I väntans tider

Ni kanske inte vet det, att vi går i väntans tider. Jag ska bli moster när som helst. Min älskade lillasyster och hennes fina man ska få en liten Pyret, vi hoppas inom en vecka (jag har gissat den 14). LÄNGTAR att få träffa detta lilla barn och saknar mina brorsdöttrar lite extra. Men om drygt en månad kommer jag få krama dem alla - mina då tre älskade syskonbarn. Att jag kommer att vara både faster och moster. Då är det midsommar, då kommer brorsan och familjen hem till Sverige och Dalarna, då kommer syrran och svågern och lilla Pyret.

Jag hoppas sommaren dykt upp också, att det får bli lite varmt så vi kan bada. Jag längtar såååå mycket efter semestern nu. Ska vara ledig i nästan 4 veckor och har inte planerat för mycket alls, mer än då att umgås med familjen och så förstås testa på socialdansscenen hemma i Dalarna. Jag har en liten idé om att kanske ta en sista minuten resa, men tror att humöret och dagsformen får avgöra detta. Jag sparar ju också pengar till min drömresa och måste egentligen lägga undan varje liten krona nu för att ha råd att åka. Själva resan är det redan sparat till, men det är det här lilla kruxet att en ska ha nästan lika mycket pengar till i fickpengar. Men fasen vad jag längtar dit också, att få bestämma att nu blir den av, den där resan.

Nästan färdig med min panikigaste deadline, har bara 5 till ungefär som jag borde ha klart idag, men nu är det lunch. Blir en tur upp på centrum (centrum som i Björx centrum, inte Lule) få se vad jag ska köpa.

Inte tänka på det!

Blir så ledsen när tankarna om aldrig dyker upp. Jag har helt tappat hoppet om att få träffa någon, bli kär och få barn. Jag önskar och vill inget hellre, men hoppet tog slut nu. Jag orkar inte. Så hur vänder jag detta till något positivt?! Och jag vill inte höra tröst i stil med "han kommer dyka upp, lita på det" - för de har jag hört i 15 år nu och det har inte hänt än!  

Jag vill kunna vara glad ändå, kunna leva, skratta och ta för mig. Kunna se på folk och inte ana att de tycker synd om mig, för jag vet det, peppa mig på andra vis! 

Jag är trött nu och det är dagarna före den tiden på månaden, så dessa tankar är inte konstiga en dag som denna. Men frågorna är ändå viktiga, och det stämmer de jag skrev, försöker bara att inte tänka på det så mycket!  

Inför ESC - del 3

De trashar Norges låt, jag tycker den bara blir bättre och bättre, galet snygg ju!

Spooky

Har svårt att hitta tid till att följa tv-serier just nu, men Outlander hänger jag med i ändå. Tyvärr har de senaste två avsnitten varit så där. En annan serie som jag också varit duktiga på att följa och tycker om, men missat de sista avsnitten av, är the Musketeers.

Men så igår började säsong 2 av Penny Dreadful, jag gillade till viss del första säsongen, men var ändå så fascinerad av den att jag följde den slaviskt. Så jag såg nyss första avsnittet på andra säsongen och shit vad läskigt det var. Känner mig riktigt exalterad inför den nya säsongen nu. Häxor verkar kunna bli de nya "vampyrerna". Riktigt otäcka häxor också med koppling till Lucifer/Satan, som ju var det folk förr i tiden var rädda för med "häxor". Likt vampyrer så har ju häxorna till viss del blivit romantiserade. Sen hör ju jag till dem som vill tro att det finns goda häxor också, men det kan vi konstatera på en gång - häxorna (bilden ovan) som just presenterats i Penny Dreadful är INGA goda häxor.

Det där givande och svåra med att ha så bra vänner

Känner sådan tacksamhet till flera av mina nya vänner för den villkorslösa vänskap de ger. Jag lider fortfarande av sviterna efter gymnasiet när jag tappade kontakten med min dåvarande bästa vän och trodde att flera av mina nya vänner var bättre vänner än vad de nog såg mig som. Det låter kanske elakt att skriva så här, men det var så det kändes då. Nu i efterhand kan jag förvisso se andra orsaker till att jag ofta blev tredje och femte hjulet, till exempel det här att jag var den enda som inte hade någon partner och behövde vänner så mycket mer. Jag kan inte skylla på någon att det sårade när jag frågade om vi skulle gå ut en kväll och vännerna svarade att de inte hade råd, för att höra veckan efter att de varit ut ändå. I efterhand hade jag uppskattat ärlighet mer, men troligen hade jag sårats mer av det. På de viset är det tur att jag alltid haft familjen och mina syskon nära, men även att jag haft mina drömmar, att jag siktade uppåt och långt bort. 


Jag minns min första tid i USA, när mina nya USA-vänner började ringa till mig och jag kände mig så förvånad att folk faktiskt ville det. Efter USA har det bara blivit bättre, av någon anledning tycks jag ha lätt för att hitta de finaste människorna och de finaste vännerna, trots att jag är blyg. När jag tappat vänner har det mestadels berott på att de flyttat eller jag flyttat. Med Facebook har saker blivit så himla mycket enklare. Jag har hittat tillbaka till gamla barndomsvänner, men även lyckats hålla kontakten med så många av de nya. Det stora provet för mig nu blir mitt 35-års kalas. Kommer det att vilja komma några upp hit?! Jag sätter verkligen prov på mitt mod här, för enklast hade ju varit att inte anordna något, men någonstans så känner jag att en gång måste jag få våga ha ett kalas också. 

Kärleksfilm

En annan trailer som fångade mitt intresse var denna. Ännu en i raden av filmatiseringar av Nicholas Sparks böcker. Det oroar mig lite. För de senaste filmatiseringarna av hans böcker har varit riktigt trista, jag vissa riktigt dåliga. Den senaste jag såg hette The best of me och för att vara en kärleksberättelse så missade den en väldigt viktig grej, och det var att hitta skådisar med kemi som gjorde en kärlekshistoria trovärdig. Nu var det förvisso tidshopp i denna film, och ungdomsdelen, där fanns det i varje fall kemi, där var däremot trovärdigheten problemet, vilket det var i hela filmen. Jag gillar inte filmer där en kan gissa sig till vad som kommer hända i förväg när det en gissar ska hända är riktigt klyschigt. Det hände tyvärr flera gånger och hjälpte inte filmen framåt. Det är därför jag hoppas mer på den här filmen i trailern, för den tycks ändå ha ett relativt enkelt spår ifråga om passionerad kärlek, farligt intresse och så problem utifrån det. Förvisso verkar den ju också ha en sidohistoria, men det har typ alla hans filmer.  Men lika bra att gå in med inställningen att den kommer inte leva upp till mina förväntningar och hoppas på att bli överraskad.

Ny kostymfilm

Baserat på en Thomas Hardy berättelse. Känner jag dem rätt så är det säkerligen en hel del samhällskritik mot kvinnas utsatthet i det väldigt konservativa Victorianska England. Åh, jag saknar nya kostymfilmer, och jag saknar framförallt bra nya kostymfilmer. Så hoppas denna kan vara något. Absolut rätt tid i varje fall. =)