Det är konstigt, känt mig jättetrött och omotiverad, tung i kroppen och stel i muskler, men bestämde mig just för att så här kan jag inte ha det. Började titta framåt och planera för hösten, hur jag förutom att dansa ska börja yoga igen (om än en annan sort och ett annat ställe än i vintras), jag tänkte söka någon kreativ kurs på ABF eller Medborgarskolan (lutar åt en skrivkurs nu) och sen ev. en till sak. Jag behöver ha bestämda tider tänker jag. Det blir bra. Och trots att jag ff är trött i ögonen och huvudet idag, så blev jag glad - det är roligt att planera och drömma och tänka att så här vill jag ha det. Måste ju börja någonstans.
Förutom sådana grejer så ska jag ju till Mariestad på byggnadsvårdskonvent i september, ska på konsert i Göteborg i november (Gavin Degraw) och alldeles för någon dag sedan blev jag tipsad om/inbjuden till att åka på dansmaran i Ö-vik i början av september, så nu har jag bokat hotell där också. Mycket att längta till med andra ord. Finns också en dansmara i Gävle i oktober, men än så länge vet jag inte om jag åker till den också.
Tröstar mig med det när huvudet säger nej till den här värmen som är nu, eller när Sydamerika resan känns lite för osäker(vet inte om jag kommer kunna åka), eller när saknaden efter brorsbarn är för stor.
Finner det förresten oerhört fascinerande hur samma människor som klagat på regn och kyla, nu klagar på värmen. Måste vara så otroligt tidskrävande och energislösande att inte kunna släppa vädret - något vi inte kan gör något åt, mer än anpassa oss efter det om det så innebär att sitta i en källare en hel dag, eller ligga i sjön hela dagen.
Idag blåser det, så tror jag kommer våga mig på en promenad, det vore skönt. Att börja lite sakta försöka hitta tillbaka till träning efter skada och förkylning. Kan kanske den här nya motivationen hjälpa med det...håll tummarna.
