Börjar inse mer och mer att jag inte alls är lika resident mot förkylningar som jag var på den tiden jag jobbade inom förskolan. Då gick det nästan 10 år utan att jag var på riktigt sjuk en gång. Nu de senaste åren får jag minst 1 eller 2 rejäla förkylningar per år och det är urtråkigt. Särskilt när jag inte alls har tid att vara sjuk, när det händer alldeles för roliga saker som jag tvingas tacka nej till.
Förvisso anade jag nog att det var något på väg. Har varit så där onaturligt trött under mina senaste Kiruna-veckor och kände av luftrören redan en vecka innan jag blev sjuk "på riktigt". Vill skylla det på att jag gick i motvind till jobbet varje dag i en vecka med Kirunas isvindar ilandes ner i mina lungor. Så kanske inte så konstigt att den här förkylningen valde att bli en luftrörskatarr också med hemsk hosta. Har vaknat i natt av hostattacker som jag trott skulle skaka sönder mig. Som om det inte räckte så har jag svettats så mycket att lakanen blivit blöta. Febersvettas, tänkte jag direkt, men jag frös inte, vilket kändes lustigt. Tog ändå febern och den visade 37,8, så lite feber hade jag ju. Förkylningen dök dock upp i söndags, men kom lite småkrypande redan i lördags - vilket gjorde att jag fick ställa in en danskväll i Piteå. Jag tog mig iväg till jobbet i måndags för vi hade kurs, men sedan har jag varit hemma resten av veckan. Jobbat, för konstigt nog har jag ju känt mig ganska pigg, förutom mattheten och hostan.
Nu när jag ställt in mig på att det är på det här viset så är det lättare att hantera att jag är sjuk. Nu känner jag mest att jag ska bli frisk tills nästa vecka när jag åker hem till Falun över påsk. För då ska jag inte vara sjuk. Då ska jag ju kramas med systerdottern. Så i dagsläget känns det rätt bra ändå.
torsdag 17 mars 2016
tisdag 1 mars 2016
Mars
Tiden går så fort och våren närmar sig, eller i varje fall blir dagarna ljusare. I Kiruna är det ff -10 på dagarna. Men det känns knappt längre. Dock längtar jag faktiskt nu att få dra på mig springskorna och ge mig ut. Hittade förresten en baddräkt jag vill prova på Intersport också, jättesnygg, så jag hoppas den passar.
Startade också mina 3 utmaningar idag och inser att jag kommer få en rejäl träningsvärk av detta. Men kämpa på ska jag göra!
I övrigt går det långsamt på jobbet just nu och det gör mig lite ledsen. Missar jag något? Har å andra sidan tid att läsa in mig på en hel del och kanske borde börja kika lite på att skriva artiklar också.
Nej, jag hoppas det släpper i morgon, att det börjar trilla in lite att göra.
söndag 28 februari 2016
Träningsutmaning i mars
Tänkte ge mig i kast med lite utmaningar i mars - får se om jag klarar av dem och även se om de kommer ge något resultat. Tänker mäta mig i morgon och skriva ner måtten så jag har dem och kan jämföra i slutet av månaden. Vore roligt om det var någon skillnad. Nu viktväktar jag ju också, men det är magen som är mitt problemområde och kan behöva lite extra hjälp.
tisdag 23 februari 2016
2016 ska bli mitt år
Tänker att jag ska försöka börja blogga igen med lite mer fokus på allt jag gör och hur jag lever. Trodde ju aldrig att jag skulle leva det livet jag gör vid en ålder av 35. Jag har gjort så mycket, sett så mycket, lärt mig så mycket - men det finns också så otroligt mycket jag inte fått göra än.
2016 ska bli året då jag lär mig tycka om mig själv, när jag lär mig att älska den jag är och det jag gör.
Förutom socialdansare (dansar bugg och modern fox) så är jag också viktväktare och har sen september gått ner 10,3 kilo. Jag är utbildad bebyggelseantikvarie och jobbar för tillfället 50 % på Norrbottens museum och 50 % som kommunantikvarie på Kiruna kommun. Detta betyder att jag bor halvtid i Luleå och halvtid i Kiruna. Dansar gör jag med Luleå bugg och swing och jag älskar det, dansar så mycket jag kan.
2016 är också året när jag och syrran ska börja utföra Tjejklassikern med Vansbro tjejsim och Lidingö tjejlopp - ja, vi är redan anmälda och snart ska vi anmäla oss till Tjejvasan 2017 också. Ska bli så roligt.
torsdag 14 januari 2016
Jag försöker
Jag försöker
Jag försöker
Men han är där
Han är alltid där när jag är här
Varför stirrar han?
Varför säger han inget mer?
Varför kämpar han med att inte titta för att sedan ändå vända blicken mot mig?
Och jag kan ju inte slita blicken då
Inte när han ser på mig
För jag vill ju det
Samtidigt som jag inte vill att han ska ha den där ringen på fingret
Det är därför jag tror att han inte alls tittar på mig av samma anledning som jag tittar på honom
För sådant händer aldrig mig
Så varför ska han alltid finnas där?
fredag 18 december 2015
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Fullspäckad helg i bergslagen
Det var planerat sedan länge att jag skulle åka hem till Dalarna den förra helgen. Tanken var från början att jag skulle ha mina semestervec...

-
Hade en fullspäckad dag igår med andra ärenden än Kiruna. En slutbesiktning i Boden (begravningskapellet), lite rekning inför en offert som ...
-
Det var planerat sedan länge att jag skulle åka hem till Dalarna den förra helgen. Tanken var från början att jag skulle ha mina semestervec...
-
Efter lunch begav jag mig åt andra håller på ni promenad och hittade en bunt pärlor. Trappräcke. Trappräcken och dörrar. Dörr...