Jag blir förvirrad

Jag följer flera feministiska sidor på facebook och för det mesta så lär jag mig jättemycket av det, jag står tillbaka i diskussioner som rör saker där jag inte hör hemma. Bland mina vänner och närmaste så är det inget konstigt med att kalla oss feminister, det är vi allihopa och det är nog mycket därför som vi trivs så bra ihop också. Men skillnaden mellan mina vänner och mellan vissa personer i dessa grupper på facebook är att folk börjat kidnappa feminismen för en massa andra syftens skull också. Som nu senast när Patricia Arquettes tacktal på Oscarsgalan nämndes. Att hon sa att det var dags för kvinnor att få jämställda löner osv. De första kommentarerna handlade om att hon inte hade rätt att säga en sådan sak för att hon är vit och på grund av det priviligierad. Att hon inte talade för rasifierade eller arbetslösa. Men det var väl ändå inte det som var det viktiga i det hon sa?! Patricia är vit och vet om det, men hon är också kvinna och bor i ett land där män lär sig att öppna dörren för kvinnor, bära saker åt dem trots att det egentligen inte är tungt, där kvinnor inte får betald föräldraledighet  och där barnomsorgen är ett skämt, vilket leder till att kvinnor oftast tvingas sluta jobba för att vara hemma med sina barn. Små steg som dessa, att offentliga personer börjar göra landet uppmärksamt på att kvinnor kan och kvinnor vill, det är stora steg tycker jag. Det gäller ALLA kvinnor, svart som vit, fattig som rik.


Jag kan som sagt bli så trött på det här att vissa anser sig vara "de riktiga" feministerna. I mina ögon handlar det lika mycket om att vara ödmjuk och respektera alla för dem de är och dem de vill vara. So what att jag rakar mina ben ibland, so what att jag vill gå ner i vikt, so what att jag inte röstar F!, betyder det att jag inte är feminist så har ni helt fel. Det handlar om respekt.


Men jag hör också till en av de priviligierade som sagt: så har jag rätt att säga så där? Att jag uppskattar de små stegen, frågor som inte måste inkludera alla hela tiden?

Det är den jag är!

Jag bestämde mig för att plocka bort twitter från min telefon och har även sagt att jag inte får gå in där på min dator heller förrän allra tidigast ett par veckor efter valet. Jag beslutade mig för att jag göra så eftersom jag varje dag blev tokarg av att läsa vad vissa människor där skrev. Människor som i vanliga fall är jättetrevliga och som jag gillar och har en del gemensamt med, men som rent politiskt använder sig av en barnslig och provocerande oartig attityd.

För att ge ett exempel ska jag berätta vad en liberal skrev. Hen uppmanade folk att rösta rätt i valet, att rösta på röd-grönt var inte rätt, för vi såg ju att det (socialismen underförstått) inte funkat så bra i Nordkora, Östtyskland, Sovjetunionen etc.

Jag ÄR socialist, jag är uppvuxen med socialister och har socialistiska vänner i massor. INGEN av oss ser ett land framför oss som ska bli en diktatur - jisses, det är 2014 och ett modernt rikt land som heter Sverige! Att använda det där som hen skriver som argumentation är så skrattretande barnsligt att jag skulle vilja skrika. Ungefär som när samme liberal argumenterade för att hotet från de nazistiska partierna var lika stort som vänsterpartiets. Redan då visade jag mitt missnöje och kallade det ett hån, men hur tusan talar en reson med en människa som verkligen inte vill lyssna på det örat?! Som inte vill sätta sig in i och förstå sina politiskt oliktyckande?

Och det fortsatte. Feminismen attackerades och det skylldes på radikalfeministerna att män mår dåligt och i större grad tar självmord; inte att det beror på ett sjukt snedvridet samhälle som ställer omänskliga krav på både kvinnor och mäns könsroller och att det är DET samhället som feministerna kämpar för att det ska försvinna! Det är i varje fall min feminism! Jag gillar inte när när alla feminister ska dras över samma kant, för även fast det må vara en och samma ideologi, så är vägarna för att nå dit väldigt olika för alla. Tyvärr håller hela feminismen på att kapas av F! som indirekt i princip skrattar åt de andra partiernas feminism. Jag vet inte om det är deras mening, men det känns onekligen så. Så jag förstår att det finns många som tidigare kallat sig själv feminister som börjar ta tillbaka det pga att de stödjer ett annat parti. Det är synd.

Jag må vara naiv och tro det bästa om alla människor tills bevisad motsatsen, men jag tänker inte sitta tyst och bli hånad för att jag är socialist och feminist, för att jag tror på alla människors lika värde och rätt att få må bra, för jag inte vill att möjligheten till att studera på universietet och högskola ska bli en klassfråga utan att ALLA - oavsett ålder, kön, bakgrund etc - ska få utbilda sig till det de vill!