Inser att jag skriver mycket om tårar och svår kärlek. Måste nog tänka till lite gång, blir lätt att jag upprepar mig...
11 december: Beskriv någon du tycker mycket om.
Men gör det utifrån perspektivet att du är rädd för personen.
Hon hörde stegen bakom sig och visste med en gång att han
stod där, fastän han inget sa. De skulle hålla sig ifrån varandra, det var sagt
så. Han var för farlig. Det jobbiga var bara att hon visste att han visste om
det. Att han var farlig. De båda personligheterna som levde inom honom var som
motsatserna mellan godhet och ondska. Men godheten låg som ett skimmer av
dåligt samvete hos honom även när det onda tog över. Det var där hoppet fanns
hos dem båda att han en dag skulle vinna över dem, vinna över ondskan. Hon
vände sig om. Hela hans kropp såg ihopsjunken ut där han stod med händerna i
fickorna, huvudet nerböjt, synbart i plågor. Han såg inte på henne.
”Stanna där Holly, jag kan inte hålla dem ifrån mig idag”
Hon insåg att hans ögon var svarta och hans panna blank av
svett, hur bröstkorgen hävde sig tungt upp och ner.
”Andy, se på mig!”
Han skakade på huvudet. ”Jag kan inte!”
”Snälla, låt dem inte ta över!”
Hon gick ett steg mot honom, men han tog tre tillbaka.
”Jag kom bara för att varna er, en större port kommer öppnas
snart och jag vet inte vad som kan komma därifrån.”
Hon nickade och en tår rann sakta ner för hennes kind.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar