Ont i halsen

Nej, hade väl inte tänkt och bli sjuk nu, men sanningen är den att jag och syrran pratade om det i helgen att vi båda jagat bort förkylningar inför löpningen att det borde dyka upp nå elände nu när vi slappnar av igen. Och igår dök en halsont och trötthet upp hos mig som antagligen förvarnar om en förkylning. Jag är inte snorig, men har haft ont i halsen hela dagen i dag och känner av att jag har lättare att bli andfådd och att bröstet/lungorna gör ont. Så något i luftrörsväg kan vi gissa då, om inte ännu värre, typiskt. Jag vill ju dansa nu när jag har chansen och är i Luleå. Idag på Ebeneser och till helgen i Piteå när Finix spelar. Men kanske bättre att kurera mig nu så att jag är frisk nästa helg när det blir dansmara i Skellefteå och mys hemma hos Sophie och hennes familj.

Har varit till kuratorn för sista gången idag och nu får jag klara mig på egen hand. Fått en hel del nycklar till hur jag kan tänka och hur jag ska trösta/uppmuntra mig själv om de destruktiva tankarna dyker upp igen, men självklart har jag mycket att arbeta med fortfarande. Tror säkert att jag kommer gå och prata med någon igen om några månader, får se vilken del av mig vi ska ta tag i då, men nu är det dags för mig att öva. Öva på att våga vara mig själv och inte vara rädd för vad folk ska tycka om den personen. Öva på att säga tack för komplimanger och framförallt se till att börja tro på dem.

Passade på att jobba hemma idag när jag ändå inte mådde så bra och det är bra mycket roligare att vara här än på kontoret. Jag vet inte, mitt kontor är inte inspirerande att jobba i, då sitter jag hellre vid mitt köksbord och skriver. Lyssnar på musik och ska snart köra lite lätt yoga, för har småont i kroppen, stel av att sitta still.

En Tjejklassiker - etapp 2!

Sitter på flyget på väg tillbaka till Luleå och tänker tillbaka på helgen i Stockholm.

Hur mycket god mat vi ätit. Frukost på espresso house, god vegetarisk lunch på Hermans, fantastisk tapas med sangria på Ramblas och förstås belöningapizzan på Vapianos. 

Vilket fint väder Stockholm bjöd på. Vi promenerade kanske lite mer än vad vi hade tänkt, men förutom att syrran fick lite ont i fötterna av skorna, så har det gott bra. Vi var också och såg nya Bridget Jones filmen och tyckte nog att den var riktigt bra egentligen. Skrattade så jag grät till en början, var en period sedan som nog var lite seg, men sen tror jag att jag tyckte om slutet ändå. 

På söndagen var det dags för anledningen till varför vi var i Stockholm denna helg - Rosabandetloppet / Lidingö tjejlopp, det vill säga etapp 2 av vår Tjejklassiker (inser att jag inte berättat om etapp 1 än, får försöka komma ihåg det).

Syrran laddar upp inför starten.

Loppet både var som jag trodde och var mkt jobbigare än jag hade kunnat tänka mig och jag gav verkligen allt, vilket gör att jag är så nöjd med min tid och min prestation. Mitt första mål var att klara av att springa hela vägen fram till aborrbacken - och det gjorde jag. Där skulle jag bestämma mig för om jag ville prova springa upp för den, men valde väldigt snabbt att gå - för jisses vilken backe. Nu speedade jag dock på i rask takt uppför backen ändå och var riktigt slut vid toppen, men provade att börja springa igen och kom efter en halv km kanske in i lunket igen. Sen kom nästa backparti där jag fick lov att gå lite igen och så ett tredje, men i det stora hela så gick jag inte mycket och de sista 2 km sprang jag hela vägen. 

Dammigt i löparspåret.

Landade tillslut på en tid på 1 timme och 13 minuter och är såååå nöjd. Hade som mål 1.15, eller inte sämre än tio minuter efter syrran och klarade båda. Syrran sprang på 1.06. 

Nöjda och spexiga efter målgång!!!

Nästa etapp blir Tjejvasan och jag längtar redan. Men först nu ska vi faktiskt anmäla oss till Göteborgsvarvet. 

Vi bodde på Långholmens hotell och jag gillar det. Det enda - som blev väldigt tydligt denna gång - var att det är liiite långt att gå från tunnelbana till hotellet.

Syrran åkte hem igår, men jag stannade kvar för att få träffa en av mina bästa vänner S och hennes lilla bebis. Var länge sedan vi sågs och det är lite jobbigt att inte veta nästa gång vi ses, men troligtvis så kommer Stockholm besökas bra mycket oftare här framöver :-)

Bara leva ett tag som jag vill...

Fy fasen vad jag bara skulle vilja skita i typ allt just nu och bara leva som jag vill ett tag.

• Inga måsten.
• Ingen ångest för att jag än en gång tycks tappat räkningen med VV och verkligen inte orkar ta tag i det heller.
• Bara slippa älta saker jag inte orkar älta om, men som varit med så länge att det automatiskt dyker upp ändå (särskilt trött på detta är jag och halvt bitter, vilket kanske är en bra sak, för just nu orkar jag inte ens älta detta).

Ibland orkar man helt enkelt inte med sig själv och det är väl då som en paus verkligen borde vara en bra idé. Så det kanske är en fantastisk timing att jag ska till Stockholm i helgen och umgås med bästaste lillasyster, bo på hotell, äta en massa god mat och gå på bio. Förstås ska vi springa den där milen på söndagen också - men det panikar jag ingenting över för turen ser så trevlig ut och jag fick mina startuppgifter på mejlen idag och där står ju allt sådant där som jag funderat över. Som vart man lämnar sina överdragskläder och saker. Antar att jag och syrran ska bestämma oss för om vi duschar direkt efter loppet eller om vi åker till hotellet och duschar där, innan vi än en gång beger oss iväg för att äta något gott innan jag ska vinka av henne på tåget på söndagkväll.

Jag är riktigt glad att jag har flera sådana här fullspäckade helger inplanerade nu här framöver. Om drygt två veckor är det dags för dansmara i Skellefteå och om drygt 4 veckor är det dags för dansmara i Gävle. Om 5 veckor åker jag till Kiruna trots att det är Lule-vecka för att gå på den beryktade stadshusfesten. Om 8 veckor ska jag till Örebro och på Superfoxweekend, men eftersom det är till Örebro jag ska så kommer det också bli moster och systermys. Jag och syrran bestämde igår att vi bokar biljetter för att se John Lindbergs trio - som bara råkade spela i Örebro samma kväll som jag kommer dit och eftersom varken jag eller syrran faktiskt sett en hel spelning med dem (bara på stora torget i Falun flera gånger när det varit gratis) så passar vi på. Plus får äta god mat och snacka skit och umgås som de bästaste vi är. Och vet ni vad - om typ 13 veckor är det jul.

Och vi fick också reda på något annat riktigt spännande här i veckan - men det återkommer jag till lite senare när det blivit mer officiellt.

Jag får passa på, för fick också reda på något idag som inte kommer vara positivt för mig och risken är stor att det kan komma att bli tårar här framöver. Jag vill inte att saker ändras, jag vill inte behöva känna dåligt samvete för saker jag inte kan och ska göra något åt. 

Så glad att jag idag fått spendera mkt tid med och lärt känna bättre en riktigt bra och supersnäll människa som inte tycks ha något emot att jag ibland tycks prata lite för mycket. För jag skulle ju sluta bry mig va???!!! Sluta bry mig om att jag undrar hur andra bryr sig och uppfattar mig. Jag är ju jag och kan inte va någon annan. 

Jättetrött nu och dags att kanske göra sig färdig för sängen. Hade en så himla mysig dröm i natt, kan ta den igen i natt faktiskt 😜

Sätta mål för varje vecka

Funderar faktiskt på om det kan vara värt att sätta upp några mål/uppdrag varje vecka. Jag brukar egentligen inte vara så bra att lyda det, men just nu lever jag lite dag efter dag och borde egentligen tänka lite mer framåt.

Så testar och går ut lätt! 

Denna vecka som kommer nu ska jag:

1) Räkna poäng hela veckan, även helgen, men börjar med en dag i taget...

2) Löpträna minst 1 gång till innan loppet nästa söndag. 

3) Höra av mig till S och se så vi kan ses nästa måndag. 

5) Yoga minst 1 gång varje dag. 

Nr 44; Åka till fjällen

I fredags när jag gick hem från jobbet så sken solen från en helt klarblå himmel och det var en otroligt magiskt vacker höstdag. Det var till och med ganska varmt och direkt kom längtan efter att få åka till fjällen, få vandra, ha en bil och ha en stuga, men framförallt ha lite sällskap när man är där. Jag la upp denna bild och ungefär den önskan på Instagram och sent på fredagskvällen fick jag ett meddelande från en kollega som berättade att hon och hennes sambo skulle till Trollsjön på lördagen och frågade om jag ville följa med?! Jag tackade ja på en gång, för kände verkligen att en sådan här chans får jag inte ofta och särskilt inte när vädret planerades bli så bra heller.

Så klockan sattes på 07:00 och strax efter åtta på lördagmorgonen blev jag upphämtad med bil och så for vi mot fjällen - nästan så långt åt väster i Sverige man kan komma här uppe i norr. Kan hälsa att vi definitivt inte var den enda som tänkte att det här var en bra idé denna dag, antalet bilar som parkerat längs med E10 vid början av stigen mot Trollsjön vittnade om detta.

Till en början var det dock lite småmulet och kyligt - på flera platser låg frosten (den första jag sett i år) kvar och på en liten damm vi gick förbi låg det faktiskt en tunn tunn is. Jag hade ju inte några särskilda vandringskläder på mig (hade helt enkelt inga med mig till Kiruna denna vända), utan körde på ett par bekväma jeans, en långärmad t-shirt, en tjockare tröja och så förstås min nya fina Solomon-skor, men jag tror faktiskt det var ett riktigt bra val i slutändan för frös i princip ingenting. Det var mössa och vantar bara som ibland var på och ibland av.

Sen så dök solen upp permanent och på ditvägen i ett evigt motljus (hade ju självklart glömt solglasögon också), men ack så vackert det var i dalen vi gick i. Emellanåt började jag fundera om det faktiskt skulle kunna se ut så här i högländerna i Skottland också, för kände liksom igen att ha sett liknande bilder från vissa platser i Skottland. Någon gång ska jag dit och vandra också, så får berätta då hur det var och vilken skillnaden är. Det är ändå otroligt häftigt att vi har sådana här landskap i Sverige. Förstår verkligen varför man vill bo här uppe i norr dagar som dessa.

Helt makalösa vyer och massvis med sten. Mina geologdrömmar började göra sig påminda när jag funderade kring hur det kunnat bli så här, men gissar att det har med inlandsisen att göra, som typ allt annat som berör stora stensamlingar likt dessa.

Vände mig om vid ett tillfälle och såg dalen från det hållet vi kom. Ni kanske ser min skugga där nere i mitten, så det var inte en liten plats vi var i. Jag blev jätteglad av att inse att jag älskade att vandra så här, lite småjobbigt, men ändå så jag orkade och framförallt hur roligt det var att försöka ta sig över lite smått besvärligt leriga partier genom att lista ut den enklaste vägen. Är så kul att ha orken nu och kunde inte hjälpa att tänka tillbaka två år när jag var i Norge och hade så dålig kondition att jag fick ta många pauser, plus att jag vägde 15 kg mer. Nej, dagliga vandringar som dessa älskar jag, men att vandra långt och bo i tält är jag inte sugen på ännu. Alldeles för bekväm av mig.

Tillsist (efter 6 km) kom vi fram till Trollsjön och det var verkligen en makalöst fin plats med ett vatten som både var spegelblankt och turkost. Vi stannade och käkade lunch och fyllde på energin och väntade lite på att solen skulle hinna högre upp på himlen så vi skulle slippa det värsta motljuset och kunna se sjön från en bättre vinkel.

Men vi började frysa, så efter en stund på klipporna så startade vi färden tillbaka mot vägen och bilen hem. Hann dock fånga denna bild också med telefonen innan den la av (hatar kyla gör den min Iphone). Förklarar framförallt det där motljuset jag pratar, men visar också hur vattnet såg ut.

Är verkligen så glad och tacksam för att jag fick följa med. Den bästa lördagen på länge och framförallt för att jag fick chansen att se en plats som så många frågat om jag varit till ännu här uppe i Kiruna. Så nu kan jag pricka av denna sak från att se listan och även punkt 44 på min Bucketlist - Åka till fjällen. Får se vad nästa sak blir. Fyller ju på den här listan lite allteftersom, kanske har ni nå bra tips åt mig? Berör ju året nu fram tills jag fyller år igen.

Små glädjeämnen i vardagen

Starkt starkt vill ha på denna klänning från Indiska - såååå vacker och lite 70-tals retro/Vintage. Åh vad härligt det är att inse vad för sorts stil på kläder jag vill ha och vilka färger. Det blir så mycket roligare att shoppa och när jag även får så fina komplimanger för mina outfits av kollegor/vänner så gör det saker ännu roligare och jag blir ännu mer motiverad till att hitta nya kläder - vilket inte säger lite då jag är urdålig på att shoppa! Då kan jag till och med tänka mig mönstrat. Indiska kommer med andra ord få ett besök till nästa helg när jag ska till Stockholm (annars i Luleå när jag kommer hem igen)!

I övriga nyheter kan jag berätta att jag KAN gå på stadshusfesten i oktober då den i slutändan inte kommer krocka med Gävlemaran (hurra) - enda kruxet blir att jag inte är i Kiruna då, utan Luleå, men det är en mindre petitess. 😜👍🏻

Och igår sprang jag 6,5 km i sträck och det kändes så jäkla bra. Kunde till och med andas ut och känna mig glad i de långa sega uppförsbackarna som finns i Kiruna - så hurra här med. I helgen ska jag testa springa/gå en mil så jag får känna på hur långt det faktiskt är. En dryg vecka kvar tills det är dags för Lidingö tjejlopp/Rosa bandet loppet. Jag och syrran planerade lite inför Stockholmshelgen igår och beslutade att vi ska gå på bio och se nya Bridget Jones filmen, vi ska käka Tapas på något bra tapasställe (börjar bli en trend när en åker till Stockholm har jag märkt) och så ska vi hitta något mysigt och bra ställe på söder där vi kan käka en god lunch också. Har  ni tips så får ni gärna dela med er. På söndagen efter loppet tänkte vi nog försöka hinna med Vapiano innan syrran ska med tåget. Jag ska stanna en natt till och förhoppningsvis få bebismysa lite med fina vännen S's och hennes nytillskott på måndagen.

Vart ska jag vara och vart vill jag vara?

Någonstans tycks jag har ställt om lite vad gäller mitt dubbelliv i Kiruna och Luleå - att det här kommer inte vara för alltid. Det känns så himla sorgligt och egentligen vill jag inte, men jag märker också hur det här livet sliter på mig. Det är inte idealt att ha två så roliga jobb i två olika städer som kräver resdagar och att jag packar, packar upp, städar, städar, handlar, handlar osv. Det sliter, varesig man vill eller inte. 

Så börjar förbereda mig nu på att efter årsskiftet så kommer det bara bli en stad, en plats, ett boende, ett liv. Så därför vill jag försöka få ut så mycket som möjligt av den tid jag har kvar i Kiruna och jobbet på kommunen - för att jobba med de här frågorna jag får på kommunen är verkligen sååå spännande och jag inser ju det, att det är det här jag vill göra i framtiden. Jobba med kulturmiljöfrågor framförallt inom stadsplanering, men även mot bygglov och allt varierat som händer mot kulturdelen av kommunen är också riktigt roligt. Så många roliga vägar att gå, så många roliga uppgifter, så många svåra saker att ta ställning till, men lista ut hur man ändå kan göra det bästa av det. Och så det ständiga konstaterandet - stadshusfolket är så trevliga att jag vet att jag kommer sakna dem massvis! Plus att inte att ha finaste Clara och Svea i närheten ❤️! 

Gjorde en lista för ett par veckor sedan där jag listade fördelarna med Kiruna mot fördelarna med Luleå - och det blev ganska talande, men förklarade också varför detta är så svårt för mig. Kanske ska påpeka att jag inte fick skriva samma sak på båda listorna. Jag har till exempel fantastiska kollegor i Luleå också.

Kiruna

Jobbet

Kollegorna 

Landskapet och närheten till fjällen (oslagbart) 

Luleå

Vännerna 

Dansen 

Närheten till dansställen som spelar bra dansmusik 

Större utbud av valbara flyg för att ta sig söderut

Shopping

Jag mår himlars bra just nu, men är trött. Dock är det skönt att vara i Kiruna utan de här turbulenta bergodalbanekänslorna som härjade stort i våras. Börjar fundera på om det inte är så hälsosamt att umgås så mycket med sig själv?! Har fortfarande vissa funderingar som ibland kan göra mig tokig, men släpper dem också fort och tittar åt ett annat håll, för kan inte slösa bort mitt liv på att undra. Livet är inte meningen att det ska vara enkelt och vad är liksom roligt med det? Utmaningar gör man växer som människa, så länge som inte utmaningarna tar livet av en. 

Kan jag bara slippa bli förkyld nu så är jag nöjd =)

Lånat instagramkonto

Har denna vecka fått låna Viktväktarna i Luleå och Bodens instagramkonto då vår coach inte hinner med och just denna vecka är i New York. Så kika gärna in och följ oss/mig där.