Funderingar och tankar från en vanlig ovanlig kvinna vid ett skrivbord

# Märker att jag reagerar mer och mer starkt på föräldrar som säger saker som: "åh, tänk vad min lilla pojke kommer charma flickorna", eller "nu ska min flicka flirta med pojkarna" när barnen fortfarande är bebisar. Antar att jag blivit färgad av de transpersoner jag följer på twitter och av de homo- och bisexuella människor som jag känner. Ni vet ju inte om era barn kommer att gilla det motsatta könet eller ens ser sig själv som "flicka" eller "pojke" bara för att det är deras juridiska kön. Är det då rätt att bestämma nu, innan de ens kan prata, att min flicka kommer gilla pojkar?! Gör vi barnen en otjänst genom att agera så heteronormativt? Kommer ni bli chockade/ledsna/arga om/när de visar sig gilla samma kön istället?

# En annan sak jag reagerade starkt på här nyligen var en bekant som la upp en bild med en text som i princip löd att "fett, om du inte sätter dig på min tuttar så kan du dra så långt bort ifrån mig som möjligt". Tror inte att den personen var medveten om hur hårt detta slog mot mig som är både tjockis och har stora tuttar och som är en person som försöker jobba på att tycka om mig själv ändå. Att få bort den här idén om att tjock och ful ska sägas i samma mening. För tjock är INTE synonymt med ful, inte ens synonymt med ohälsosamt. Och att du inte har rätt att berätta för mig hur jag ska må, utifrån hur jag ser ut.

# Har lyssnat på en föreläsare som heter Edna Eriksson för andra gången i mitt liv och hon är helt fantastisk. På ett otroligt enkelt och effektivt sätt så får hon en att omvärdera världen och ställa helt andra frågor rörande identitet och ursprung, än dem du kanske hade innan. Om ni har chansen, så lyssna på henne. Ungefär så här: jag är en kvinna som älskar historia och kostymfilm, en Anglofil som dansar loss till Balkanschlagers, som skulle vilja lära mig dansa salsa på riktigt och som älskar riktig Amerikansk pulled pork och Mac & Cheeze, jag har med andra ord svenskt ursprung, med en Brittisk-, Sydamerikansk-, Balkan- och Amerikansk identitet! Egentligen väldigt ytligt tolkat, men grundtanken tror jag ni förstår... Eller som Edna skulle säga, hennes pappa som är från Småland (?) är den mest "äkta" Mexikan/Spanjor som hon känner.

# En annan sak som jag stört mig på på twitter på sistone är en person som twittrar väldigt mycket om att "den enda sanna lyckan kommer du känna när du får barn", "utan barn så har du inget riktigt liv" och andra rent utsagt sårande påstående för en person som vill ha barn, men inte kan få barn eller har möjligheten till det, men även för personer som frivilligt väljer att inte skaffa barn av någon anledning. Vad är det som säger att dessa personer är mindre värda än dem som väljer att skaffa barn?! Någon påpekade detta, varav personen i fråga försvarade sig med att säga att "eftersom du reagerade så är du inte en av de personer jag menar", det betyder dock inte att det inte sårar ändå och det skrämmer mig att den här personen inte fattar det!