torsdag 31 mars 2016

Article 5 är inte en lyckad dystopi

https://www.adlibris.com/se/bok/article-5-9780765329615

Det var en bok jag verkligen såg fram emot att läsa, för gillade vad jag trodde den skulle handla om. En tjej med en mor som vägrar lyda regimens riktlinjer, en gammal kärlek som numera jobbar för regimen. Något händer, tjejen tvingas samarbeta med sitt ex. osv. Lät verkligen som om det skulle kunna bli riktigt spännande. Lät till och med lite som mina egna tankar kring hur jag skulle vilja utforma en dystopi.

Och ja, den startar väl så. Vi befinner oss i ett post-krigs samhälle som håller på att formas efter att regimen (hyperkonservativa, radikalt religiösa, strängt diktaturiska) vunnit någon form av krig. Stora delar av landet (USA) är evakuerat och befolkningen samlat till ett antal större städer (tror jag). Folk som på ett eller annat sätt bryter mot regimens riktlinjer kan bli anhållna och försvinner utan att någon vet vart de tar vägen. Men Ember och hennes mor (nämns det något om en bror också? Han försvinner snabbt i så fall) tycks ta lite lätt på detta, de gör ju inget väsen av sig, så vad skulle regimen vilja ta dem för?! Men jo, det är ju precis vad de vill - för hennes mor har brutit mot Article 5; det vill säga att hon har barn utanför äktenskapet. Så mamman blir tagen och ställd inför rätta och Ember blir förd till en uppfostringsanstalt där hon ska lära sig gott beteende, eller något. Och en av dem som utför denna arrestering är Embers ex. Chase.

Så långt så bra. Eller ja, det hade det ju kunnat bli, men den här boken saknar något otroligt väsentligt - och det är en fungerande intrig, ett mål - vad tusan är det som driver karaktärerna framåt? Huvudkaraktären Embers drivkraft - som jag tolkar den - är såååå svag att jag blir arg så många gånger över hur otroligt enkelspårig och naiv hon är. Hon ska fly från anstalten för att rädda sin mamma. Ingen vilja att tänka ett steg längre, att någonstans hitta en motivation som innebär att rädda befolkningen från regimen, eller se det som sitt kall (eller ofrivilliga kall) att bekämpa orättvisorna i samhället. Nej, hon ska rädda mamma, en mamma hon inte vet om hon lever och absolut inte vart hon är. Egentligen hade denna intrig kunnat vara helt ok, OM vi hade fått lära känna mamman och fått lite sympati för henne (nu vet vi endast att hon läser förbjudna böcker - vilken revolterande kvinna va?!), om vi hade fått veta att hennes mamma har en viktigt del i "lösningen" - som medlem i någon form av motoffensiv, att hon vet sanningen om något eller någon, men nej, ingenting sådant antyds i berättelsen. Hon är en mamma, som läser böcker och är en trygghet till Ember, en lågmäld kvinna som "råkat" gilla fel män och fått barn med dem.

Jag ställer höga krav på dystopier, det märker ni va?! Men när man läst ett par stycken med starka kvinnor i huvudrollen som tar sitt öde i sina egna händer, så är det lätt att tröttna på en bok där den kvinnliga "hjälten" behöver räddas av "sin" man.

Anledningen till att motivet och intrigen i denna bok är så svagt tror jag dels också är på grund av en annan STOR svaghet med boken: det här att vi inte har en aning om vilka regimen är, hur de hamnat där de är och vad de vill? Bilden som målas upp är ett otroligt isolerat hyperreligiöst samhälle där ingen kan göra något "olagligt" utan att bli upptäckt, men varför är det så? Vad lever regimen under för villfarelse och varför ser de oäkta barn och ensamstående föräldrar som ett hot som måste åtgärdas? Hade vi fått svar på detta så hade boken kanske kunnat bli lite bättre, nu är det bara frågetecken.

Nu blir den liiite bättre mot slutet, vissa vändningar gör att Ember måstet tänka om. Men tyvärr är hon fortfarande skrattretande pryd och naiv. "Men nej, inte kan väl den här fångvaktaren som jobbar för regimen och har gjort hemska saker mot andra vilja kyssa mig, för han har ju inga känslor för mig". Någonstans kommer ordet "moralpanik" upp och jag får bilden av att författaren är en radikalt högerkristen typ.

Nej, vad ledsen jag blev att denna boken inte alls motsvarade mina förväntningar. Den tog jättelång tid att läsa ut, för jag ville slänga den i väggen så många gånger. Det finns tydligen fortsättning på bokserien också, men känner verkligen ingen lust att läsa vidare.

Det enda positiva med det hela är att jag själv vill skriva min berättelse så mycket mer och inte falla ner i de pryda skarvarna som denna gjorde.

onsdag 30 mars 2016

Snart april och dags för ny utmaning

 
 
Denna månad får det bli fokus på magen och hur denna ska kunna bli mindre. Närmar mig normalt BMI med stormsteg, men magen är ff på gränsen till röd-markeringen på måttbandet - dvs inte alls bra enligt vilka mått man borde ha. Så nu tänkte jag testa på en månadsutmaningar med fokus på just mage. 

Tror inte den utmanigen är för hård heller. Den innehåller även squats - den utmaningen jag tvingades avsluta förra månaden pga av sjukdom. Gör ett nytt försök nu. Ska även försöka hålla i plankan, känns ju jättedumt att inte fortsätta med den nu när jag i princip klarar 2 min, från att ha skakat rejält vid 20 sekunder i början av månaden. Så ska försöka hitta ett nytt sådant schema också. 

I övrigt har jag anmält mig till en stegräkningstävling på jobbet i Kiruna, vi ska få stegräknare och kämpa i lag (om jag fattar rätt)! Det kommer ju absolut vara en boost i att komma igång med träningen igen. 

Annars då? Jo, känslorna åker upp och ner som vanligt när jag är här, men börjar bli van nu, kan inte göra så mycket åt det, utan konstaterar mest att det är på det här viset och försöker fokusera på annat. 

onsdag 23 mars 2016

Den här gången kanske...

Tänk om man skulle göra en film på bara trailers av filmer baserade på Nicholas Sparks böcker:
för 5 av 6 gånger är filmerna skit, men innan man vet det så är trailersarna fantastiska...

Det finns en ny på G nu, och samma sak här, verkar vara en helt underbar kärlekshistoria, men kommer den hålla som hel film...




Annars ser jag fram BIG TIME emot denna film (som jag kommer ta med mig näsduk när jag ser):


tisdag 22 mars 2016

3 saker...

3 saker jag ser fram emot
 att åka hem till Dalarna på torsdag
all sommarens dans på logar och dansbandsvecka
att komma igång med träningen på allvar

3 saker jag fasar för
sjukdomar
stress
ensamheten

3 saker jag gillar
att dansa
god mat
mina syskonbarn

3 saker jag inte gillar
Kirunas isvindar
rasism
fat-shaming

3 saker jag vill
 hitta en danspartner så jag kan få testa på att tävla
börja löpträna på barmark
 hälsa på brorsan i Amerika

3 saker jag borde
skriva klart min kandidatuppsats
ringa mina vänner
köpa födelsedagspresenter till brorsan och svägerskan (som fyllde år för flera månader sedan)

3 saker jag kan
 göra plankan i 85 sekunder (hittills)
 bjuda upp trots att jag ff är livrädd för responsen 
✎ komma i god tid

3 saker jag inte kan
ha stökigt i köket när jag lagar mat
 packa en resväska med lagom mycket kläder
✎ gå upp i tid så jag slipper jäkta på morgonen

3 saker jag har på hjärnan
Blodpuddingen jag åt till middag och som jag ska äta i morgon också
 Böckerna jag beställt som jag fick hämta idag av 2 av mina favoritförfattare
Att det blev dålig stämning på avdelningsmötet idag

3 saker jag pratar om ofta
mina syskon och syskonbarn
dans
mitt jobb

3 saker jag önskar mig
att bli frisk
att bli kär
att få dansa en sådan där helt underbar fox som gör mig alldeles matt...

3 saker jag blir lugn av
musik
min familj
att få DANSA

3 saker jag blir stressad av
när jag måste göra något jag inte kan/tror att jag inte kan/inte gjort förut
att inte ha kontroll på läget/situationen.
konflikter - värst när jag själv inte är en del av den, men är där, blir jättestressad av bråk.

3 saker jag ska göra i helgen
leka med Mejen
 äta godis
krama mamma

3 saker jag gjort det senaste dagarna
tittat på nästan alla avsnitt av Manuela bakar på ViaPlay.
 testat alla möjliga huskurer för att lura  förkylning ur kroppen - allt från Rom och Cola till ingefära-avkok till Ipren. 
 renskrivit inventeringsblanketter i massor



Den här listan lånade jag av http://envintagesaga.blogspot.se/

torsdag 17 mars 2016

Urtråkigt, men på bättringsvägen

Börjar inse mer och mer att jag inte alls är lika resident mot förkylningar som jag var på den tiden jag jobbade inom förskolan. Då gick det nästan 10 år utan att jag var på riktigt sjuk en gång. Nu de senaste åren får jag minst 1 eller 2 rejäla förkylningar per år och det är urtråkigt. Särskilt när jag inte alls har tid att vara sjuk, när det händer alldeles för roliga saker som jag tvingas tacka nej till.


Förvisso anade jag nog att det var något på väg. Har varit så där onaturligt trött under mina senaste Kiruna-veckor och kände av luftrören redan en vecka innan jag blev sjuk "på riktigt". Vill skylla det på att jag gick i motvind till jobbet varje dag i en vecka med Kirunas isvindar ilandes ner i mina lungor. Så kanske inte så konstigt att den här förkylningen valde att bli en luftrörskatarr också med hemsk hosta. Har vaknat i natt av hostattacker som jag trott skulle skaka sönder mig. Som om det inte räckte så har jag svettats så mycket att lakanen blivit blöta. Febersvettas, tänkte jag direkt, men jag frös inte, vilket kändes lustigt. Tog ändå febern och den visade 37,8, så lite feber hade jag ju. Förkylningen dök dock upp i söndags, men kom lite småkrypande redan i lördags - vilket gjorde att jag fick ställa in en danskväll i Piteå. Jag tog mig iväg till jobbet i måndags för vi hade kurs, men sedan har jag varit hemma resten av veckan. Jobbat, för konstigt nog har jag ju känt mig ganska pigg, förutom mattheten och hostan.


Nu när jag ställt in mig på att det är på det här viset så är det lättare att hantera att jag är sjuk. Nu känner jag mest att jag ska bli frisk tills nästa vecka när jag åker hem till Falun över påsk. För då ska jag inte vara sjuk. Då ska jag ju kramas med systerdottern. Så i dagsläget känns det rätt bra ändå.

tisdag 1 mars 2016

Mars

Tiden går så fort och våren närmar sig, eller i varje fall blir dagarna ljusare. I Kiruna är det ff -10 på dagarna. Men det känns knappt längre. Dock längtar jag faktiskt nu att få dra på mig springskorna och ge mig ut. Hittade förresten en baddräkt jag vill prova på Intersport också, jättesnygg, så jag hoppas den passar. 

Måste ju komma igång med simningen snart. :-)

Startade också mina 3 utmaningar idag och inser att jag kommer få en rejäl träningsvärk av detta. Men kämpa på ska jag göra!  

I övrigt går det långsamt på jobbet just nu och det gör mig lite ledsen. Missar jag något? Har å andra sidan tid att läsa in mig på en hel del och kanske borde börja kika lite på att skriva artiklar också.  

Nej, jag hoppas det släpper i morgon, att det börjar trilla in lite att göra. 

Fullspäckad helg i bergslagen

Det var planerat sedan länge att jag skulle åka hem till Dalarna den förra helgen. Tanken var från början att jag skulle ha mina semestervec...