Nr 44; Åka till fjällen

I fredags när jag gick hem från jobbet så sken solen från en helt klarblå himmel och det var en otroligt magiskt vacker höstdag. Det var till och med ganska varmt och direkt kom längtan efter att få åka till fjällen, få vandra, ha en bil och ha en stuga, men framförallt ha lite sällskap när man är där. Jag la upp denna bild och ungefär den önskan på Instagram och sent på fredagskvällen fick jag ett meddelande från en kollega som berättade att hon och hennes sambo skulle till Trollsjön på lördagen och frågade om jag ville följa med?! Jag tackade ja på en gång, för kände verkligen att en sådan här chans får jag inte ofta och särskilt inte när vädret planerades bli så bra heller.

Så klockan sattes på 07:00 och strax efter åtta på lördagmorgonen blev jag upphämtad med bil och så for vi mot fjällen - nästan så långt åt väster i Sverige man kan komma här uppe i norr. Kan hälsa att vi definitivt inte var den enda som tänkte att det här var en bra idé denna dag, antalet bilar som parkerat längs med E10 vid början av stigen mot Trollsjön vittnade om detta.

Till en början var det dock lite småmulet och kyligt - på flera platser låg frosten (den första jag sett i år) kvar och på en liten damm vi gick förbi låg det faktiskt en tunn tunn is. Jag hade ju inte några särskilda vandringskläder på mig (hade helt enkelt inga med mig till Kiruna denna vända), utan körde på ett par bekväma jeans, en långärmad t-shirt, en tjockare tröja och så förstås min nya fina Solomon-skor, men jag tror faktiskt det var ett riktigt bra val i slutändan för frös i princip ingenting. Det var mössa och vantar bara som ibland var på och ibland av.

Sen så dök solen upp permanent och på ditvägen i ett evigt motljus (hade ju självklart glömt solglasögon också), men ack så vackert det var i dalen vi gick i. Emellanåt började jag fundera om det faktiskt skulle kunna se ut så här i högländerna i Skottland också, för kände liksom igen att ha sett liknande bilder från vissa platser i Skottland. Någon gång ska jag dit och vandra också, så får berätta då hur det var och vilken skillnaden är. Det är ändå otroligt häftigt att vi har sådana här landskap i Sverige. Förstår verkligen varför man vill bo här uppe i norr dagar som dessa.

Helt makalösa vyer och massvis med sten. Mina geologdrömmar började göra sig påminda när jag funderade kring hur det kunnat bli så här, men gissar att det har med inlandsisen att göra, som typ allt annat som berör stora stensamlingar likt dessa.

Vände mig om vid ett tillfälle och såg dalen från det hållet vi kom. Ni kanske ser min skugga där nere i mitten, så det var inte en liten plats vi var i. Jag blev jätteglad av att inse att jag älskade att vandra så här, lite småjobbigt, men ändå så jag orkade och framförallt hur roligt det var att försöka ta sig över lite smått besvärligt leriga partier genom att lista ut den enklaste vägen. Är så kul att ha orken nu och kunde inte hjälpa att tänka tillbaka två år när jag var i Norge och hade så dålig kondition att jag fick ta många pauser, plus att jag vägde 15 kg mer. Nej, dagliga vandringar som dessa älskar jag, men att vandra långt och bo i tält är jag inte sugen på ännu. Alldeles för bekväm av mig.

Tillsist (efter 6 km) kom vi fram till Trollsjön och det var verkligen en makalöst fin plats med ett vatten som både var spegelblankt och turkost. Vi stannade och käkade lunch och fyllde på energin och väntade lite på att solen skulle hinna högre upp på himlen så vi skulle slippa det värsta motljuset och kunna se sjön från en bättre vinkel.

Men vi började frysa, så efter en stund på klipporna så startade vi färden tillbaka mot vägen och bilen hem. Hann dock fånga denna bild också med telefonen innan den la av (hatar kyla gör den min Iphone). Förklarar framförallt det där motljuset jag pratar, men visar också hur vattnet såg ut.

Är verkligen så glad och tacksam för att jag fick följa med. Den bästa lördagen på länge och framförallt för att jag fick chansen att se en plats som så många frågat om jag varit till ännu här uppe i Kiruna. Så nu kan jag pricka av denna sak från att se listan och även punkt 44 på min Bucketlist - Åka till fjällen. Får se vad nästa sak blir. Fyller ju på den här listan lite allteftersom, kanske har ni nå bra tips åt mig? Berör ju året nu fram tills jag fyller år igen.

Hur jag är

Det är konstigt, känt mig jättetrött och omotiverad, tung i kroppen och stel i muskler, men bestämde mig just för att så här kan jag inte ha det. Började titta framåt och planera för hösten, hur jag förutom att dansa ska börja yoga igen (om än en annan sort och ett annat ställe än i vintras), jag tänkte söka någon kreativ kurs på ABF eller Medborgarskolan (lutar åt en skrivkurs nu) och sen ev. en till sak. Jag behöver ha bestämda tider tänker jag. Det blir bra. Och trots att jag ff är trött i ögonen och huvudet idag, så blev jag glad - det är roligt att planera och drömma och tänka att så här vill jag ha det. Måste ju börja någonstans.

Förutom sådana grejer så ska jag ju till Mariestad på byggnadsvårdskonvent i september, ska på konsert i Göteborg i november (Gavin Degraw) och alldeles för någon dag sedan blev jag tipsad om/inbjuden till att åka på dansmaran i Ö-vik i början av september, så nu har jag bokat hotell där också. Mycket att längta till med andra ord. Finns också en dansmara i Gävle i oktober, men än så länge vet jag inte om jag åker till den också.

Tröstar mig med det när huvudet säger nej till den här värmen som är nu, eller när Sydamerika resan känns lite för osäker(vet inte om jag kommer kunna åka), eller när saknaden efter brorsbarn är för stor.

Finner det förresten oerhört fascinerande hur samma människor som klagat på regn och kyla, nu klagar på värmen. Måste vara så otroligt tidskrävande och energislösande att inte kunna släppa vädret - något vi inte kan gör något åt, mer än anpassa oss efter det om det så innebär att sitta i en källare en hel dag, eller ligga i sjön hela dagen.

Idag blåser det, så tror jag kommer våga mig på en promenad, det vore skönt. Att börja lite sakta försöka hitta tillbaka till träning efter skada och förkylning. Kan kanske den här nya motivationen hjälpa med det...håll tummarna. 

Att förstå att vi alla gillar olika och respektera det

Jag undrar hur jag ska få er att förstå. Och er alla andra som jag inte rår på och tvingas se hur ni fläker ur er förutfattade meningar om att vi ALLA måste tycka samma sak - för ingen vettig människa gillar väl hösten och vintern och mörkret och snön???!!!

Men hör, chock och häpnad: jag finns! Och många likar med mig. Som längtar tills snön kommer. Som vill få dra på sig skidorna och glida ut i skogen. Som vill få krypa upp i soffan och tända ljus, dricka något varmt och läsa massvis med böcker. Jag som redan som liten älskade att få vara ute och bygga snökojor. Jag förstår inte det där med att det i mångas ögon är något fel att gilla den här tiden!

Jag hör det på mogonprogrammen , jag hör det på radion, ser det på twitter och facebook
- vi ska ogilla den här tiden nu, och gör vi inte det; så känner vi att vi måste bortförklara oss. Kan vi inte bara bestämma här och nu och slå bort den här förutfattade meningen att det här är en tid vi inte ska gilla?!

För tro mig, jag blir också tröttare på hösten, jag tycker också det kan vara jobbigt med mörkret, men jag lägger ingen extra energi på det! För vad spelar det för roll, det finns inget jag kan göra åt det!

Så varje år har jag en dröm om att ni ska fatta att vädret - det kan ni inte göra något åt!

Årstiderna - det kan ni inte göra något åt.

Så ändra inställning. Och framförallt, sluta hata!!!

(annars ta och flytta ifrån det här jäkla landet, för troligtvis är ni dem som också kör de dåliga skämten om den enda sommardagen i Sverige och tror ni fortfarande efter de somrar vi haft på slutet att det är så, ja, då ska ni inte bo i detta land!)