torsdag 31 mars 2016

Article 5 är inte en lyckad dystopi

https://www.adlibris.com/se/bok/article-5-9780765329615

Det var en bok jag verkligen såg fram emot att läsa, för gillade vad jag trodde den skulle handla om. En tjej med en mor som vägrar lyda regimens riktlinjer, en gammal kärlek som numera jobbar för regimen. Något händer, tjejen tvingas samarbeta med sitt ex. osv. Lät verkligen som om det skulle kunna bli riktigt spännande. Lät till och med lite som mina egna tankar kring hur jag skulle vilja utforma en dystopi.

Och ja, den startar väl så. Vi befinner oss i ett post-krigs samhälle som håller på att formas efter att regimen (hyperkonservativa, radikalt religiösa, strängt diktaturiska) vunnit någon form av krig. Stora delar av landet (USA) är evakuerat och befolkningen samlat till ett antal större städer (tror jag). Folk som på ett eller annat sätt bryter mot regimens riktlinjer kan bli anhållna och försvinner utan att någon vet vart de tar vägen. Men Ember och hennes mor (nämns det något om en bror också? Han försvinner snabbt i så fall) tycks ta lite lätt på detta, de gör ju inget väsen av sig, så vad skulle regimen vilja ta dem för?! Men jo, det är ju precis vad de vill - för hennes mor har brutit mot Article 5; det vill säga att hon har barn utanför äktenskapet. Så mamman blir tagen och ställd inför rätta och Ember blir förd till en uppfostringsanstalt där hon ska lära sig gott beteende, eller något. Och en av dem som utför denna arrestering är Embers ex. Chase.

Så långt så bra. Eller ja, det hade det ju kunnat bli, men den här boken saknar något otroligt väsentligt - och det är en fungerande intrig, ett mål - vad tusan är det som driver karaktärerna framåt? Huvudkaraktären Embers drivkraft - som jag tolkar den - är såååå svag att jag blir arg så många gånger över hur otroligt enkelspårig och naiv hon är. Hon ska fly från anstalten för att rädda sin mamma. Ingen vilja att tänka ett steg längre, att någonstans hitta en motivation som innebär att rädda befolkningen från regimen, eller se det som sitt kall (eller ofrivilliga kall) att bekämpa orättvisorna i samhället. Nej, hon ska rädda mamma, en mamma hon inte vet om hon lever och absolut inte vart hon är. Egentligen hade denna intrig kunnat vara helt ok, OM vi hade fått lära känna mamman och fått lite sympati för henne (nu vet vi endast att hon läser förbjudna böcker - vilken revolterande kvinna va?!), om vi hade fått veta att hennes mamma har en viktigt del i "lösningen" - som medlem i någon form av motoffensiv, att hon vet sanningen om något eller någon, men nej, ingenting sådant antyds i berättelsen. Hon är en mamma, som läser böcker och är en trygghet till Ember, en lågmäld kvinna som "råkat" gilla fel män och fått barn med dem.

Jag ställer höga krav på dystopier, det märker ni va?! Men när man läst ett par stycken med starka kvinnor i huvudrollen som tar sitt öde i sina egna händer, så är det lätt att tröttna på en bok där den kvinnliga "hjälten" behöver räddas av "sin" man.

Anledningen till att motivet och intrigen i denna bok är så svagt tror jag dels också är på grund av en annan STOR svaghet med boken: det här att vi inte har en aning om vilka regimen är, hur de hamnat där de är och vad de vill? Bilden som målas upp är ett otroligt isolerat hyperreligiöst samhälle där ingen kan göra något "olagligt" utan att bli upptäckt, men varför är det så? Vad lever regimen under för villfarelse och varför ser de oäkta barn och ensamstående föräldrar som ett hot som måste åtgärdas? Hade vi fått svar på detta så hade boken kanske kunnat bli lite bättre, nu är det bara frågetecken.

Nu blir den liiite bättre mot slutet, vissa vändningar gör att Ember måstet tänka om. Men tyvärr är hon fortfarande skrattretande pryd och naiv. "Men nej, inte kan väl den här fångvaktaren som jobbar för regimen och har gjort hemska saker mot andra vilja kyssa mig, för han har ju inga känslor för mig". Någonstans kommer ordet "moralpanik" upp och jag får bilden av att författaren är en radikalt högerkristen typ.

Nej, vad ledsen jag blev att denna boken inte alls motsvarade mina förväntningar. Den tog jättelång tid att läsa ut, för jag ville slänga den i väggen så många gånger. Det finns tydligen fortsättning på bokserien också, men känner verkligen ingen lust att läsa vidare.

Det enda positiva med det hela är att jag själv vill skriva min berättelse så mycket mer och inte falla ner i de pryda skarvarna som denna gjorde.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Fullspäckad helg i bergslagen

Det var planerat sedan länge att jag skulle åka hem till Dalarna den förra helgen. Tanken var från början att jag skulle ha mina semestervec...