Hosta, födelsedag och Salt Lake City

Det är söndag och jag sitter här hemma och försöker andas och ta det lugnt, men när jag har stress i kroppen så är det inte lätt när jag vet att jag har en tid att passa ikväll. Det är en så jäkla dum tid den här dansen. Hade den varit på eftermiddagen, tidigare på kvällen eller vilken annan dag som helst, så hade det funkat bra. Men nu är den klockan 20:00 en söndagskväll på en plats som det tar mig minst 40 min att åka till. Jag gillar inte alls det här och vet faktiskt inte vad jag ska göra, för jag vill så jäkla gärna kunna dansa!

Helgen har annars varit himlars bra och den började så fint i fredagskväll med att jag gjorde som jag skrev att jag skulle och köpte konsertbiljett till Ane Brun och resa till Salt Lake City. Jag och syrran åker till Amerika den 27 december och stannar tills den 10 januari. Ska bli så roligt och mysigt att få umgås med brorsan och hans familj. Samt att få upptäcka en ny stad. Jag har varit mycket i USA, men det finns så himlars mycket att se i USA också.

Igår var det vernissage på museet i stan. Utställningen heter Hosta - en sjuk historia och handlar om tuberkulosen som drabbade Norrbotten svårt för drygt 100 år sedan. Orsakerna till den snabba spridningen som gjorde att sjukdomen på vissa platser var den tredje största dödsorsaken, samt om vistelserna på sanatorierna och makalöst gripande människoöden.

Ingången till utställningen! På skyltarna längst till höger åker det textremsor skrivna på Svenska, Engelska, Finska och Nordsamiska som berättar om att det dagligen dör 3600 människor till följd av TBC. Fortfarande idag alltså...

På grund av fattigdom och trångboddhet så var många familjer extra hårt drabbade av TBC. Lägg där till att dessa människor bodde uppe i norr där de sov tätt tillsammans för att hålla värmen under vintern, och ni anar kanske varför sjukdomen drabbade dessa trakter extra illa!

En karta som visar på dödligheten i Norrbotten procentuellt. Den svarta biten längst ner är Pite-trakten, det blåa ovan Luleå, Älvsbyn och Boden bland annat.

Min kollega och utställningens/museets etnolog Sophie (som träffat och intervjuat flera människor med koppling till Norrbotten och/eller TBC) kikar in i ett s.k. sovskåp som många människor hade i sina hem för att spara på värmen!

I och med att jag jobbar i Norrbotten så blir Samerna och det Samiska arvet väldigt mycket mer aktuellt än vad det är i övriga delar av Sverige. Framförallt uppmärksammar jag och lär mig mer om samernas situation och förutsättningar än jag någonsin fått lära mig i skolan innan. Det är faktiskt pinsamt att vi inte vet och får lära oss mer om Samerna och Sápmi, Europas enda urbefolkning, och framförallt att vi inte får veta hur Svenska staten koloniserat Sápmi och på grund av egna vinstinressen (malm framförallt) svartmålat Samernas motstånd och strävan efter att få bestämma över sitt eget land. Tänk på det, hur mycket kan ni om Samerna egentligen i jämförelse med vad ni kan om låt oss säga Amerikanska ursprungsbefolkningen Indianerna?

Efter utställningen drog jag en liten shoppingrunda på stan. Var bland annat på jakt efter en jacka och hittade en som jag tror kommer bli riktigt bra på Intersport. Mötte efter stund upp med Sophie och vi gick bland annat och fikade och pratade en massa. Trivs himlars bra med henne. En sak som faktiskt skiljer mellan detta jobb och de jobb jag tidigare haft, är att det är måååååånga fler på detta museum som faktiskt är i min ålder. Flera av kollegorna har också liknande eller samma intressen som en själv, vilket gör att kafferasterna nästan alltid är jätteroliga där vi kan diskutera allt ifrån tv-serier, till politik, till historia och dans!

Vad som fick följa med hem. Jackan och lite andra kläder, äntligen Roy Fares Amerikanska bakbok (vet inte hur länge jag har dreglat över denna) och så hittade jag 12 Years a Slave billigt på Åhlens också!

Facetime'ade med en nybliven 3-åring igår också! Älskade brorsdotterns födelsedag!!! Så kul att se hur stor hon blir, men gör ont i fasterhjärtat samtidigt. Tiden går så fort. Ännu mer en orsak till varför jag längtar som en tok till december. Då får vi krama på en liten bebis också! Lite drygt en månad kvar nu...

På kvällen testade jag att göra min egen Gnocchi efter ett recept av han den Irländske kocken Donal Skehan. Det gick nog rätt bra tror jag. Men om jag skulle göra det igen, så skulle jag nog göra gnocchisarna lite mindre, men faktiskt blev det gott. Galet nog! Tomatsåsen gjorde jag själv också!

Som sagt, det är söndag, jag är för mycket uppe i varv. Så får se hur jag ska kunna lugna mig själv. Någon som har något tips??? 

Det är alltså helg igen... =O

Det är fredag, det är lönedag och det regnar ute! Nu börjar det luta åt att jag snart kan bocka för lite saker jag sagt att jag ska ta tag i och göra, för jag behöver sätta ner lite fötter nu, skriva upp och planera och inte bara tänka. Annars kommer jag stressa sönder snart. Denna vecka har varit lite jäklig och nu när jag äntligen lämnat ifrån mig ett yttrande som gett mig huvudbry, så vet jag att migränen kommer dyka upp som ett brev på posten.

Kändes skönt att sätta mig ner med en rapport som skall avslutas där allt arbete nästan är gjort. Får alltid prestationsångest när det kommer till uppgifter som jag inte riktigt gjort förut (som det här med yttranden till kommunen på bygglovsansökningar, har bara skrivit yttrande till länsstyrelser förut), men rapporter, sådana kan jag skriva och sådana vet jag (i varje fall nästan) hur de ska se ut och låta. Så jag hoppas att det kommer gå ganska så fort, så kanske jag kan få sluta lite tidigare. Längtar efter att få kura ihop mig i soffan och börja läsa en bok, eller kanske titta på ett par avsnitt av Orphan Black, eller varför inte börja om från början med Outlander!

Hittade förresten äntligen en live-version av bästaste Ryan Adams låten för tillfället. Fatta hur coolt det där bandet låter också. Kan vi inte hålla alla tummar och tår att han tar sitt pick och pack och band och kommer till Sverige igen??!!


Nej, men avslutar med en liten lista då vad jag har för planer här framöver:

1) Idag ska jag köpa biljett till Ane Brun på vägen hem. Hon spelar redan nästa fredag på Kulturens hus här i stan. En av mina favoritartister.

2) Ikväll ska jag sätta mig ner och boka Amerika-resan till mig och syster Yster, för peppar peppar, eller kors i taket så hade priset gått ner på det alternativet vi tänkt oss. Håll tummarna att den finns kvar ikväll!

3) Jag ska boka fler biljetter till Konståknings EM i januari i Stockholm, finalen för isdansen och för herrarna. Sedan måste jag fixa med boende för de här dagarna och så småningom också boka flyg.

4) Bokade i förrgår förresten en resa hem till Falun om drygt 2 veckor för en lång och välbehövlig helg hemma med mamma och pappa.

5) Halloween-helgen har jag också tackat ja för att åka ner på ett dansparty i Skellefteå. Min kollega Sophie som rör sig i socialdanssvängarna som bjudit mig. Tydligen är det också uppmanat till att klä ut sig - filmstjärne eller Halloween-tema?! What to do???

Lite skamlöst flirtande...

Jag stal denna lista från Underbara Clara, som i sin tur stal den från Sister Disco som jag aldrig har hört talas om, men när jag såg hens bilder så lade jag till bloggen direkt på min blogglista. ÄLSKAR att följa fotografer som kan inspirera mig till nytänkande. Min dröm är ju att finna tid så jag kan få lägga ner mer tid på mitt fotograferande, vore så himlars skoj!

Följer ni några roliga bloggar av människor som fotar spännande och intressant som ni vill tipsa om??? Jag har börjat läsa bloggar igen och tycker det är himlars skoj, har ingen aning om vart inspirationen kom ifrån...

Som sagt, listor är jag svag för, så stal helt skamlöst denna utmaning (verkar dock ha gått i arv genom många bloggar innan)...


Jag kan och tycker om att köra bil!

Jag vill veta hur det är att vara kär, har glömt bort hur det känns och har ingen aning om jag fortfarande kan. Och framförallt vore det roligt att få veta hur det känns att vara lyckligt kär...

Jag borde köpa konsertbiljetter till Ane Brun typ nu.
Jag har många fler böcker än vad mamma och pappa ville flytta upp till Luleå! Lika bra det då jag hittat ett fantastiskt bibliotek ett stenkast från där jag jobbar, och har egentligen alldeles för lite tid att läsa på ändå!

Jag skulle ibland galet mycket vilja hyra en stuga långt upp i fjällen, eller i norra Skottland, eller på Irland och bara rymma ifrån allt vad tv, sociala medier och telefoner heter och istället ägna mig åt att skriva och fotografera och upptäcka!

Jag gillar Storbritannien och drömmer ständigt om resor dit. När ska vi åka till Skottland egentligen???

Jag älskar livet! Kanske inte låter så alltid, men jag gör verkligen det. Allt är så grymt spännande, utmanande, sorgligt mm... och jag fattar inte alls folk som har tid till att orka hata eller gnälla över småsaker en i varje fall inte kan göra något åt!

Jag måste få dagdrömma, annars kommer jag gå under. Leva mig in i mina drömliv, planera mina berättelser, fly in i en annan tid och ibland en annan värld!

Jag behöver min familj och mina vänner, mer än de (ni)någonsin kommer förstå!

Jag får se på tv-serier och läsa böcker en hel helg om jag vill utan att behöva bortförklara mig för folk eller ha dåligt samvete för det!

Jag har inte rest i några andra världsdelar än Europa och Nordamerika. Men både Sydamerika och Japan/Australien står på min lista, så får jag leva och va frisk så kan de också prickas av så småningom.

Jag kan inte åka karuseller, trots att jag vill (älskar ju bergodalbanor), detta på grund av hemsk åksjuka som bara blivit värre med åren.

Jag vill inte resa till Thailand eller Indien eller annat liknande land. Lockar mig inte det minsta.

Jag borde inte dricka läsk och äta glass, men det gör jag ändå och fasen vad gott det är!

Jag gillar inte att pyssla, förstår inte värdet i att pyssla saker som en ändå inte har någon använding av. Ungefär lika lite som jag fattar vad prydnadssaker ska vara bra för när de bara står och samlar damm.

Jag älskar inte rasister, kvinnohatare och homofober, inte heller folk som likställer feminism med manshat, och folk som injuder till diskussion genom starka åsikter och sedan vägrar ta diskussionen (d.v.s förklara varför de tänker så) med förklaringen att "jag har rätt att tycka så här, punkt slut"! Aaaaaaaah, såååååå frustrerande...

Jag måste inte ha dåligt samvete för att jag ibland inte vill göra saker och då inte gör dem. Det är bara så att min kropp inte fattat det än...

Jag behöver inte tycka om djur om jag inte vill och det är inget konstigt med det.

Fönsterluckor

Hade en fullspäckad dag igår med andra ärenden än Kiruna. En slutbesiktning i Boden (begravningskapellet), lite rekning inför en offert som vi ska skicka till Bodens kommun och så två remisser, en i Svartöstaden och en i kyrkstan (de enda ställen jag "får" ta ärenden ifrån)!

I Gammelstaden (kyrkbyn), så handlade remissen delvis om tillverkning av nya fönsterluckor, så jag passade på att ta några bilder på fönsterluckor för att se vad som är en bra väg att gå, och vad som är en mindre bra väg att gå. Det är ibland stor skillnad mot kyrkostugor som står bredvid varandra. På vissa har de någon gång i tiden bytt ut fönstren mot nya, moderna fönster, medan de i grannstugan fått vara kvar och renoverats. Någon gång ska prata lite mer om detta med fönster och fönsterbyten - för i min värld finns det inget som heter underhållsfritt, trots att tillverkarna gärna vill sälja dem som det. Moderna fönster är säkerligen bra, men de kommer inte hålla för alltid och när det är dags att byta dem så blir det STORA ingrepp i byggnaden, tillskillnad då mot att renovera gamla fönster, sätta in extra bågar för att förhindra energiutsläpp och kunna ha samma fönster i 1, 2, 3, 4, 5... livstider. Förstå mig rätt nu, jag är byggnadsantikvarie och detta handlar framförallt om att vara försiktig med att byta ut träfönster i äldre hus.

Tillbaka till kyrkstan och kyrkluckor. Andra kyrkstugor är rejält eftersatta i sitt underhåll och en får vara glad om fönsterluckorna ens går att stänga. Så därför blir vi väldigt glada när ägarna hör av sig med bygglov och faktiskt har en ambition att rusta upp sin stuga på "rätt" vis. Men det handlar också då om att ha rätt referenser, som när då en stugägarna vill byta ut sina "felaktiga" luckor mot nya, mer "riktiga".

Låt oss titta på lite olika alternativ för nya luckor!



Fönsterluckor som sett sina bättre dagar, men som är byggda på ett vis som gör att rötskadade delar enkelt kan bytas ut och repareras/rustas upp, om ägarna skulle vilja.

En enklare version av fönsterluckor med "speglar", tycker det här lite rustika, chabby chic funkar, men de är inte de finaste och troligtvis inte heller särskilt gamla.

Dessa är fantastiskt fina, men också lite slitna och börja trilla isär.

Luckorna stängda för vintersäsongen. Lägg märke till de vitmålade beslagen/gångjärnen. Flera av stugorna i kyrkbyn har dessa svartfärgade, det är något vi avråder ifrån. This is the way to go!



 Detta är fönsterluckorna jag skulle vilja att människan som söker bygglov kommer titta på för att använda som referens till de nya luckorna. Om ni tittar på bilden under, så ser ni att dessa luckor på fönstren är mycket lika...

...MEN ändå inte! För detta är moderna fönster och väldigt moderna (tunga) luckor och passar inte alls i kyrkstan, tycker ni de ger samma känsla som ovanstående luckor?

Så det ska jag göra idag, försöka skriva ihop ett yttrande som förklarar skillnaden med fönsterlucka och fönsterlucka!!! Vansinnigt skoj, men ack så tidsödande!!! Det är ju inte sådant här jag ska göra egentligen...

Fantastiska Brittiska TV - ni har gjort det igen...

Har ni inte sett Det blodröda fältet/the Crimson Fields än, så tycker jag ni ska göra det så snart ni kan. De fyra första avsnittet finns kvar att se någon vecka till på SvtPlay och serien visas annars på SVT 1 på lördagarna.




Jag hade blivit tipsad om den av en kompis och sett trailern flera gånger på SVT, men det tog mig till i förra veckan innan jag satte mig ner och såg de tre första avsnitten i lugn och ro. Och jisses vad jag fastnade för den. Den utspelar sig på ett fältsjukhus nära fronten under första världskriget och ni som känner mig vet att jag älskar historiska dramer och särskilt sådana som utspelar sig i dessa tider när samhället och människornas föreställningar om livet var i uppror. Som jag förstår det är serien en BBC serie, och bara det gör ju att jag får höga förväntningar och ju fler sådana serier jag ser, desto svårare blir det att överaska och övertyga mig om att det här är bra. Men här lyckas det och jag hoppas att det håller ända in i mål! Se den!





Jag är riktigt förtjust i den spirande kärlekshistorien mellan sköterskan Kitty och läkaren Thomas, där jag hoppas så innerligt att han inte är skitstövel, men när jag såg avsnittet igår så tror jag inte det, snarare att han är lite blyg och försiktig, rädd för att bli sårad. Kittys bakgrund är rejält komplicerad och saker som hände igår (avsnitt 4) var riktigt ruggiga och lite Thomas Hardy'iskt (ni vet försöka göra det rätta men bara få skit för det på grund av tiden de lever i och att de är kvinnor)! Hon gömmer sig bakom en tuff fasad, men min tolkning är att hon är riktigt riktigt rädd egentligen, också rädd för att bli sårad! En kärlek som startar/eller inte startar så - måste vara något extra, den får inte rinna ut i sanden eller bli "fjantig"! Jag hoppas!


I övrigt älskar jag att karaktärerna inte är så svarta och vita, men också att det finns riktigt dumma människor där på sjukhuset som en undrar varför de agerar och reagerar som de gör. Hur det här hierarkisystemet inom både militären och sjukvården kan ställa till med obotliga skador och dumdristiga beslut.

Tipsar om Orphan Black

Där har ni en tv-serie ni ska se om ni gillar riktigt bra thrillers, med lite oväntade vändningar och bad-ass tjejer i huvudrollen!!! Orphan Black! Jag har blivit riktigt förälskad i denna serie, behövde något fräscht och nytt, allt för många serier nu för tiden har samma handling, men utspelar sig på olika platser, världar, tider... Men denna överraskar!


Tatyana Maslany som spelar huvudrollen(-erna) är helt fantastisk. Hon spelar inte bara en roll, utan tja, hur många olika har jag sett henne i nu...Sarah, Ashley, Beth och Cosima är dem viktigaste så länge jag har sett i varje fall (ska snart se avsnitt 7 på säsong 1), men de pratar om att det finns minst 9 kloner som de känner till. Jo, där kanske jag tappade några av er, men låt er inte skrämmas bort av det. Här snackar vi mänskliga experiment som kanske gått lite snett, eller varför försöker någon ha ihjäl dem? 


Tv-serier blir min tröst när jag inte har läsro. Jag är för trött just nu för att orka läsa mer än ett par sidor i mina böcker och vet inte riktigt vad jag ska göra. Blir så ledsen av det. Så därför blir jag glad när jag hittar nya tv-serier att kika på. Började i förra veckan att kika på Witches of East End och tyckte hela första säsongen var jättebra, men den andra är inte alls lika bra, så idag tröttnade jag. Därför så himla glad att jag tog tag i denna serie igen...för den här har jag inte tröttnat på än...


Har ni sett Orphan Black?

Betraktelser

Vecka 37 var det debut för mig att få skriva ett inlägg för Norrbottens museum kulturmiljöblogg. Det kom att bli ett inlägg om Kiruna-dokumentationen, dels för att vi var där uppe den veckan, men också för att det är det ämne jag är mest insatt i och kände att jag hade självförtroendet att skriva om. Till nästa gång det är min bloggvecka så ska jag försöka förbereda mig lite bättre och ta upp något mer allmänt byggnadsantikvariskt samhällsproblem; som förvanskning av stadsmiljöer eller att våga ställa krav på hållbarhet hos bygghandlare eller liknande. Tja, visionerna är stora, men kanske blir det en jämförelse mellan gruvsamhället Kiruna och den gruvstad jag kommer ifrån Falun.

Något som slår mig varje gång jag kommer till Kiruna nu är hur saker kan förfalla så fort. Gamla järnvägsområdet och järnvägsstationen stängde för resande för ganska så precis ett år sedan nu. Det finns fortfarande verksamheter i området, Järnvägshotellet är i gång, LKAB har kontor i stationshuset, i det gamla Tullhuset/Hotell Rallaren sover malmtågslokförarna. Det är inte tomt, men det är ett område som förfaller. Som när jag frågade han som sköter Järnvägshotellet om han visste vad det är för takmaterial på hotellet och han drar mig med ut för att visa skärvor av en takplatta som rasat i backen (taket är nog av tunna cementplattor, men det är inte bekräftat). Det är jobbigt att se, för det är sådana fantastiska och rejäla byggnader. Att ytskikten nu gör så att de ser slitna och nedgångna ut, att folk kommer se detta och faktiskt tycka att det är ok att de rivs "de är ju i så dåligt skick", är i mina ögon att tro på en lögn. Det är en sak att panelerna är i urdåligt skick, målade med fel färgtyp, men stommen är fantastisk och framförallt hel. Tänk om någon kunde komma och säga att "jag har en idé för vad vi kan göra med godsmagasinet, järnvägshotellet och boställshuset, jag har finansiärerna och därför tänker vi flytta dem". Det skulle vara drömmen.

Skylten på Järnvägshotellet.

Lastkajerna mot där spåren gick på Godsmagasinet. Notera att det inte finns några spår längre!

På andra sidan Godsmagasinet, rester av exempelvis en gammal vägg som någon gång tagits bort. I bakgrunden kan ni ana dammet av rivningarna som pågick av en stor viadukt samtidigt som vi var där.

Fönster på Godsmagasinet!

Den gamla och inte på länge använda telefonen i skyddsrummet!

Valkoma och vardagens måsten...

Hamnat i ett sorts koma efter valet, efter ännu en fältvecka i Kiruna, efter att ha börjat dansa och även startat min Spanska kurs. Jag har mycket på jobbet med att försöka få ihop ett första utkast med något innehåll till mötet som vi ska ha med vår kontaktperson på LKAB om drygt en månad. Fått Linas matkasse för första gången denna vecka. Fantastiskt kul att få testa nya saker, men tidskrävande märker jag när jag inte är hemma förrän framåt sextiden varje kväll!

Men vet ni vad jag drömmer om i dagsläget och det gör mig olycklig, för jag är så långt därifrån. Jag drömmer om att träffa en man från ett annat land, flytta dit och kunna ägna mig på att baka, att blogga, att fota och att skriva på mina böcker - i lugn och ro!!! Eller kanske inte lugn och ro, snarare att känna att jag har orken och viljan att faktiskt ta mig an världens svårigheter och stora frågor, för jag orkar inte det just nu! Ååååh, vad jag längtar efter kärlek...det är så mycket bebis-snack på jobbet just nu och gamla bekanta klämmer ur sig ungar i en sån rasande fart att det värker i mig...

Jag känner att jag verkligen skulle vilja engagera mig i något antirasistisk nätverk; det finns något som heter Ett Luleå för alla, som jag ska kika upp! Kan verkligen inte sitta tyst efter det valresultatet. Trots att jag inte tror att alla är rasister som röstar på rasister, så finns det en massa förutfattade meningar bland dessa väljare, och jag vill ha verktyg att motargumentera dessa på ett pedagogiskt vis. Jag blev också hemskt ledsen på många "borgerliga" väljare som hävde ur sig sin besvikenhet efter det förlorade valet på "socialisterna" och att nu skulle det minsann bli kalabalik i finanserna (inser ni att 1/3 av dem som röstade på moderaterna i förra valet nu röstade på SD?).

Nej, ska fortsätta jobba nu och hoppas på att jag kan känna mig nöjd och sluta tidigare i eftermiddag. Då kanske jag till och med kan hitta orken att gå och träna ikväll...

Vad ska ni göra i helgen?

Hur förstår du historia?

Jag är historienörd, trots att det är ett stort begrepp och jag kan egentligen inte kalla mig nördigt insatt i särskilt många delar av historien och alla dess vinklar, men jag tycker fortfarande det är riktigt kul och är framförallt medveten om att ställa sig kritisk till mycket som en hör och läser - som sagt "historien är ju oftast skriven av segrarna".

Men en sak som jag börjat störa mig rejält på ifråga om prat om historia i sociala medier, i tabloider och andra ställen där "sensation" är viktigt är att historien oftast beskrivs som så "svart och vit" - att det "bara" finns de onda och de goda!

Låt oss till exempel ta Sverige påstådda neutralitet under Andra världskriget som ständigt ifrågasätts med att "öh, nazisterna åkte ju tåg genom Sverige" och "vi hade ju ett rasbiologiskt institut". Det antas ofta i dessa påståenden att hela Sverige stöttade nazisterna och det glöms oftast bort att sådant här ofta handlar om en mycket liten grupp specialinsatta människor. Jag kan inte tänka mig att det var särskilt trevligt att bo i Sverige under Andra världskriget, tänk er den rädslan att befinna sig i ett land omringat av länder som var belägrade och inte veta från den ena dagen till den andra om vi också skulle bli det! Alla de människor från Norge, Finland och Danmark (ja även Polen och Tyskland) som tog sig över gränsen (och vatten) till Sverige som flyktingar. Hur "vanliga" människor tog hand om dem och inkvarterade krigsbarn. Hur det var ransonering på det mesta, hur nyheterna om de hemskheter som hände i kriget nådde varje människa genom tidningar och radio. Vad jag vill säga är att Sverige gjorde moraliskt ifrågasättande saker, men även mycket bra. Hur människor agerar i rädsla är oftast inte rationellt, och om det är något vi kan skriva under på så är det under krig så är vi alla rädda!

En sak som hör ihop med detta och som jag också tycker är viktig att påpeka är att vi måste förstå att vi inte alltid kan tolka folks agerande i historien genom hur vi ser på världen och samhället idag!

Jag tänker ofta på Benedict Cumberbatch roll i 12 Years a Slave, hur han kände att det han som gjorde slavägare inte var rätt, men inte gjorde något för att ändra sig heller för att det inte fanns några alternativ i den tidens samhälle om en ville hålla kvar sin status (skandaler skulle ju en hålla sig från annars kunde en vara märkt för livet). Jag menar inte att vi ska förlåta det elände som hänt genom världshistorien – vi kan ju bara se på Engelsmännens förtryck av hur många olika länder som helst, utan jag vill bara att vi sträcker oss till att tänka ett steg längre när vi hör sådana här berättelser. Vad fanns det för alternativ? Hur många genuint modiga människor känner du som skulle våga sätta sig upp mot överheten och riskera att dö? Vart ifrån fick folk sina nyheter? Vem litade de på?

En tanke bara...våga tänka kritiskt!

 

Musiken i mitt hjärta

Jag hade velat se en fullängdskonsert med First Aid Kit! Utan tvekan så var de värd hela biljettpriset till Popagandafestivalen för mig och då spelade de knappt en timme! Dessa systrars röster är så samklingade och vackra att jag flera gånger fick rysningar och tårar i ögonen! 

Annars var festivalen tyvärr så där. De tre akter jag visste vilka de var (First Aid Kit, Icona Pop och Veronica Maggio), var också de tre som levererade mycket proffsiga och bra gig, i övrigt blev jag inte överaskad av något. Tyvärr!!! 

Nej, då var det trevligaste med hela helgen att få umgås med människor som jag tycker väldigt mycket om. Jag är så glad att vi fortfarande är så bra vänner, trots att vi bor på så olika ställen i landet och att det nu är över fyra (4!!!!) år sedan vi alla bodde i Göteborg och gick BA-programmet. Det är så himlars skönt att få prata av sig med folk som förstår en, som har samma intressen och som vet vad en behöver höra för att må bra! Nej, kan inte se att det här någonsin skulle kunna försvinna!

Här kommer några bilder från söndagen som bl.a. innehöll arkeologidagstur på stadsmuseet och brunch!