En resa mot livet: Makalösa Norge med bästaste syster yster

tisdag 29 juli 2014

Makalösa Norge med bästaste syster yster - del 1

Över midsommar i år så valde jag och min syster att åka på en liten minisemester tillsammans, något vi båda behövde efter en jobbig vinter och vår med mycket stress och oro i kropparna. Vi ville åka någonstans där vi skulle få tid att bara vara, men också ha möjlighet att få vandra lite och kanske göra lite andra aktiviteter. Vårt val föll på Norge, ett land som ingen av oss egentligen hade varit i, men som båda längtade efter att få se. Efter ett tips av en kompis så bestämdes destinationen för resan till Geiranger fjorden. Bilderna som vi googlade fram från denna plats var verkligen makalöst häftiga, plus att den fjorden faktiskt är ett världsarv. Så vi bokade hotell och hyrde bil och onsdagen före midsommar gav vi oss iväg mot vårt västra grannland.

Jag och kompis M-L tittar ut bästa vägen mot Geiranger.

Vi hade kikat ut en rutt vi kunde köra från Örebro, genom Karlstad och över gränsen för att sedan köra upp mot Lillehammer och ut till Geiranger. På vägen dit skulle vi övernatta någonstans, eftersom vi körde på eftermiddagen från Örebro. Jag märkte väldigt tidigt i planeringen att vi skulle köra förbi den stad där jag visste att en gammal au pair kompis bodde, så jag kontaktade henne och hörde om hon ville passa på att träffas nu när jag ändå skulle vara i närheten och det ville hon jättegärna. Hon erbjöd oss även att få sova hos henne, vilket var riktigt snällt.

Det var verkligen magiskt att köra i Norge. Hur vi åkte från det platta och välbekanta landskapet i Närke och Värmland över gränsen in i Norge där kullar, berg och dalar på en gång började dyka upp. Allt eftersom vi åkte norrut i Norge så blev bergen bara högre och högre. Ibland trodde vi inte att vi kunde åka genom vackrare platser, men jo se det kunde vi. Det spelade liksom ingen roll att det regnade om vartannat, det kändes som att köra i en annan värld. Eftersom vi hade ganska gott om tid på oss på torsdagen så sa vi det att vi tar det lungt, vi stannar, vi njuter och vi ska definitivt åka Trollstigen.

Vid startpunkten för Trollstigen som skulle ta oss uppåt!

På väg!!! Och vi tackade alla gudar som lät oss åka i vår egen takt och som gjorde att vi slappa möta stora bussar! Bra kämpat syrran som körde!

Väl uppe så fanns det ett besökscenter och en utsiktsplats som vi besökte. Vi ville ju se Trollstigen från ovan också. En liten promenad och så stod vi då där och spanade ut...

På väg ut till utsiktspunkten

Trollstigen med utsikt! Makalöst vackert,även med tunga regnmoln!

Efter en färjetur och en första erfarenhet av att möta bussar på fel sida vägen i svängar, så kom vi då tillsist fram till Geiranger och hotellet där vi skulle bo och vi blev inte besvikna. Vårt hotell låg högt upp, så vi hade verkligen utsikten över fjorden utanför fönstret.

Eller vad tycker ni? Detta är utsikten från hotellet vi bodde på.

Eftersom vi "bara" skulle vara där i en långhelg så gick vi ut hårt med en båttur på fjorden på Midsommarafton. Jag hade hört talas om gårdarna som låg på platser dit du egentligen inte borde kunna ta dig, så ville se hur detta såg ut, men även få se bergen nerifrån.

Så tillsammans med en massa fransoser, och tyskar och italienare och koreaner begav vi oss ut på tur.

Där uppe på höjden ligger alltså en gård. Berätta ni för mig hur de tog sig upp dit?!

Som sagt; till en början sken solen lite, sen kom det en skur, sen blev det fint igen, men ju längre ut i fjorden vi kom desto blåsigare och regnigare blev det. Tillsist var det nog bara jag och syrran och dessa tappra själar som fortarande stod ute. Men hur kan en klaga när en rör sig i dessa makalösa miljöer.

Har insett och insåg ännu mer denna resa att jag är jätteförtjust i vattenfall. Rakt genom Geiranger rann ett ganska så stort vattenfall och detta fanns det en gångväg/trapp bredvid som ledde upp till Fjordcentrat, dit vi begav oss efter båtturen.