jag skulle inte kunna åka på dansbandsveckan och den där Brad Paisley-konserten tycktes osäker. Men som tur var lyckades jag få till en långhelg som kunde kombineras med att jag skulle hämta nycklarna till nya lägenheten. Så jag åkte "hem" i torsdags kväll, åkte till Västerås på fredagen och fick se mina nya lägenhet, på lördagen for jag och mamma och moster till Malung så jag fick dansa en kväll i varje fall (så fantastiskt roligt) och så på måndagskvällen begav vi oss till Furuvik för att se Brad och upptäckte en ny artist i form av Chase Bryant (titta på videon och notera gärna hur han spelar på sin gitarr - upp och ner).


Nu har jag bara en dag kvar på jobbet, sedan går stora flytten i helgen. Känns otäckt, men ändå bra. Det här ska bli bra det...

onsdag 19 juli 2017

Det är en kall sommar vi har...


Sitter och lyssnar på den bästa sångaren i dansbandsvärlden (ja, kanske en av de bästa i Sverige till och med, och världen). Så är det bara, och nu har han en guldklave som bevis på det också.


Så arbetsmoralen är inte direkt den högsta just nu. Räknade ut att jag har 5 arbetsdagar kvar på detta jobbet. Känns både tråkigt och spännande samtidigt. Det ska dock bli så himlars skönt med semester nu innan nya jobbet startar. Även om det "bara" är två veckor.


Det är så kallt i Luleå att jag var beredd att ta på mig mössa och vantar i morse. Trodde inte jag skulle klaga på vädret, men det är juli nu va? Inte oktober?


Nej, det är all energi jag orkar lägga på det. Vädret. En kan inte göra så mycket åt det ändå.

tisdag 18 juli 2017

Jag vill bara dansa ju...

Jag letar och letar och försöker att hitta något ställe där jag kan få träna bugg i Västerås, men det verkar helt lönt. Kurssystemet är inte lika som här i Luleå och det finns så otroligt mycket att välja på och som ensam följare är det nästan omöjligt när flera riktar sig till par. Så funderar faktiskt just nu på att skita i det, försöka hitta på någon samåkningsgrupp så jag kan hitta folk att åka med på dans istället och satsa på helgkurser. Men vart hittar man en samåkningsgrupp?


Inser att jag komma sakna min dansfamilj här uppe i Norrbotten otroligt mycket. Blir te och styra kosan norrut flera gånger per år.

onsdag 12 juli 2017

Varför ska det vara så svårt att tycka om sig själv?

En av de svåraste sakerna med den här energilösheten/depressionen är att vikten går upp igen. Jag vill så himla gärna komma igång med Viktväktarna igen (har i princip inte viktväktat på ett halvår) och blir så ledsen när jag märker att kläderna blir mindre igen. Jag tappar så otroligt mycket självkänsla på en gång och då har jag ju knappt någon till att börja med. Men jag var gladare förra sommaren när jag hade gått ner som mest på denna resa. Förstå mig rätt nu. Det här är jag, det här är min resa, jag hade önskat att jag kunnat tycka om mig själv som jag såg ut, men jag gjorde inte det. Så jag vet att viktnedgång inte är nyckeln till lycka, utan nyckeln ligger i att lära älska sig själv.


Förhoppningsvis så får jag en kick nu när jag snart kommer att flytta till en ny stad och ny lägenhet. Kanske kommer det bli min nystart även när det gäller min självkänsla och träning och då kan nog viktväktandet komma igång igen. Jag måste komma igång med träningen för att bli av med depressionen, men det lutar just nu mot att jag kommer kontakta hälsocentralen igen och få lite hjälp med att komma igång med hjälp av medicin. Vi får se...


Lite andra småsaker då som jag kan använda för att längta till:


1) Om en vecka går en resa ner till Dalarna/Västmanland/Gästrikland en sväng. En långhelg som kommer innehålla uthämtning av nycklarna till nya lägenheten och börja flytta lite saker, åka med mamma och moster till Malung för att dansa, träffa syskon och syskonbarn och så förstås ska vi på Brad Paisley på måndag innan jag flyger tillbaka hem på tisdag förmiddag.


2) Den stora flytten går sedan en vecka senare och jag jobbar också min sista dag i Norrbotten. De flesta kollegorna har dock gått på semester redan, så jag har sagt hej då till de flesta. Några kommer jag hålla kontakten med, några får väl hänga med på facebook och andra ser jag antagligen för sista gången.


3) Två veckors semester innan nya jobbet startar. Kommer ägnas åt lägenhetsfix och träning, sen ska jag också försöka åka hem till Falun en sväng och passa på att gå på dans på Lilltorpet och kanske också Tyllsnäs.


4) Jag och svägerskan har planerat lite löst om att besöka Skolkloster slott för att se på Jane Austen utställningen.


5) I slutet av september så får jag åka på Byggnadsvårdskonventet i Mariestad och återse gamla kollegor och bekanta och framförallt mingla med fina timmermännen (och andra hantverkare). Men jag kommer även ha en möjlighet att lära känna nya kollegorna och även kramas med bästigaste vänner som kommer vara på samma plats.


6) Vad mer, kommer jag kanske kunna åka till Skelleftehamn på dansmara i September också...kommer jag att äntligen få träffa någon nu när jag byter plats igen? Jag tänkte ge mig in i träningsdjungeln i Västerås genom att börja springa med Run Academy, söka danskurser, kanske också testa cross-fit (mest för att det skulle vara spännande att prova).


Ps. I morgon ska jag vara med i P4 Norrbotten och prata byggnadsvård. Vi får väl se hur det går =)

måndag 5 juni 2017

Best of opublicerade blogginlägg...

Jag vet inte hur många gånger jag har startat ett blogginlägg, men inte skrivit klart det de senaste månaderna. Finns många små guldkorn där, men mycket av det jag vill berätta kräver också lite förklaringar och tankar, för saker är inte alltid lätt att förstå sig på. Tänkte ändå att jag kan dela med mig lite av små citat från de opublicerade inläggen så ni vet vad ni kan vänta er här framöver - om jag tar tag i bloggandet igen.


29/5-2017


"Jag tycker verkligen det är otäckt skrämmande hur världen förändras så snabbt och att ingen verkar vilja se det, utan lever på i samma tempo, med samma själviskhet och tror att saker nog kommer rätta till sig snart. Det borde väl till och med den mest enfaldiga människan fatta att ingenting kommer att bli bättre om man själv inte ser till att göra det bättre."


2/5 - 2017


"Minns ni vad jag skrev sist i det förra blogginlägget? Att det jag mest önskade just nu var att få en sådan där magiskt bra danskväll - för att jag verkligen saknat den där känslan av att sväva på moln och att det börjat göra mig riktigt rädd att jag inte längre blev lika glad av saker som jag tidigare blivit jätteglad av. Faktum är att jag fick den i helgen - närmare bestämt i lördags, men god hjälp av en superkul danskväll även i fredags. Dansmara på Rotan i Skelleftehamn och såååå många duktiga dansare där. Fredagen var verkligen skoj och jag fick flera bra danser redan då, men lördagen...aaaaah...det är så svårt att förklara utan att bli jätteklyschig, men jag flöt seriöst på moln ett tag där. Fick lov att sätta mig ner och andas en stund - för vad tusan hade jag just varit med om?"


11/4 - 2017


"Så jag har alltså fått nytt jobb i Västerås. Det är både med glädje och vemod som jag tagit detta beslut. Som ni som känner mig väl och ni som följt bloggen ett tag vet, så har jag varit väldigt förvirrad då jag inte kunnat reda ut vad jag vill och vart jag vill bo, men i slutändan så är det ju alltid önskan om att få komma närmre familjen som vägt tyngts. Så när det här jobbet dök upp på Platsbanken - en fast heltidstjänst i Västerås - så kunde jag inte INTE söka det. Jag hade däremot inga större förhoppningar om att få det, men kände att jag kan ju försöka ändå, uppdatera min CV och mitt personliga brev och faktiskt börja leta lite försiktigt för att så småningom kanske hitta det där jobbet. Men det gick alltså båda snabbare och bättre än jag någonsin hade kunnat tro. Jag skickade in ansökan den sista dagen, blev kallad på intervju och var på den i samband med att jag ändå var i krokarna då när jag var i Stockholm och Visby i mitten av mars (en svår intervju med många tänkvärda och svåra frågor) och ett par veckor senare så blev jag erbjuden tjänsten."


3/4 - 2017


"När man börjar bli trött på att vara trött, då är det dags att ta tag i eländet och ringa till en läkare för att få hjälp med att ta reda på varför jag mår som jag mår. Jag har några gissningar på vad det kan vara för orsaker:
1) Utmattningssyndrom - även om jag inte har någon som helst ångest att åka till jobbet, så gör tröttheten mig stressad över att jag inte kan göra mitt arbete ordentligt. Tröttheten har smugit sig på det senaste halvåret, men efter jul har den gått över i att jag blir helt matt och trött innan dagen är över. Huvudet är tungt, ögonen bråkar med mig så jag inte kan läsa på en dator eller en text utan att det börjar flimra framför ögonen. Huvudvärken som dyker upp är ovanlig, eftersom jag väldigt sällan har ont i huvudet annars, med undantag för ett par migränanfall under ett år."


30/3 - 2017


"Gjorde en sådan här klimattest om hur stor påverkan jag genom sättet jag lever sätter på världen och det kändes inge roligt. I de mesta så sköter jag mig bra, jag äger ju ingen bil, bor litet osv osv. MEN det enda tipset jag fick var att "dra ner på flygresor" och då drar jag ändå ner på dem själv också genom att försöka åka tåg antingen en av vägarna, eller som jag gjort nu senaste - åkt tåg till och från och så kan jag flyga till och från en annan gång. Jag kan dock tycka att är otroligt orättvist för oss som bor långt bort och som vill bo i denna landsände, att vi dels ska förlita oss på tåg som är gamla, slitna och ibland äckliga och även en järnväg som det inte satsas på, där politikerna om och om igen bortprioriterar oss och där en botniabana tycks längre och längre bort. Varför inte istället satsa på att göra flyget miljövänligt? Jag tror inte på att vi någonsin kommer kunna locka bort folk från att resa. Alldeles för många lever för detta. Man jobbar på trista jobb för att kunna åka iväg på fantastiska upplevelser."


25/1-2017


"En sak jag märkt på senare tid är att feminismen oftast beskylls vara orsaken till saker i samhället som inte alls beror på feminismen. Bara här igår så såg jag en person skriva om det faktum att folk inte reser sig upp på fullsatta bussar och andra kollektivresemedel när äldre, gravida, skadade eller funktionsnedsatta människor kliver på och skulle behöva sittplatser. Detta beskyllde då en person på feminismen. Jag kände att jag verkligen ville skriva tillbaka att inte beskylla feminismen för människors lathet och egoism, att jag är feminist och reser på mig om någon av ovanstående skulle kliva på. Jag har också sett den här sortens beteende på bussar och blivit fly förbannad, men jag kan säga er att det inte är feministerna som inte reser sig."


24/1-2017


"En av de mer stressande saker jag vet är att ringa till folk jag aldrig har ringt till förut, eller ibland också folk jag ofta ringt till, eller egentligen plocka upp telefonen och ringa överhuvudtaget. Jag har med andra ord telefonskräck och har aldrig egentligen känt mig bekväm med detta. Jag jobbar med ett yrke som innebär en hel del telefonsamtal, men ändå inte allt för många och ofta kan jag välja att skriva ett mail istället. Dock har jag en väldigt ingrodd tanke som säger att det är ringa man ska göra i första hand, att det är det som är det trevligaste, det mest proffsiga, det enklaste...men är det verkligen det? Mer och mer sen jag börjat prata om det här problemet så inser jag ju att jag inte är ensam om detta, att det kanske inte alls är bäst att ringa vad gäller vissa frågor, att vad gäller svar på frågor så kan det faktiskt vara bättre att få dem nerskrivna på mail, än muntliga återberättade över telefon. För då finns de där, svart på vitt. Jag tröstar mig med det när jag försöker komma anledningar varför jag inte ska ringa till den där personen som jag inte vet vad jag ska fråga, men vet ungefär vad jag vill ha för svar tillbaka. Å andra sidan finns det ju ingen bättre känsla än när man ringt det där samtalet...men usch vad jag avskyr att ringa..."


12/1-2017


"Har aldrig sett det roliga i folk som gör sig illa, därav trycker jag bort alla sådana inlägg som visar dessa videosar på facebook. Det är en sak att vara klumpig, ramla och en ser att den det drabbar inte råkar så illa ut/skäms osv, men när folk verkligen gör sig riktigt illa - det är INTE kul."

"Jag ser inte PK som ett skälls ord, är stolt över att försöka sträva efter att vara det själv. "

"Är helt fascinerad av dansvideosar där män är både förare och följare."

måndag 24 april 2017

Projekt "bli frisk och glad igen"

Det konstiga är att jag inte känner mig så ledsen, men å andra sidan känner jag mig inte så glad heller. Och jag märker att jag inte reagerar på samma vis som jag brukar i vissa situationer, så där ringer varningsklockorna att det är något som inte riktigt stämmer. Men nog trodde jag att den dagen det konstaterades att jag har en depression att jag faktiskt skulle gråta mer, men jag känner mig nästan otäckt tom på känslor.

Jag jagar dem däremot. De där kickarna som faktiskt får mig att känna en stund. Om det så är en låt som känns i magen...

...eller som faktiskt gör mig glad...
...som kommer ifrån en tv-serie med karaktärer som stjäl mitt hjärta och som jag känner och lever med.

Men det kommer ju inte hålla i längden. Jag fattar ju det. Snart kommer den här nykära känslan att försvinna igen och jag blir återigen tom. Jag försöker dock, jag tänker inte ge upp. Tillsammans med läkaren har jag kommit fram till att vi till en början ska testa det här med träning och även terapi över nätet, blir det inte bättre på en månad så får vi jobba vidare på annat vis. Jag ska läsa den här boken bland annat...

Min största rädsla (förutom att jag inte kommer klara av detta) är att folk ska börja behandla mig annorlunda. Jag vill inte att man ska tycka synd om mig, men jag vill inte heller att det ska bagatelliseras när jag väl väljer att prata om det, för en av anledningar till att jag hamnat här är ju för att jag INTE pratat om hur jag känner mig, känt att jag inte fått prata om det, inte vågat prata om det och framförallt för att jag varit rädd för att prata om det på grund av att jag vet att jag sällan får prata klart. Om det är något jag har lärt mig under det senaste året så är det att det är ok att inte må bra. Man ska inte försöka hantera saker ensam. Men där mina nära och kära alltid haft någon bredvid sig att prata med, så har jag kämpat själv med mina rädslor och demoner och det har blivit för mycket tillslut. Det har blivit en ond cirkel och jag hoppas att jag kan få lite lugn och ro nu, att det får bli på mina villkor en stund. Så bli inte arg på mig om jag är kort eller går ifrån eller ber er att inte prata om vissa "jobbiga" saker.

Mest av allt längtar jag efter känslan som en riktigt bra danskväll kan ge mig. Känslan av eufori och kärlek, av trygghet och lugn. I helgen är det dansmara i Skelleftehamn och jag hoppas hoppas hoppas kunna känna lite glädje när jag är där, att jag orkar bjuda upp, för en sak är säkert - jag ÄLSKAR dansen och den tänker jag INTE tappa i den här resan...

onsdag 19 april 2017

Kan vi prata lite om den här tv-serien Nashville?

Jag hade hört talas om den och var riktigt nyfiken på den. För jag menar jag har ju ändå gillat country så länge jag kan minnas och vad gäller musik överhuvudtaget så är jag ju och har alltid varit fascinerad av och beundrat musiker. Jag tror den har gått på någon kanal, för jag minns så väl att jag ibland tittat lite på ett avsnitt och tyckt om vad jag sett, men eftersom jag inte följt den från början så har jag inte fortsatt titta. Så när jag nu hittade de 4 första säsongerna på Viaplay så hade jag ju helt plötsligt chansen att faktiskt börja kika.

Vi kan säga så här. Det var 1 vecka sedan jag upptäckte att serien fanns och idag är jag halvvägs in i säsong 2. Jag är HELT SÅLD på denna serie och fastän den inte alls är klockren, så är den ändå alldeles underbar. Karaktärer som är otroligt älskvärda och musik som för det mesta är jättebra och ja, ett å annat ögongodis med.

Så vad handlar den om? Jo, den handlar om två countrystjärnor och deras liv som dels musiker i jakt på den perfekta hitlåten, sälja mest skivor, skapa den bästa arenaturnen, starta upp ett eget skivbolag osv. Men det handlar lika mycket om deras privatliv, deras jakt på kärlek, deras kamp att få vardagen att fungera med familj och barn och samtidigt bolla det med en framgångsrik karriär. Som biroller finns ett gäng aspirerande musiker och låtskrivare. Det är här jag funnit mina favoritkaraktärer. Från början var det självklart Gunnar och Scarlett. Jag menar Gunnar var nördigt snygg till en början, blev lite bad boy, gick tillbaka till att bli en nördig låtskrivare med stora artistdrömmar och ja...fantastiskt söt. Scarlett blir hans i början låtskrivarpartner som sedan går över i att även bli kärlekspartner för att senare gå över till att bli exkärlekspartner kanske ff skrivarpartner men det är komplicerat. Ja, det är lite komplicerat, men åh vad jag gillar dessa personer. Scarletts andra ex. Avery var en karaktär jag inte alls gillade i början, men som växt nå otroligt - särskilt nu under andra säsongen och för tillfället gillar jag honom mer än Gunnar. Gunnar har tyvärr blivit lite trist, men jag hoppas det ska ändras igen. För han och Scarlett måste väl ändå bli ett par igen, så småningom, eller hur?! (NEJ, NI FÅR INTE SPOILA FÖR MIG). På bilden här ovan är det de 3 personerna som står längst till höger. Scarlett i mitten, Gunnar till vänster och Avery till höger.

Jag behövde verkligen detta just nu. Något att glädjas åt, något att längta efter som kan ge mig lite energi och välbehövliga drömmar. Och tänk, jag har 2,5 säsong till att titta på på Viaplay och sedan ska det även finnas en säsong 5 någonstans. Ååååååh vad jag hoppas att jag kommer fortsätta tycka om den och att den kommer att hålla. Snälla Nashville, håll...

Fullspäckad helg i bergslagen

Det var planerat sedan länge att jag skulle åka hem till Dalarna den förra helgen. Tanken var från början att jag skulle ha mina semestervec...