torsdag 28 augusti 2014

Om du stannar låter jag dig gå

I förra veckan läste jag två stycken fantastiska små pärlor till böcker. De var knappt 200 sidor långa styck, men det är helt otroligt hur vissa författare kan få med så mycket på så få sidor. Jag blir så glad, för jag har jättesvårt för tegelstenar, hur bra de än är.

Den första boken hette Om jag stannar och den andra När jag lät dig gå! Anledningen till att jag ens visste om denna serie var för att det gjorts en film på den första boken som kommer ha premiär riktigt snart i Sverige!



Tyckte det verkade vara en mycket söt ungdomskärlek, men med allvarliga undertoner. När jag började förstå vad berättelsen verkligen handlade om, så insåg jag att den troligtvis också skulle bli rätt tung att läsa!

Om jag stannar berättas ur Mia perspektiv. Det är ingen spoiler att berätta att hon i princip hela boken igenom ligger i koma efter en svår bilolycka där hela hennes familj omkommit, men hon själv befinner sig i ett sorts limbo - inte riktigt levande, inte riktigt död. Det boken gör så skickligt är att den berättas genom tillbakablickar och nutidsglimtar - för tekniskt sett så utspelar sig den under ett dygn. Till en början känner vi inte de här karaktärerna, vi vet att det är en familj som råkat ut för en tragedi, men allt eftersom målas bilden av en mycket fin och levnadsglad familj upp framför oss och då kommer även sorgen. En börjar förstå kvalen som Mia har, ska hon leva vidare med allt vad det innebär, eller släppa taget och dö tillsammans med sin familj! Mia har också en pojkvän som heter Adam, ett förhållande som vi får veta är speciellt ur den synvinkeln att de båda är duktiga musiker, men på helt olika musikscener. Hon är den begåvade cellisten som sökt in till Julliard och han är rockmusiker på väg att slå igenom stort med sitt band. De är beskrivna som "the real thing" och med det kommer problemen som två duktiga unga musiker ställs inför - ska någon av dem behöva ge upp sin dröm för att de ska kunna fortsätta vara tillsammans?

När jag lät dig gå tar vid 3 år efter händelserna i Om jag stannar. Denna bok är uppbyggd på precis samma sätt, utspelar sig till stora delar under ett dygn, men med tillbakablickar. Skillnaden är att den här boken berättas utifrån Adams perspektiv - Adam som nu är 21 år och lever "rockstjärnedrömmen" i Los Angeles med sin supersnygga skådespelarflickvän. Klyschorna hade inte kunnat vara fler när författaren beskriver hans liv som rockstjärna efter att hans band slagit STORT. Men den beskriver också en mycket trasig människa som försöker att hålla sig flytande, märkt av den där kärleken som försvann och av att aldrig riktigt kunnat få ett avslut, en förklaring... Jag ska inte berätta så mycket mer om handlingen i denna bok, för vill inte förstöra läsupplevelsen för er. Jag har ett lite osunt nöje i att läsa böcker som behandlar folk som mår psykiskt dåligt, jag tycker om att läsa hur de faller och hur de sedan (oftast) tar sig upp igen. Det är nog därför som jag känner så med Adam hela tiden jag läser denna bok. Jag vill att han ska få må bra, slippa få panik av att ständigt oroa sig.

Som sagt, jag tyckte mycket om de här böckerna. De fick mig att hitta tillbaka till läsglädjen igen, den som jag hade tappat för en sekund! Jag struntar fullkomligt i att böcker beskrivs som så kallade ungdomsböcker, för jag förstår inte varför det ska vara synonym med "mindre bra", för så är det verkligen inte. Folk som säger att de inte vill läsa ungdomsböcker för att de handlar om ungdomar, missar såååå mycket. Som med alla litteraturgenrer så gäller det att förstå att ALLT i en genre inte är bra, men DET som är bra är JÄTTEBRA!



# En liten rolig kuriosa sak med När jag lät dig gå, är att dygnet den utspelar sig på är 13-14 augusti 2010 och platsen är New York! Vet ni vart jag var den 13-14 augusti 2010??? Jo, jag var i New York för att fira mina 30-årsdag. I ett stycke i boken berättas det att det just vid den tidpunkten är svårt att få tag på en taxi för alla Broadway-shower slutar nu. Den 13 augusti var jag på på Broadwaymusikal och såg Rock of Ages! Bara lite rolig kuriosa som sagt...tänk om vi mötte Adam Wilde på New Yorks gator och inte visste om det?! =)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Fullspäckad helg i bergslagen

Det var planerat sedan länge att jag skulle åka hem till Dalarna den förra helgen. Tanken var från början att jag skulle ha mina semestervec...