Ja, det är förvisso inte ovanligt att jag glömmer iphonen hemma; det händer ibland. Men att jag när jag skulle springa över den hårt trafikerade Svartöleden snubblar/fastnar över trottoarkanten och stuper rätt ner i marken - de hade jag inte räknat med. Så otroligt snopen och paff jag blev, tacksam att jag inte blev påkörd och glad att jag inte rev upp mina kläder. Men knän och ett lillfinger gick det inte lika bra med! Båda knäna är rejält blåslagna och det vänstra är även uppskrapat, och knogen på lillfingret på högra handen är helt uppskrapad också.
Men jag fattar inte hur jag lyckades, nog därför som jag blev så chockad.
Sedan har jag varit på cellprovstagning - ungefär något av det mest otrevliga jag vet. Missade dock att jag skulle anmäla mig i receptionen, så satt och väntade en halvtimme utan att något hände innan jag fattade att jag nog missat ett steg; för när väl det var fixat så gick det snabbt. Så en pers jag trodde skulle gå fort, gick istället långsamt.
När jag efteråt gick till Coop för att handla lite (glömde dock handelslistan, som vanligt) så tillät jag mig att köpa en bytta Ben & Jerrys cookiedough för att muntra upp mig - så den ska jag mumsa i mig nu och läsa på inför morgondagens möten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar