Att leva med dålig självkänsla och dubbla budskap

Alltså jag förstår ju att jag kanske förmedlar dubbla budskap genom att jag samtidigt som jag uppmuntrar folk till att älska sig själva och sin kropp hur man än ser ut, själv valt att gå ner i vikt med viktväktarna. Framförallt eftersom jag vet att tjock inte behöver betyda ohälsosam och otränad, samt att smal inte behöver betyda hälsosam och vältränad.

Jag har ett bra exempel på nära hemmaplan på en människa som både sprungit maraton och åkt Öppet spår otaliga gånger, men aldrig varit någon trådsmal människa och hon ska aldrig vara det heller. Men något i samhället har fått henne att tro att hon inte duger, att hon inte är vacker, att hon ska se ut på något annat vis. Och jag blir så arg på detta. Inte bara för att den här samhällssynen överförts även på mig att känna att jag inte duger, men framförallt för att den här personen är otroligt vacker och omtyckt och att hon inte borde fortsätta trycka ner sig själv för att hon inte går ner i vikt. Jag skäller ut henne ibland för att hon kan börja ett samtal med att säga att hon är tjock och äcklig och ful. Jag känner igen de här orden från mig själv, jag har själv uttryckt dem otaliga gånger och hatat mig själv. Men jag är på väg upp och då ser jag även det sjuka i att ständigt tänka så här. Att känna sig värdelös, trots att man är fantastisk. Man väljer själv hur man väljer att se sig själv, men en människa med dålig självkänsla är svår att övertyga. Särskilt när man så länge stängt av en del av sig själv och blivit blind.

Att jag förbättrat min självkänsla på vissa plan, gör inte att jag än tror på att jag är vacker. För tyvärr har 20 år av att inte ha blivit sedd av dem jag vill bli sedd av fått mig att tro att ingen kommer vilja ha mig, någonsin. Jag fattar ju att jag också på grund av detta byggt en mur omkring mig som ingen vettig människa orkar riva ner och eftersom jag är blind och inte kan se om någon visar intresse så kan jag ju inte öppna upp porten heller. Det blir en ond cirkel.

Det jag vill förmedla med detta inlägg är att ni med barn ska vara så otroligt försiktiga med vad ni säger när era barn hör er. Prata inte om att gå ner i vikt när barnen hör. Kommentera inte folk på teven med elaka fördomsfulla kommentarer, utan diskutera istället med barnen om de skulle säga något "elakt" om personerna de ser.

Jag läste en gång boken Shrek för barn på en förskola jag jobbade och barnen började skratta och göra lustiga ljud när Shrek träffade sin själsfrände och uttryckte det som att de var otäcka och fula och dumma. Jag hade lätt kunnat skratta med dem och befäst deras mening om att "fula" människor är mindre värda och förtjänar inte att bli förälskade, men istället ledde jag in dem på diskussionen om att de hade hittat varandra och blivit förälskade. Barnen slutade att skratta och jag såg hur de funderade mycket och nickade, att de var missförstådda, att så klart så blev de kära och att det var helt rätt. Barnen gick efter vilan ut och började rita sina egna berättelser och jag kände mig nöjd.

När fröken Jennie var med i radio

1) Årets bästa Instagram-bild

Brukar se december som en chans att komma igång med bloggandet ordentligt igen med hjälp av någon bloggutmaning/julkalenderutmaning. Något år har det varit en fotoutmaning, ett annat en skrivutmaning - detta år hoppar jag på Emma Sundhs 31 Bloggutmaningar som hon satt ihop med hjälp av idéer från sina bloggläsare (bl.a. jag). Utmaningen pågår hela december.

Första utmaningen var igår, men eftersom jag satt och jobbade på stan utan internet hela dagen (ofantligt skönt och jag fick så mycket gjort) - så kommer den första utmaningen här.

1 december) Årets bästa Instragram-bild

Egentligen tror jag inte årets bästa bild är tagen än, för jag känner på mig att den kommer bli under julen när alla syskonbarnen får träffas, men fram tills dess så får denna bild representera mitt år. En bild som jag blir sååå glad av.

Det var när jag och syrran precis hade träffats efter att ha gått i mål i Lidingö tjejlopp/Rosa bandet loppet. Hur vi försökte och försökte få till en bild där vi kunde se nöjda och glada ut - vilket vi var. Bild på bild på bild och tillsist så stod väl inte syrran ut...det var då den togs, denna fantastiska "vi har gått i mål bild" som måste vara årets bästa Instagrambild. =) 

Bucket-list för år 36!

Nu slår vi fast att detta är min bucketlist för mitt år som 36 - nu får den med andra ord inte fyllas på mera! Jag har ju redan börjat pricka av saker - för hur skulle jag annars hinna med allt, men har också en hel massa saker kvar att göra! Kommer bli skoj och kommer bli roligt att se hur jag ska lösa vissa av utmaningarna - eftersom jag inte har en aning om exempelvis hur jag ska få någon att vilja hångla med mig?! Tror faktiskt jag ska göra en sådan här lista för alla kommande år - en liten sporre att inte ge upp när livet kommer kännas tungt.

1. Skrattat istället för ältat - ett av mina känslomässiga mål.
2. Hånglat
3. Dansat på minst 2 nya dansställen
4. Skrivit och skickat in en novell till en tävling
5. Springa Lidingö tjejlopp - Rosa bandet loppet
6. Kunna springa 5 km i sträck (med belöning när jag klarar det)
7. Kunna springa 1 mil i sträck (med belöning när jag klarar det)
8. Åka på Oktobermaran i Gävle - alla 3 dagarna
9. Gå i mål med viktväktarna och bli Guldmedlem (med belöning när jag klarar det)
10. Åka till Örebro för att vara med på Superfoxweekend i november
11. Köpa bil
12. Gå på date
13. Åka till Edinburgh
14. Åka till Sälen och åka längdskidor
15. Åka Tjejvasan
16. Åka något mer skidlopp innan Tjejvasan
17. Köpa nya springskor
18. Cykla tjejvättern
19. Köpa ny dator
20. Läsa minst en klassiker
21. Kunna göra "nedåtgående hunden" med fötterna helt i golvet
22. Läsa minst en reportagebok
23. Dra ner rejält på socker eftersom jag i varje fall inte mår nå bra av det. Det räcker med små smakbitar av sötsaker - när det fortfarande är gott! 
24. Skänka utrensade kläder till röda korset eller annan välgörenhet
25. Rensa ut köket på saker jag aldrig använder och skänk bort till bättre behövande/alt. sälj på Tradera
26. Köpa nya kökstallrikar
27. Börja göra fotoböcker årsvis, samt speciella händelser av alla mina foton som bara ligger
28. Ta upp mitt stora broderi igen
29. Spela mycket mindre spel på mobilen
30. Köpa alla säsonger och specialavsnitt  av Downton Abbey. 
31. Besöka Skokloster slott
32. Åka till Göteborg
33. Gå på minst en konsert med artist jag verkligen vill se
34. Gå på teater
35. Bakat bröd
36. Anmäla mig till och hoppas att få gå danskurser - gärna mer fox och bugg, men tar även gärna chansen att få dansa mer Lindy Hop
37. Hälsa på/besöka goda vänner oftare
38. Se en tv-serie från början till slut
39. Åka på en sol och bad resa
40. Gå på bokfestivalen och bokmässan i Kiruna
41. Ta reda på vad grejen med den här stadshusfesten är, dricka mig glad och se till att bli ett (positivt) skvaller för kommande års tillbakablick 👍🏻
42. Bygg upp en större garderob och sikta på en stil inspirerad av 1960-70 talet och kör på rejält med både smink, skor och frisyr! 
43. Åka till fjällen 
44. Åka slalom
45. Gå och få massage med jämna mellanrum 
46. Blogga mera
47. Bada naken
48. Beställa större utskrifter på foton av mina syskonbarn och sätta upp på väggarna.
49. Sjunga karaoke
50. Hoppa i vatten fullt påklädd
51. Starta en Run Academy kurs i vår
52. Gå en yoga-kurs
53. Gå en kurs som lär mig hur jag ska sminka mig
54. Få en ansiktsbehandling
55. Ha ett "dinner party" för vänner
56. Fotobomba någon
57. Klimatkompensera för de resor jag gör
58. Åka skridskor
59. Åka på dagsutflykt till Birka
60. Åka på dansbandsveckan i Malung
61. Anmäla mig till minst ett mil-lopp i löpning

3 saker jag --->

3 saker jag ser fram emot

✎ resan till Örebro i november.
✎ danskvällarna i Skellefteå i november och december
✎ fira julafton med HELA familjen 

3 saker jag fasar för
✎ sjukdomar
✎ stressympton
✎ hat

3 saker jag gillar
✎ att dansa
✎ god mat
✎ mina syskonbarn

3 saker jag inte gillar
✎ Kirunas isvindar
✎ Rasister
✎ mina demoner

3 saker jag vill
✎ nå målvikt och hålla den
✎ få bli lyckligt kär
✎ åka till Skottland

3 saker jag borde
✎ skriva klart min kandidatuppsats
✎ köpa bil
✎ skaffa nytt träningskort

3 saker jag kan
✎ köra bil
✎ laga mat
✎ dansa (för att alla sa det på Facebook så jag antar att jag faktiskt kan det)

3 saker jag inte kan
✎ ha stökigt i köket när jag ska laga mat
✎ ha mörkt i rummet när jag ska jobba
✎ flirta

3 saker jag har på hjärnan
✎ funderingar kring vart jag egentligen vill vara/bo/leva?
✎ vad det är för fel på mig?
✎ varför är jag så trött?

3 saker jag pratar om ofta
✎ mina syskon och syskonbarn
✎ dans
✎ mitt jobb

3 saker jag önskar mig
✎ en danspartner
✎ en större lägenhet
✎ kärlekspartner

3 saker jag blir lugn av
✎ dans
✎ yoga
✎ prata med mamma/syrran

3 saker jag blir stressad av
✎ konflikter
✎ när planer ändras snabbt
✎ när jag ska göra något jag aldrig gjort förut och inte kan förbereda mig inför för det

3 saker jag ska göra i helgen
✎ läsa
✎ packa
✎ sova

3 saker jag gjort den senaste veckan
✎ jobbat
✎ varit på stadshusfest
✎ tvättat

Lördagstankar

Jag upptäcker så sällan nya artister och ny musik nu för tiden att det blir så mycket större när jag väl gör det. Faktiskt var det boken jag läser som tipsade om detta band och denna låt. Nu gillar jag studioversion bättre, eftersom den blir lite synthigt housigt dramatiskt, men den här avskalade versionen är också fin.

Boken är förresten ganska fin också, ska bli spännande att se vilka vändningar som väntar och om den faktiskt kan överraska i slutet.



Lite småhäftigt, men jag blev tydligen befordrad till någon form av "elitdansare" igår på stadshusfesten. Jag är definitivt ingen elitdansare, men om man jämför mig med de där som aldrig dansar nykter, eller de där som älskar att dansa, men inte gått några kurser, då är jag kanske en elitdansare. Det var definitivt en isbrytare i varje fall. Fick prata med kollegor jag inte alls hunnit prata mycket med och bli uppbjuden av några jag inte trodde jag skulle bli uppbjuden av (en gick ner på knä och skitsamma att jag inte hann dansa med den andra, även om jag verkligen hade velat det).

Inte i toppform i dagsläget

Har känt mig liksom loj och uppgiven idag. Jag tycks glömma saker sekunden efter att de sägs, kommer förvisso på det mesta tillsist ändå när jag sätter mig och skriver rent det jag kommer ihåg, men det känns ändå inte så där himlars bra. Tillät mig att sova en timme längre än vanligt i morse för att jag vaknat mitt i natten pga stress i kroppen, så jag inser ju att jag kanske inte är i toppform i dagsläget. Men det är en konstig känsla jag har. För jag känner mig inte ledsen, jag har egentligen ingen oro i kroppen - mår, förutom en mage som inte gillar mig just nu (vet inte om det var mitt försök att inte äta mjukt bröd på 10 dagar som ställt till det), bra. Jag är trött, men har tagit mig tid varje dag och tränat yoga, så pass att jag har lite smått träningsvärk varje dag - vilket jag gillar. För det innebär ju att träningen tar. Men ändå sitter jag här nu och orkar inte riktigt tänka alls. Jag längtar efter sängen, efter att få sova. Jag är otroligt godissugen trots att jag nyss ätit en smörgås. Sitter i en av de stora salarna på Folkets hus i Kiruna och ska snart få lyssna på ännu en författarföreläsning.

Förlåt alla kollegor om jag inte tycks lika glad och med de här dagarna, jag gillar ju er alla så himla mycket, men börjar fasa för att jag snart måste säga hej då. Min ovisshet över vart jag vill vara är inte heller kul att brottas med. För jag är så himla osäker på om det är här jag ska vara. Jag är rätt säker på att det inte är Luleå i varje fall, men jag tror inte det är Kiruna heller - så vart ska jag vara? Vart vill jag bo? Vad är viktigt för mig? Vad värderar jag mest i livet just nu?