Den sorgligaste låten

Egentligen vet jag inte varför jag lyssnar på den, eller jo, det vet jag ju; den är fantastiskt vacker, men det är en såååå otroligt sorglig låt att jag får tårar i ögonen varje gång. Och nej, det är inte bara på grund av att det är soundtracket till The Fault in our stars (som är en väldigt sorglig film). Nej, av någon anledning får jag en annan historia i tankarna när jag hör den, en egen berättelse som är så hjärtskärande sorglig att jag börjar gråta.


Så nu tänker vi inte mer på det och jobbar vidare =)

Lucka 14; en dikt "Jag minns..."

14 december: Skriv en dikt på tio rader där varje rad börjar med ”Jag minns”.

 

Jag minns hur det var när ni kom

Jag minns hur ni testade gränser

Jag minns hur ni bet i min tröja

Jag minns hur jag alltid försökte hänga med

Jag minns att jag inte alltid förstod

Jag minns att ni nog inte minns just det

Jag minns att ni alltid var där jag ville vara

Jag minns att jag tillsist valde en egen väg

Jag minns hur ni blev mogna så mycket snabbare än jag

Jag minns hur ni en dag blev dem jag lutar mig mot

Utmaningen kommer från Anna Skriver Under

Lucka 11: skriv om någon du tycker om men är rädd för

Inser att jag skriver mycket om tårar och svår kärlek. Måste nog tänka till lite gång, blir lätt att jag upprepar mig...

 

11 december: Beskriv någon du tycker mycket om. Men gör det utifrån perspektivet att du är rädd för personen.

Hon hörde stegen bakom sig och visste med en gång att han stod där, fastän han inget sa. De skulle hålla sig ifrån varandra, det var sagt så. Han var för farlig. Det jobbiga var bara att hon visste att han visste om det. Att han var farlig. De båda personligheterna som levde inom honom var som motsatserna mellan godhet och ondska. Men godheten låg som ett skimmer av dåligt samvete hos honom även när det onda tog över. Det var där hoppet fanns hos dem båda att han en dag skulle vinna över dem, vinna över ondskan. Hon vände sig om. Hela hans kropp såg ihopsjunken ut där han stod med händerna i fickorna, huvudet nerböjt, synbart i plågor. Han såg inte på henne.

”Stanna där Holly, jag kan inte hålla dem ifrån mig idag”

Hon insåg att hans ögon var svarta och hans panna blank av svett, hur bröstkorgen hävde sig tungt upp och ner.

”Andy, se på mig!”

Han skakade på huvudet. ”Jag kan inte!”

”Snälla, låt dem inte ta över!”

Hon gick ett steg mot honom, men han tog tre tillbaka.

”Jag kom bara för att varna er, en större port kommer öppnas snart och jag vet inte vad som kan komma därifrån.”

Hon nickade och en tår rann sakta ner för hennes kind.

Anna Skriver Under

Lucka 10: ett sms

Anna skriver under

10 december: En karaktär i en novell får ett sms som fullständigt omkullkastar karaktärens planer. Vad står det i sms:et?

 

”Du behöver inte komma tillbaka, det är över nu. Tack för hjälpen”

Lucka 8: Gnusselfars

Lucka nummer 8 gav mig en ny romanidé, hurra!!! Utmaningen från Anna Skriver under!


Skrivutmaningen den 8 december:


Hitta på ett ord som ger noll googleträffar. Låt det vara titeln på en roman. Skriv det första stycket i romanen.

Gnusselfars och andra eländesskap

Introduktion/prolog:

5 saker visste jag:

1. Jag bodde i en jävla skithåla där invånarna varken fattade eller brydde sig om vad feminism eller rasism var, men däremot var de fantastisk engagerade i byns curlinglag som hade mer vilja än talang, eftersom de typ bara spelade tre matcher om året och dessa mot ärkerivalerna i grannbyn (de kunde sällan säga att ett lag vann, eftersom de oftast fick avbrytas på grund av slagsmål efter något tveksamt domslut).
2. Skithålan hade en stor arbetsgivare i Ostfabriken där större delen av invånarna spenderade sina dagar. Ostfabriken låg i en gammal industrilokal som en gång tiden varit anledningen till att byn ens dök upp på kartan, men då hade de tillverkat kätting och haft över 1000 personer anställda. När jag nu säger att större delen av invånarna i Skithålan jobbade på Ostfabriken så talar jag om typ 40-60 personer. För större var inte byn! Det var ju en skithåla!
3. Folkets hus var annars den största publikdragaren i Skithålan. Någon ambitiös fritidspolitiker hade fått för sig att om de kunde locka någon driftig entreprenör att investera i den gamla skolan som inte användes längre så skulle de kunna starta upp både lunchrestaurang, bibliotek, biograf och danspalats där, men det var inte de lättaste att locka dit någon som ville investera och allt var på väg att gå åt skogen. Men hela projektet fick en oväntad draghjälp när fritidspolitikern fångades på bild i en skvallertidning när han grovhånglade med en manlig schlagerstjärna utanför en klubb i Stockholm. I byn var folk inte chockade trots att han levde sitt liv tillsammans med en småskolelärarinna, de hade vetat att han egentligen var homosexuell länge och bara väntat på att han skulle komma ut, men däremot så var folk i landet mycket fascinerande över vad schlagerstjärnan sett hos den här politikern från en liten håla i Hälsingland?! Så helt plötsligt fanns det flera intressenter till att investera i Folkets hus och efteråt stod dansbanden på kö för att komma och spela. Succé!
4. Själv avskydde jag dansband, men älskade av någon mystisk anledning att dansa och…
5. …i slutändan så skulle jag ju ändå bort från den här skithålan till hemort och bort från den här gnusselfarsen till liv jag hade. Jag skulle ta mig till storstan och bli skådespelare, jag skulle gifta mig med Gerard Butler och flytta till Hollywood (eller om han nu ville bo i Skottland så skulle det vara heeelt ok också).
    
   Ja, förvisso vet jag inte det där sista, men drömma vet jag att jag kan…

Lucka 6) "Jag älskade honom, men..."

Anna Skriver Unders julkalender!

Utmaningen Lucka 6: Skriv 250 ord som börjar med meningen "Jag älskade honom, men om han skulle överleva var jag tvungen att lämna honom."’

 

Jag älskade honom, men om han skulle överleva var jag tvungen att lämna honom. Insikten slog mig så hårt att jag tappande andan och snyftningen kom som en chock. Jag drog mig ur hans famn och reste mig från bädden vi låg på. Tvingade mig själv att ta djupa andetag, jobba bort krampen i bröstet och tillsist kunde jag stänga av, igen. Den mentala tröttheten var nästan värre än den fysiska, men den fysiska tröttheten gjorde det svårare att hålla demonerna borta. Men han hade i varje fall inte vaknat. Älskade Eli, du förstår väl varför…

Jag rättade till jackan och kjolen, hängde på mig min väska, såg till att korten fortfarande låg kvar, liksom kniven och pistolen. La en hand över hjärtat och tittade mot honom igen för att försäkra mig om att han inte vaknat. Hans ljusa hår var fienden, hans hjärta var vårt, men dubbelspelet han utövade gagnade varken oss eller honom just nu. Inte efter vad jag fått veta, inte efter att jag fått reda på vem jag var. Jag tror han anade, men tänkte inte fråga. Igår kväll hade vi smitit undan middagen, dragit oss upp mot det obevakade taket där vi hade kunnat älska utan att bli avslöjade. Vi hade inte sagt mycket, så mycket smärta han redan bar på, mardrömmarna som tog över hans sömn varje natt, nej, jag tänkte inte berätta det här också! Jag kunde inte. Han skulle förstå. Han fick lov att förstå. Att jag gjorde det för kampens skull.

Lucka 5) Skriv en dikt =/

Oj, det här är min akilleshäl. Kan inte dikt/lyrik, det var det jag var sämst på under Kreativt skrivande, det jag hade svårast att ta till mig på litteraturvetenskapen och när jag väl tyckte att jag fått ihop något bra någon gång, så fick jag aldrig någon bra respons. Nej, så jag slutade skriva dikter. Men ska väl se om jag får ihop något här… 10 år efter min senaste...

 

Skrivutmaningen från Annorna idag är:

 

Skriv en dikt som innehåller orden: snö, vansinne, hologram, runt och elakt.

 

 Vakna

 

Jag gräver runt min egen död

En redan sinande befolkning som straffas för sin egen dumhets skull

Utmanande ondskefullt

Men fegt

som vädjande skrönor kring nattens svarta snö

Ett gråtande vansinne som tar över

Som hotar och hatar mot dem som inget har

Skrytsamma och orättvisa

Hetsar likt skrockande fega kräk

Oron är ensamhet

Sorg skapar ett grävande hologram

Hos dem som ser växer viljan fram

att ta tillbaka

det

Lucka 4) Dialogövning!

Dagens utmaning hos Anna Skriver under var en dialogövning.  Idag blir det en dialog som skulle kunna passa i ännu en av mina berättelser, men jag vet inte om jag egentligen löste utmaningen!


Skrivutmaning nr 4 var:


Skriv en dialog om ett missförstånd mellan tre personer. Försök att ge dem så specifika röster att du inte behöver skriva ut vem som säger vad. 

– Vad gör han här?

– Varför talade han med er?

– Är du bekant med honom?

– Inte direkt, men jag har träffat honom, på min resa till Durham, hans kusin var bekant med Lucys man. Det var inte mer än att de överraskade oss under en picknick och ville återgärda genom en middag. Jag vet att han är utom räckhåll för mig, men jag avslutade vänskapen där, i Durham.

– Men du vet väl vem han är?

– Borde jag det?

– Jo, jag tycker nog det. Men det låter som ett klokt beslut att avsluta vänskapen, du vill inte dra uppmärksamhet till dig, inte få några falska förhoppningar, inte med människor som han.

– Vad menar ni, han tycktes inte vara skandalös alls?

– Jag tvivlar inte på att Mr Hargreaves är en mycket trevlig och god ung man, hans familj har ett relativt ofläckat rykte, men han är högadlig. Han är en man som människor vet vem det är, som rykten sprids lätt om. Så jag ber dig att hålla dig borta från honom, inte låta dig luras med i något du inte kan ta dig ur.

– Vad menar ni med högadlig?

– Nästan kunglig, praktiskt taget.

– Ni får inte retas med mig, jag sa ju att vi inte var vänner.

– Men han är det. James Hargreaves är äldste son till hertigen av R******, hertiginnan är kusin med drottningen själv. Vi ser dem sällan, de rör sig inte i våra kretsar!

– Men varför är han här???

– Det kan jag inte svara på, och du vet inte heller?

– Nej!!!

– Var försiktigt vännen, en liten skandal stör inte honom, men skulle Mrs Hayden få reda på ett enstakaste litet rykte, så vet du vad som händer.

Lucka 3) En text inspirerad av en bild...

Lucka tre i Anna skriver under utmaningarna handlar om att skriva en text inspirerad av en bild: bilden är oerhört inspirerande för mig, faktiskt älskar jag den. Jag är byggnadsantikvarie och historiker, jag jobbar med dokumentation av gamla hus, jag ÄLSKAR gamla hus och gamla möbler, det är det jag ser. Men det blev ingen färdig text, det blev en början igen, början till en berättelse som jag har i mitt huvud, men ni får läsa detta stycke och se om ni förstår, berätta om jag berättar för mycket, vad anar ni? Vad tror ni? Vilka är de?


3 december: Skriv en text inspirerad av bilden. En mening eller en hel novell – du bestämmer.


Början...

Självklart var han där, så klart han var. Jag vet inte ens varför jag trodde att han kanske skulle avstå från dagens möte, men hoppades att han av någon anledning skulle förstå hur jobbigt det var för mig. Fast det är klart, hur skulle han kunna veta det när jag inte sagt något. Han visste inte att hjärtat kutade upp i fart bara av att se honom, hur jag hade ont i magen av längtan för att han skulle hålla om mig, kyssa mig... Men varför skulle det ske? Män som han blev inte förälskade i en sådan som mig. Varför lärde jag mig aldrig det?

Jag tog ett djupt andetag, stängde av bilen och samlade ihop mina saker innan jag gick ut. Gårdsplanen var frostklädd och det frasade i gräset när jag gick fram till den samlade gruppen människor. Förutom han så var hans äldre kollega där, båda timmermän och intresserade av historia och byggnadsvård. Husägaren stod en bit ifrån och avslutade just ett telefonsamtal, skruvade besvärat på sig i en alldeles för tunn jacka.

Jag vände mig om och tittade på honom, vinkade försiktigt och mimade ett hej. Han log lite snett, nickade tillbaka och vände sig sedan mot sin kollega och började prata.

En liten nick, ja, jag fick väl vara nöjd med det. Jag kunde inte stoppa att tårarna började bränna bakom ögonen, men tog ett djupt andetag och tittade bort mot ingången på huset.

”Ska vi gå in då?” sa husägaren och pekade mot dörren på byggnaden som var öppen, ett halvt fallfärdigt hus, men med den fantasiska charmen av att allt kändes så gammalt och genuint.

Jag kände tacksamhet mot honom som påminde mig om varför vi var här. På rad följde vi efter honom in i huset. Lukten av fukt och gammalt trä mötte oss. Rummen var mörka och nästan helt omöblerade. I köket fanns skåpinredning och den gamla järnspisen kvar, i salen, där vi stannade, stod ett stort skåp i mörkbetsad ek med öppna dörrar. Min blick stannade på det, insektsätet och med halvt murknande brädor i nederkant, men det var så vackert med sina rundade hörn och sina spegeldörrar med glas i, att jag gapade.

Så stod han bredvid mig och tittade åt samma håll.

”Det är ett ovanligt skåp, tror inte jag har sett något som det, hantverket på stommen är helt galet fint,” sa han obesvärat och kliade sig i nacken.

Med ens kom magontet tillbaka, han stod så nära att jag hade kunnat sträcka ut en hand och röra vid honom. Så nära... Jag skakade på huvudet och tittade på honom. Den här gången fångade han min blick och jag hann se ett blänk i dem innan han åter vände blicken mot skåpet igen och tog ett djupt andetag.

”Alice kan vi…,” började han, men avbröts av att de andra ropade till sig honom.

Han tittade ner i golvet och suckade, skakade på huvudet och gick bort till dem. 

Jag kunde inte röra mig, hjärtat dunkade så hårt och tårarna rann till igen…fan fan fan, vad jag hatade det här…

Lucka 2) Vad står det i imman på badrumsspegeln???

Dagens skrivutmaning av Annorna på bloggen "Anna skriver under" den 2 december lyder:


En person kliver ur duschen och ser ett meddelande i imman på spegeln. Skriv tre olika meddelanden som skulle ge tre helt olika noveller.


1. Hämta henne, något vill henne illa...

2. I adore you <3

3. Ring polisen...nu



Små korta ögonblick, men vart hör de hemma?! Jag tror jag har en möjlig berättelse till dem alla =)

Lucka 1) Väntan - en skrivutmaning fram till jul!

Jag har även tänkt att försöka mig på en annan julkalenderutmaning denna december (inspirerad av Emily Dahls julkalenderutmaning, men med fokus på skrivandet). Något "vi" diskuterade i en undergrupp till Geek Women Unite på Facebook, som finns till för oss skrivnördar, eller i varje fall oss med stort intresse för just att skriva. Gruppen heter GWU-skrivcirkel!

En blogg som heter Anna skriver Under nappade på idén att göra en julkalender för oss med en skrivutmaning varje dag fram till jul. Låter det som något för dig kusin Pernilla???

Den första utmaningen blev att skriva de första 250 orden i en roman (valfri genre) med titeln Väntan.

Jag valde att utgå från en text jag redan hade, en berättelse som jag först tänkte som en novell, men insåg att jag inte alls skulle kunna hinna få den känslan och det budskap jag ville med ett så begränsat format. Så nu tänker jag mig en roman, en roman som utspelar sig under en natt i London! Bra att veta är att berättelsen är planerad, men långt ifrån nerskriven, så det är fortfarande på första utkastet stadiet!


Här är början och även mitt första inlägg i denna skrivutmaning:

Kapitel 1