Varför ska det vara så svårt att tycka om sig själv?

En av de svåraste sakerna med den här energilösheten/depressionen är att vikten går upp igen. Jag vill så himla gärna komma igång med Viktväktarna igen (har i princip inte viktväktat på ett halvår) och blir så ledsen när jag märker att kläderna blir mindre igen. Jag tappar så otroligt mycket självkänsla på en gång och då har jag ju knappt någon till att börja med. Men jag var gladare förra sommaren när jag hade gått ner som mest på denna resa. Förstå mig rätt nu. Det här är jag, det här är min resa, jag hade önskat att jag kunnat tycka om mig själv som jag såg ut, men jag gjorde inte det. Så jag vet att viktnedgång inte är nyckeln till lycka, utan nyckeln ligger i att lära älska sig själv.


Förhoppningsvis så får jag en kick nu när jag snart kommer att flytta till en ny stad och ny lägenhet. Kanske kommer det bli min nystart även när det gäller min självkänsla och träning och då kan nog viktväktandet komma igång igen. Jag måste komma igång med träningen för att bli av med depressionen, men det lutar just nu mot att jag kommer kontakta hälsocentralen igen och få lite hjälp med att komma igång med hjälp av medicin. Vi får se...


Lite andra småsaker då som jag kan använda för att längta till:


1) Om en vecka går en resa ner till Dalarna/Västmanland/Gästrikland en sväng. En långhelg som kommer innehålla uthämtning av nycklarna till nya lägenheten och börja flytta lite saker, åka med mamma och moster till Malung för att dansa, träffa syskon och syskonbarn och så förstås ska vi på Brad Paisley på måndag innan jag flyger tillbaka hem på tisdag förmiddag.


2) Den stora flytten går sedan en vecka senare och jag jobbar också min sista dag i Norrbotten. De flesta kollegorna har dock gått på semester redan, så jag har sagt hej då till de flesta. Några kommer jag hålla kontakten med, några får väl hänga med på facebook och andra ser jag antagligen för sista gången.


3) Två veckors semester innan nya jobbet startar. Kommer ägnas åt lägenhetsfix och träning, sen ska jag också försöka åka hem till Falun en sväng och passa på att gå på dans på Lilltorpet och kanske också Tyllsnäs.


4) Jag och svägerskan har planerat lite löst om att besöka Skolkloster slott för att se på Jane Austen utställningen.


5) I slutet av september så får jag åka på Byggnadsvårdskonventet i Mariestad och återse gamla kollegor och bekanta och framförallt mingla med fina timmermännen (och andra hantverkare). Men jag kommer även ha en möjlighet att lära känna nya kollegorna och även kramas med bästigaste vänner som kommer vara på samma plats.


6) Vad mer, kommer jag kanske kunna åka till Skelleftehamn på dansmara i September också...kommer jag att äntligen få träffa någon nu när jag byter plats igen? Jag tänkte ge mig in i träningsdjungeln i Västerås genom att börja springa med Run Academy, söka danskurser, kanske också testa cross-fit (mest för att det skulle vara spännande att prova).


Ps. I morgon ska jag vara med i P4 Norrbotten och prata byggnadsvård. Vi får väl se hur det går =)

Jag ❤️ timmermän

Idag har jag verkligen fått min dos av timmermän!  Alltså jag älskar verkligen dessa människor som är så duktiga och drivna och ärligt intresserade av huggtekniker, klyvningar, att forska sig fram genom att prova. Jag älskar detta och borde kanske utbilda mig vidare inom hantverket för att bättre förstå (alternativ karriär, ännu en och det behövs kvinnor)! 

Det är ju folk jag har träffat så mycket genom mitt jobb, att se att deras jobb värderas och ges uppskattning - det är underbart. Kvällen kröntes med att Traditionsbärarna (nätverk av duktiga timmermän med säte framförallt kring Skaraborg) fick Svenska byggnadsvårdsföreningens byggnadsvårdspris för "vårda"! 

https://instagram.com/p/8Tfx5_Hw52/

När Mattias tackade och visade bilder från Ransbergs klockstapel så kunde jag inte låta bli att skryta om att där har jag ju varit med jättemycket som AM vid renoveringen! 

Så himla häftig renovering där de lyfte upp hela klockstapeln för att kunna byta ut de enorma syllarna!  

Det känns...konstigt

Vemodigt! Otäckt! 

Jag har bott på så många ställen de senaste 5-6 åren och nog aldrig egentligen känt mig färdig, fastän jag i flera fall (som Skara) behövde komma därifrån. Men jag tror också att det så mycket beror på det jag lärt mig om mig själv nu. Vad hade hänt om jag hittat dansen när jag bodde i Skara, eller Kristianstad?! Hade jag sett på dessa platser annorlunda?! Jag vet ju det att hade jag fått fast eller förlängt i Västergötland så hade jag ju flyttat från Skara till troligtvis Lidköping (alt. Skövde, men Lidköping är finare). Att då åka förbi Lidköping igår, jag ville kliva av. 

Men nu är jag alltså i Mariestad! Snart kommer jag få veta vilka som är här. Tänker att jag kommer träffa folk jag inte träffat på flera år. Gamla kollegor framförallt, men kanske några gamla kursare också. Just nu, innan jag vet, så känns det otäckt. Men vet att det kommer bli bra. För jag vet hur jag fungerar. Så ska klä på mig och ta en promenad, passa på när vädret är sååå fint!