Lucka nummer 7 i julkalendern av Anna Skriver Under.
Skrivutmaningen den 7 december var: Skriv en mininovell (cirka 300 ord) på temat ”Det kunde ha varit kärlek.”
Eoin O’Connell såg henne inte förrän det var försent. Förrän
han ilsket slog upp dörren. Hennes förvånade ansiktsuttryck när ett steg bakåt
inte fanns och hon föll handlöst med ryggen och sen huvudet ner i trappen. En
pöl av blod bildades sakta runt hennes huvud, den starka kontrasten av mörkrött
mot hennes vita klänning.
Vad gjorde hon där?
”Vi håller henne nersövd till dess att svullnaderna runt hjärnan
lagt sig, sedan får vi se”.
Läkaren tittade på honom. Vad skulle han säga på det? Nej,
väck henne?!
”Ja, det låter väl bra.”
”Det är det vi kan göra”, svarade läkaren och tittade
medlidsamt på honom.
Han stod i dörröppningen, lyssnade till de tickande
maskinerna. Hennes smala armar var rödstuckna, läppen svullen. Annars syntes inte
mycket som avslöjade vad som hänt. Inte mycket som avslöjade vem hon var
heller. Vad gjorde hon där? Hur hon kom dit? Vem hon var?
Tanken växte sig starkare. Han letade i väskan efter något
att skriva på, men förutom en bunt gamla kvitton så fanns inget och inget att
skriva med. När bussen äntligen stannade, sprang han den sista biten till
lägenheten och slet upp ett skrivblock ur sin jobbväska innan han ens hunnit få
av sig skorna. Pennan på papperet…
Varför du var där?
”Hon kommer inte ihåg mig!”
”Eoin, jag är ledsen,”
”Hon minns mycket, men hon minns inte mig och hon minns inte
Irland!”
Eoin vågade inte gå in, han stod i dörröppningen och såg sin
fästmö vända huvudet mot honom utan igenkännande. Han var så arg på sig själv,
som varit så stressad och upp i varv att dörren framför honom den där dagen,
varit ett hinder i vägen som han behövde få bort fort och snabbt. Han hade inte
förväntat sig att hon skulle komma dit, till jobbet. De skulle ha möts på
rådhustrappan, med vännerna, med hennes mamma och pappa.
Varför kom hon dit?
Det var då han började förstå? Doktorn hade sagt något. Han
fick ont i magen och det blev tungt att andas. Hon var med barn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar