Varför ska det vara så svårt att tycka om sig själv?

En av de svåraste sakerna med den här energilösheten/depressionen är att vikten går upp igen. Jag vill så himla gärna komma igång med Viktväktarna igen (har i princip inte viktväktat på ett halvår) och blir så ledsen när jag märker att kläderna blir mindre igen. Jag tappar så otroligt mycket självkänsla på en gång och då har jag ju knappt någon till att börja med. Men jag var gladare förra sommaren när jag hade gått ner som mest på denna resa. Förstå mig rätt nu. Det här är jag, det här är min resa, jag hade önskat att jag kunnat tycka om mig själv som jag såg ut, men jag gjorde inte det. Så jag vet att viktnedgång inte är nyckeln till lycka, utan nyckeln ligger i att lära älska sig själv.


Förhoppningsvis så får jag en kick nu när jag snart kommer att flytta till en ny stad och ny lägenhet. Kanske kommer det bli min nystart även när det gäller min självkänsla och träning och då kan nog viktväktandet komma igång igen. Jag måste komma igång med träningen för att bli av med depressionen, men det lutar just nu mot att jag kommer kontakta hälsocentralen igen och få lite hjälp med att komma igång med hjälp av medicin. Vi får se...


Lite andra småsaker då som jag kan använda för att längta till:


1) Om en vecka går en resa ner till Dalarna/Västmanland/Gästrikland en sväng. En långhelg som kommer innehålla uthämtning av nycklarna till nya lägenheten och börja flytta lite saker, åka med mamma och moster till Malung för att dansa, träffa syskon och syskonbarn och så förstås ska vi på Brad Paisley på måndag innan jag flyger tillbaka hem på tisdag förmiddag.


2) Den stora flytten går sedan en vecka senare och jag jobbar också min sista dag i Norrbotten. De flesta kollegorna har dock gått på semester redan, så jag har sagt hej då till de flesta. Några kommer jag hålla kontakten med, några får väl hänga med på facebook och andra ser jag antagligen för sista gången.


3) Två veckors semester innan nya jobbet startar. Kommer ägnas åt lägenhetsfix och träning, sen ska jag också försöka åka hem till Falun en sväng och passa på att gå på dans på Lilltorpet och kanske också Tyllsnäs.


4) Jag och svägerskan har planerat lite löst om att besöka Skolkloster slott för att se på Jane Austen utställningen.


5) I slutet av september så får jag åka på Byggnadsvårdskonventet i Mariestad och återse gamla kollegor och bekanta och framförallt mingla med fina timmermännen (och andra hantverkare). Men jag kommer även ha en möjlighet att lära känna nya kollegorna och även kramas med bästigaste vänner som kommer vara på samma plats.


6) Vad mer, kommer jag kanske kunna åka till Skelleftehamn på dansmara i September också...kommer jag att äntligen få träffa någon nu när jag byter plats igen? Jag tänkte ge mig in i träningsdjungeln i Västerås genom att börja springa med Run Academy, söka danskurser, kanske också testa cross-fit (mest för att det skulle vara spännande att prova).


Ps. I morgon ska jag vara med i P4 Norrbotten och prata byggnadsvård. Vi får väl se hur det går =)

Best of opublicerade blogginlägg...

Jag vet inte hur många gånger jag har startat ett blogginlägg, men inte skrivit klart det de senaste månaderna. Finns många små guldkorn där, men mycket av det jag vill berätta kräver också lite förklaringar och tankar, för saker är inte alltid lätt att förstå sig på. Tänkte ändå att jag kan dela med mig lite av små citat från de opublicerade inläggen så ni vet vad ni kan vänta er här framöver - om jag tar tag i bloggandet igen.


29/5-2017


"Jag tycker verkligen det är otäckt skrämmande hur världen förändras så snabbt och att ingen verkar vilja se det, utan lever på i samma tempo, med samma själviskhet och tror att saker nog kommer rätta till sig snart. Det borde väl till och med den mest enfaldiga människan fatta att ingenting kommer att bli bättre om man själv inte ser till att göra det bättre."


2/5 - 2017


"Minns ni vad jag skrev sist i det förra blogginlägget? Att det jag mest önskade just nu var att få en sådan där magiskt bra danskväll - för att jag verkligen saknat den där känslan av att sväva på moln och att det börjat göra mig riktigt rädd att jag inte längre blev lika glad av saker som jag tidigare blivit jätteglad av. Faktum är att jag fick den i helgen - närmare bestämt i lördags, men god hjälp av en superkul danskväll även i fredags. Dansmara på Rotan i Skelleftehamn och såååå många duktiga dansare där. Fredagen var verkligen skoj och jag fick flera bra danser redan då, men lördagen...aaaaah...det är så svårt att förklara utan att bli jätteklyschig, men jag flöt seriöst på moln ett tag där. Fick lov att sätta mig ner och andas en stund - för vad tusan hade jag just varit med om?"


11/4 - 2017


"Så jag har alltså fått nytt jobb i Västerås. Det är både med glädje och vemod som jag tagit detta beslut. Som ni som känner mig väl och ni som följt bloggen ett tag vet, så har jag varit väldigt förvirrad då jag inte kunnat reda ut vad jag vill och vart jag vill bo, men i slutändan så är det ju alltid önskan om att få komma närmre familjen som vägt tyngts. Så när det här jobbet dök upp på Platsbanken - en fast heltidstjänst i Västerås - så kunde jag inte INTE söka det. Jag hade däremot inga större förhoppningar om att få det, men kände att jag kan ju försöka ändå, uppdatera min CV och mitt personliga brev och faktiskt börja leta lite försiktigt för att så småningom kanske hitta det där jobbet. Men det gick alltså båda snabbare och bättre än jag någonsin hade kunnat tro. Jag skickade in ansökan den sista dagen, blev kallad på intervju och var på den i samband med att jag ändå var i krokarna då när jag var i Stockholm och Visby i mitten av mars (en svår intervju med många tänkvärda och svåra frågor) och ett par veckor senare så blev jag erbjuden tjänsten."


3/4 - 2017


"När man börjar bli trött på att vara trött, då är det dags att ta tag i eländet och ringa till en läkare för att få hjälp med att ta reda på varför jag mår som jag mår. Jag har några gissningar på vad det kan vara för orsaker:
1) Utmattningssyndrom - även om jag inte har någon som helst ångest att åka till jobbet, så gör tröttheten mig stressad över att jag inte kan göra mitt arbete ordentligt. Tröttheten har smugit sig på det senaste halvåret, men efter jul har den gått över i att jag blir helt matt och trött innan dagen är över. Huvudet är tungt, ögonen bråkar med mig så jag inte kan läsa på en dator eller en text utan att det börjar flimra framför ögonen. Huvudvärken som dyker upp är ovanlig, eftersom jag väldigt sällan har ont i huvudet annars, med undantag för ett par migränanfall under ett år."


30/3 - 2017


"Gjorde en sådan här klimattest om hur stor påverkan jag genom sättet jag lever sätter på världen och det kändes inge roligt. I de mesta så sköter jag mig bra, jag äger ju ingen bil, bor litet osv osv. MEN det enda tipset jag fick var att "dra ner på flygresor" och då drar jag ändå ner på dem själv också genom att försöka åka tåg antingen en av vägarna, eller som jag gjort nu senaste - åkt tåg till och från och så kan jag flyga till och från en annan gång. Jag kan dock tycka att är otroligt orättvist för oss som bor långt bort och som vill bo i denna landsände, att vi dels ska förlita oss på tåg som är gamla, slitna och ibland äckliga och även en järnväg som det inte satsas på, där politikerna om och om igen bortprioriterar oss och där en botniabana tycks längre och längre bort. Varför inte istället satsa på att göra flyget miljövänligt? Jag tror inte på att vi någonsin kommer kunna locka bort folk från att resa. Alldeles för många lever för detta. Man jobbar på trista jobb för att kunna åka iväg på fantastiska upplevelser."


25/1-2017


"En sak jag märkt på senare tid är att feminismen oftast beskylls vara orsaken till saker i samhället som inte alls beror på feminismen. Bara här igår så såg jag en person skriva om det faktum att folk inte reser sig upp på fullsatta bussar och andra kollektivresemedel när äldre, gravida, skadade eller funktionsnedsatta människor kliver på och skulle behöva sittplatser. Detta beskyllde då en person på feminismen. Jag kände att jag verkligen ville skriva tillbaka att inte beskylla feminismen för människors lathet och egoism, att jag är feminist och reser på mig om någon av ovanstående skulle kliva på. Jag har också sett den här sortens beteende på bussar och blivit fly förbannad, men jag kan säga er att det inte är feministerna som inte reser sig."


24/1-2017


"En av de mer stressande saker jag vet är att ringa till folk jag aldrig har ringt till förut, eller ibland också folk jag ofta ringt till, eller egentligen plocka upp telefonen och ringa överhuvudtaget. Jag har med andra ord telefonskräck och har aldrig egentligen känt mig bekväm med detta. Jag jobbar med ett yrke som innebär en hel del telefonsamtal, men ändå inte allt för många och ofta kan jag välja att skriva ett mail istället. Dock har jag en väldigt ingrodd tanke som säger att det är ringa man ska göra i första hand, att det är det som är det trevligaste, det mest proffsiga, det enklaste...men är det verkligen det? Mer och mer sen jag börjat prata om det här problemet så inser jag ju att jag inte är ensam om detta, att det kanske inte alls är bäst att ringa vad gäller vissa frågor, att vad gäller svar på frågor så kan det faktiskt vara bättre att få dem nerskrivna på mail, än muntliga återberättade över telefon. För då finns de där, svart på vitt. Jag tröstar mig med det när jag försöker komma anledningar varför jag inte ska ringa till den där personen som jag inte vet vad jag ska fråga, men vet ungefär vad jag vill ha för svar tillbaka. Å andra sidan finns det ju ingen bättre känsla än när man ringt det där samtalet...men usch vad jag avskyr att ringa..."


12/1-2017


"Har aldrig sett det roliga i folk som gör sig illa, därav trycker jag bort alla sådana inlägg som visar dessa videosar på facebook. Det är en sak att vara klumpig, ramla och en ser att den det drabbar inte råkar så illa ut/skäms osv, men när folk verkligen gör sig riktigt illa - det är INTE kul."

"Jag ser inte PK som ett skälls ord, är stolt över att försöka sträva efter att vara det själv. "

"Är helt fascinerad av dansvideosar där män är både förare och följare."

Kortisar och funderingar

# Förundras fortfarande över hur folk orkar klaga och lägga så mycket energi på saker de inte tycker om. Låt oss ta melodifestivalen som ett exempel. Folk som öppet föraktar och spyr galla över tävlingen i sociala medier och på allvar tror att vi som gillar det tittar på spektaklet för att det är bra musik? Något har ni missat där och varför - som sagt - ödslar ni energi på att hata, när ni istället bara kan stänga av och respektera att folk tycker olika.

# Och apropå mello, tyckte folk verkligen att Loreen var bra på riktigt, eller bara för att det var Loreen? Jag såg inte den tävlingen och ska väl egentligen inte kommentera låten och numret, men såg det i efterhand och måste säga att jag inte hörde låten alls i det där numret och inte ens numret förstod jag mig på. När jag sedan hörde låten på Spotify så var den inte alls så bra som det gjordes sken av, ingen Euphoria alls, så jag undrar varför folk är så chockade att den inte gick vidare?!

# En annan sak jag förundras över är folks outtröttliga energi på att kommentera Sveriges insatser i Skid VM med att beklaga sig över Norge som fuskare, otrevliga, få fördelar för att de är Norge osv. Och faktum är att dessa personer till 95% är män, kvinnorna kommenterar oftast mycket snällare och berömmer våra skidåkare för deras insatser och lägger inte energi på att häckla motståndarna, medan dessa män MÅSTE hitta något att klaga på. Som den där som skrev att Sundby minsann blev slagen av en Engelsman, från England (Musgrave reds. anm) och hånskrattade. Kunde faktiskt inte låta bli att kommentera denna personen med ett påstående: "Om det är Musgrave du menar så är väl han ändå från Skottland!" Nej, det finns en anledning varför jag håller mig från dessa kommentarsfält - folks ursäkter till att kunna hata är vad som sänker detta land i botten.

# Jag tog mig iväg och dansade i helgen och är så glad för det. Fick åka med en ny bra chaufför - även om jag väl visste vem han var och har dansat med honom förut. Och jag fick en massa bra danser i Skelleftehamn. Det är lite lustigt det där; kroppen mådde inte alls bra och jag var trött, oron som jag känner just nu styr över mitt mående och det är inte alls så roligt att bli yrslig, illamående och ha skakande händer, men dansen gick så bra ändå. Särskilt foxen och det kändes såååå himla mysigt att få berömmande kommentarer som att "du flyter fram så bra" och "det är så härligt att dansa med dig". Jag råkade dock få se en liten glimt av mig på dansgolvet i en video på FB och kände bara suck - jag vill inte veta hur jag ser ut när jag dansar, för jag tror jag ser ut på ett annat vis, men får komma ihåg att folk ju känner igen den där Jennie. Jag mår så bra i min lilla dansvärld och det är en av de stora anledningarna till varför jag vill bo kvar här uppe. Jag är fortfarande så otroligt obeslutsam i min framtid.

# Apropå mitt mående så ska jag åka till hälsocentralen och ta blodtryck då mina symptom kan höra ihop med det, även om jag mest tror att det är oron som spökar. Det vore dock himlars skönt om det kunde vara något annat lättåtgärdat. Dock är det inte så konstigt att oron gör mig sjuk, jag kan inte styra över den på annat vis än att inte tänka på det, men hur länge kan man förtrycka rädslor och oro innan det säger helt stopp?!

# Skulle så gärna vilja ha en bil eller om det fanns någon som ville hjälpa mig med lite ärenden en dag. Skulle behöva skjutsa iväg en massa klädpåsar till Myrorna, bli av med mitt soffbord, skjutsa en barnstol som stått hemma hos mig i över ett år och tagit plats. Jag märker också det att det inte är en billig grej att gå ner i vikt så en måste börja köpa nya saker. Jag använder mina gamla jackor än så länge och de är så slitna och trasiga att det finns inte. Mina dansskor har också gått sönder och går på sista versen - men de är så sköna. Jag skulle behöva ha en ny dator, ny vårjacka, nya träningskläder, nytt rumsbord. Jag behöver verkligen en ny cykel. Jag vill boka resa hem till Dalarna över påsk, Örebro när syrran fyller år, Göteborg och hälsa på vännerna och Kiruna för återträff. Mina pengar räcker inte alls till detta, så hur prioriterar man? Resor brukar oftast gå först i min kö.

En ständigt pågående resa

I lördags åkte jag Tjejvasan som också var etapp 3 i den Tjejklassiker som jag och syrran utför under 2016 och 2017. Det var det loppet jag hade sett mest fram emot under denna resa och nu i efterhand så inser jag också att det utan konkurrens varit den jobbigaste etappen. Jag är inte direkt otränad, dansar ju flera gånger i veckan och har en bra - för att vara jag - grundkondition. Däremot hade jag förstås inte alls åkt så mycket skidor innan som jag hade velat. 6 mil träning i längdspåren räcker ju inte alls egentligen, men det gav mig ändå en säkerhet vad gäller att kunna stå upp, använda stavarna rätt och förstås att bromsa. Och jag hade också behövt träna styrka mera, men tiden har inte funnits denna vinter på grund av mastodontrapporten. Så inte så konstigt antar jag att kroppen när det var 9 km kvar - inte ville återhämta sig efter lite fika i Eldris. Sista milen var riktigt slitsam och när det återstod endast ett par kilometer så började vaderna hugga till av krampkänning. TACK OCH LOV så slog det aldrig över i kramp, men fortfarande idag - 3 dagar senare - så har jag ont i den ena vaden. Men jag tog mig i mål och på en bra tid av 3 timmar och 16 minuter. Faktiskt kvarten snabbare än när jag åkte Kortvasan för 4 år sedan. Så jag är jättenöjd.

Annars så hankar sig livet fram i samma gamla tempo. Jag jobbar och dansar och försöker lista ut vem jag är, vart jag vill vara och vad jag ska göra?! Har mer funderingar än någonsin kring vart jag vill vara. Trivs så himla bra i Norrbotten och Luleå och har börjat få ett socialt nätverk omkring mig som jag gillar himlars mycket. Jag har ett jobb som för det mesta är riktigt roligt, möjlighet att se och lära mig så mycket om platsen där jag bor och verkar. Samtidigt har jag familjen i söderut, jag har vänner ännu längre söderut. Det kostar så mycket pengar att resa och jag kan i princip aldrig göra någon spontan resa hem till mamma och pappa över en helg. Allt som händer i familjen nu också gör att jag vill vara närmre dem - både det glada och det mindre glada. Blev faster igen i förra veckan till en liten pojke, de andra syskonbarnen växer så det knakar, brorsan bor i Sverige igen för första gången på nästan tio år.
Någonstans snart måste jag börja värdera vad som är viktigast för mig. Ska jag vara kvar i Luleå och hoppas på att jag kan hitta lyckan här så jag ska vilja våga bo kvar? Då borde jag försöka hitta en större lägenhet, skaffa en bil (ja, det tänkte jag skaffa mig ändå) osv. Eller ska jag försöka hitta ett jobb närmre familjen? Att ha familjen nära skulle ge mig en större social trygghet att veta att jag aldrig skulle behöva bli helt ensam? Och när behöver jag ta detta beslut?

Kortisar:

# Jag ska få åka till Visby genom jobbet. Visby!!! Längtar som en tok för jag har aldrig varit där. Det ska bli såååååå otroligt spännande.

# Helgen innan Visby så ska jag också åka ner till Stockholm så jag får träffa nytillskottet och kramas med brorsdöttrarna.

# Hade också tänkt försöka åka och se John Mayer live i Stockholm i maj och då också passa på att åka hem till syrran och gratta henne och Mejen, samt hjälpa dem med att flytta till nya lägenheten.

# Syrran och jag anmälde oss också till Tjejvättern, så nu har vi ett nytt lopp att träna inför. Jag måste dock skaffa mig en cykel tills dess. Tjejvättern är ju sista etappen i vår Tjejklassiker.

# Ska också boka en resa till Göteborg, för jag saknar den staden och mina vänner nå otroligt. Ska också försöka få in en resa till Linköping här framöver och hälsa på en annan kompis som jag ser alldeles för sällan. Borde också ta mig till Kiruna här framöver och säga hej.

# Och snaaaaaaart är också mastodontrapporten klar - dokumentationsrapporten om Kiruna stadshus. Då kan jag få ett liv igen, då kan jag kanske få vila ut, då kan jag kanske få sluta tidigare någon dag så jag kan få kika på bil...

"Du kan ju alltid stanna hemma"

Livet tycks ju ha en tendens att sätta mig på prov och det flera gånger varje år. Men det är sällan jag vågar nämna detta för folk. Det är som en oskriven regel att man ska inte klaga på sitt liv för att den enda som kan göra något åt det är en själv. Ofta delar folk i sociala medier citat i stil med att man skapar sin egen lycka och förvänta dig inte att något ska hända om du inte tar tag i det själv. Så det är ju det jag gör hela tiden, sätter mig på prov, kastar mig ut där för att om möjligt hitta något som kan hjälpa mig att bli lycklig. Hur jag om och om och om igen försöker och försöker, men jag lyckas inte. Kommer på mig själv med att vakna på morgonen och fundera över om det ens är värt att stiga upp idag. Ingenting förändras ju... Så varför fortsätter vi att försöka, tröstar vi oss själv egentligen med att hoppas? Och hur länge orkar en innan man verkligen inte tar sig ur sängen på morgonen?

Jag kan ibland häva ur mig en önskan om att få lite medgång i livet eller hjälp med att ta vissa beslut och det slår nästan aldrig fel att jag då får en kommentar i stil med att det bara är jag själv som kan påverka mitt liv. Men det är ju inte sant... Alla som ens brytt sig om att lära känna mig bättre vet att beslutsfattande för mig är inte lätt. Det kan vara de enklaste saker som att välja vilken dag det är bäst att jag jobbar hemma, till vilken buss/tåg jag ska välja för att åka till Skellefteå/Kiruna?


Det är också det här som gör att jag är väldigt känslig för när planer ändras snabbt. Har jag väl tagit ett beslut så förbereder jag mig själv för det och skulle det då hända att något ändras, så tar det mig en bra stund innan hjärnan kopplar att det är ok, att det är lugnt, du kan planera för det här istället nu. Och på den tiden kan allt bli kaos.
Jag tolkar det som att den här biten av mig hör samman med att jag är högkänslig, att jag har svårt att reda ut vilka känslor det är som egentligen bråkar med mig. Lägg där till att jag är introvert. Förstå mig rätt nu - att vara högkänslig och introvert betyder inte på något vis att jag inte är social eller vill umgås med folk. Men det kräver extra mycket av mig. Det är ett större kliv för mig att ta mig över den där tröskeln och inte lyssna på rösten som säger att "du kan ju alltid stanna hemma, göra det du är bekväm med, gå i samma fotspår du alltid gjort". För samtidigt som jag alltid får bråka med denna del av mig själv, så finns en annan röst som säger att "du behöver utmana dig själv för att få kickarna du mår bra av, du behöver ge dig ut där för att känna att du göra något bra, att du kan, att du är värd något, att du är någon".

Ni kanske förstår att det här två "jagen" inte alltid fungerar så jättebra tillsammans, för den högkänsliga jag hanterar inte förändringar så bra, men den andra jag behöver förändringar för att om möjligt kunna hitta den där lyckan som jag så himla gärna vill åt.

Jag sökte ett nytt jobb i veckan. Det ligger där jag vill bo för att komma närmre min familj som jag känner det blir viktigare och viktigare att komma närmre. Samtidigt om jag får det här jobbet så skulle det innebära att jag flyttar till en ny stad igen där jag inte känner någon. Jag skulle få börja om igen. Och jag vet inte om jag orkar?! Jag vet inte om jag orkar säga hej då till alla jag lärt känna här? Att jag faktiskt börjat känna att jag fått ett socialt nätverk i Luleå som jag tycker om.


Samtidigt får jag kanske känna att det här i så fall kan bli min sista flytt på ett bra tag. Att jag kan få rota mig där och bara leva. Jag vet verkligen inte och hoppas väl någonstans att jag ska slippa ta det här beslutet, men det skulle ju också betyda att inget nytt skulle hända.

Tröttheten tar ut sin rätt. Att ständigt ständigt utmana mig själv för att kanske kanske kunna förändra något till det bättre. Men ändå slutar det med att jag alltid kommer hem själv. Att den där dagen när jag verkligen hade behövt en hjälpande hand för att jag skar mig rejält i tummen, så fick jag istället dra på mig diskhandskarna och ändå diska disken och laga klart maten... Kommer det någonsin att ändras?  Jag vet inte hur man gör...

Jag kommer förresten inte få det där jobbet för de vill att man börjar redan i mars och det kan inte jag, men jag vågade söka i varje fall.

3 saker jag --->

3 saker jag ser fram emot

✎ resan till Örebro i november.
✎ danskvällarna i Skellefteå i november och december
✎ fira julafton med HELA familjen 

3 saker jag fasar för
✎ sjukdomar
✎ stressympton
✎ hat

3 saker jag gillar
✎ att dansa
✎ god mat
✎ mina syskonbarn

3 saker jag inte gillar
✎ Kirunas isvindar
✎ Rasister
✎ mina demoner

3 saker jag vill
✎ nå målvikt och hålla den
✎ få bli lyckligt kär
✎ åka till Skottland

3 saker jag borde
✎ skriva klart min kandidatuppsats
✎ köpa bil
✎ skaffa nytt träningskort

3 saker jag kan
✎ köra bil
✎ laga mat
✎ dansa (för att alla sa det på Facebook så jag antar att jag faktiskt kan det)

3 saker jag inte kan
✎ ha stökigt i köket när jag ska laga mat
✎ ha mörkt i rummet när jag ska jobba
✎ flirta

3 saker jag har på hjärnan
✎ funderingar kring vart jag egentligen vill vara/bo/leva?
✎ vad det är för fel på mig?
✎ varför är jag så trött?

3 saker jag pratar om ofta
✎ mina syskon och syskonbarn
✎ dans
✎ mitt jobb

3 saker jag önskar mig
✎ en danspartner
✎ en större lägenhet
✎ kärlekspartner

3 saker jag blir lugn av
✎ dans
✎ yoga
✎ prata med mamma/syrran

3 saker jag blir stressad av
✎ konflikter
✎ när planer ändras snabbt
✎ när jag ska göra något jag aldrig gjort förut och inte kan förbereda mig inför för det

3 saker jag ska göra i helgen
✎ läsa
✎ packa
✎ sova

3 saker jag gjort den senaste veckan
✎ jobbat
✎ varit på stadshusfest
✎ tvättat

Inte i toppform i dagsläget

Har känt mig liksom loj och uppgiven idag. Jag tycks glömma saker sekunden efter att de sägs, kommer förvisso på det mesta tillsist ändå när jag sätter mig och skriver rent det jag kommer ihåg, men det känns ändå inte så där himlars bra. Tillät mig att sova en timme längre än vanligt i morse för att jag vaknat mitt i natten pga stress i kroppen, så jag inser ju att jag kanske inte är i toppform i dagsläget. Men det är en konstig känsla jag har. För jag känner mig inte ledsen, jag har egentligen ingen oro i kroppen - mår, förutom en mage som inte gillar mig just nu (vet inte om det var mitt försök att inte äta mjukt bröd på 10 dagar som ställt till det), bra. Jag är trött, men har tagit mig tid varje dag och tränat yoga, så pass att jag har lite smått träningsvärk varje dag - vilket jag gillar. För det innebär ju att träningen tar. Men ändå sitter jag här nu och orkar inte riktigt tänka alls. Jag längtar efter sängen, efter att få sova. Jag är otroligt godissugen trots att jag nyss ätit en smörgås. Sitter i en av de stora salarna på Folkets hus i Kiruna och ska snart få lyssna på ännu en författarföreläsning.

Förlåt alla kollegor om jag inte tycks lika glad och med de här dagarna, jag gillar ju er alla så himla mycket, men börjar fasa för att jag snart måste säga hej då. Min ovisshet över vart jag vill vara är inte heller kul att brottas med. För jag är så himla osäker på om det är här jag ska vara. Jag är rätt säker på att det inte är Luleå i varje fall, men jag tror inte det är Kiruna heller - så vart ska jag vara? Vart vill jag bo? Vad är viktigt för mig? Vad värderar jag mest i livet just nu?

Saker jag drömmer om just nu...

Så här dagarna efter min födelsedag och veckan efter att semestern slutade så börjar tankar att fara fritt inom mig och funderingarna härjar.

Vad vill jag göra med mitt liv och hur tar jag mig dit?

Just idag är drömmarna långt borta och jag har faktiskt ingen aning om vart jag ska börja. Låt oss tänka oss detta scenario om några år ändå:

# Jag har en gård någonstans i kanske Hälsingland/Dalarna/Närke/Västmanland/Gästrikland/Värmland med gärna flera byggnader och gärna mer än ett bostadshus. Förhoppningsvis nära en sjö.

# Jag är egenföretagare som byggnadsvårdskonsulent med en liten byggnadsvårdsbutik/kafé. Jag bloggar och fotograferar, samt skriver aktivt på min debutroman - om jag inte redan skrivit klart den och håller på med en andra/tredje/fjärde... bok.
# Har jag barn?
# Är jag kär?
# Jag dansar fortfarande.
# Är trygg i mig själv och mina livsval

Jag känner mig ganska lugn i sinnet just nu och tror att jag har en bra period, så jag passar på att njuta, planera hösten framför mig och tankar kring framtiden - som sagt. Det gick så långt härom dagen att jag faktiskt skrev in mig på Örebros kommunala bostadsbolag för att samla poäng. För jo, jag ser nog Örebro framför mig till en början. För:

1) där bor syster. 

2) Örebro ligger nära både Stockholm och Göteborg där bästa vännerna bor (förutom Skellefteå och Kiruna då, vilket hamnar lite långt bort). 

3) Örebro är en dansstad, så borde inte vara svårt att träffa nya bekanta och gå lite kurser. 

4) "Bara" 2,5 timme hem till mamma och pappa.

Jag vet inte om jag kommer komma dit, men händer inget annat här uppe mer än jobb och dans kommande år, så kommer jag börja rikta blickarna söderut igen.

En verklig resa mot livet

Det är svårt att på ett enkelt sätt förklara den resan som jag just gett mig in på. Resan som förhoppningsvis ska leda till att jag lär mig tycka om mig själv och känner mig trygg i den person som jag blivit/är och faktiskt vågar ge mig ut på osäker mark. Det är något jag funderat länge på eftersom jag märkt att jag blir mentalt trött av många intryck och bergodalbanekänslor som i tid och otid både förstör och förgör mig. Det värsta har hela tiden varit att jag inte vill känna så här, jag ser på mig själv utifrån och fattar inte varför jag utsätter mig för sådant som jag vet att jag kommer bli ledsen av, som jag vet river ut mitt hjärta om och om igen. Men jag antar att det är för att de gånger som det känns rätt, så känns det så jäkla bra att jag inte vill vara någon annanstans och hoppet väcks om att jag kanske inte är så illa ändå, men de tidpunkterna är sååååå få. Jag inser att det inte är värt det, att må så här. För jag strävar ju egentligen efter att leva mitt liv till fullo och njuta av det här fantastiska som getts mig. Jag tappar ibland hoppet rejält, men just nu har jag funnit det igen, så försöker hålla vid det, trots att jag bara väntar på nästa motgång. Jag skulle så himla gärna bara vilja stänga av och sluta bry mig så mycket, för det gör så ont ibland och hur mycket längtan och hopp som krossas klarar en människa av genom ett liv, eller för den delens skull ett år?!  

På så många plan har jag blivit tryggare i mig själv. Jag kan prata mer otvunget med folk, känner att jag kan mitt jobb, jag är nyfiken och vill lära mig...allt. Jag är kunskapstörstande till absurdum i bland om det är saker jag verkligen är intresserad av eller bryr mig om. Hade önskat att jag orkade vara mer insatt i politik och kunde argumentera för mig själv, men en livstid av konflikträddhet, gör att det känns omöjligt i dagsläget. Men jag älskar att lyssna på kloka människor som diskuterar, människor som inte räds att tycka olika och som presenterar en för nya tankegångar som man inte hade en aning om att man faktiskt tycker också. Att vända på sidan av ett mynt, se saker från en annan vinkel - det är fantastiskt och får en verkligen att försöka sätta sig in i hur andra ser på saker. Man behöver inte hålla med, men låt folk prata, så länge det inte kränker.

Min dröm är att så småningom orka engagera mig i en välgörenhetsorganisation som framförallt behandlar alla människors lika värde - om det är med integrationsfrågor, kontaktperson för barn/ungdomar i behov av särskilt stöd, kvinnors eller barns rättigheter i världen - det vet jag inte än, men jag vet att jag vill hjälpa andra på något vis. En dag...

Några kortisar:

# Det är midsommarafton på fredag och mamma, pappa, moster och mosters man kommer upp hit och firar med mig. Vi tänker oss Jukkasjärvi på midsommar om vädret är fint, sen får vi se vad för utflykt det blir till helgen. Mot Abisko far vi nog ändå. De kommer stanna ända till nästa helg. Den helgen är det dock Kirunafestivalen och jag känner mer och mer att den vill jag verkligen njuta av till fullo. Torsdagen blir det någon form av Afterwork med jobbet, fredagen och lördag får jag hänga med mina kollegor och ev. blir då förfest hos en av dem. Alltså jag längtar. Det ska bli så roligt, och jag brukar verkligen tycka om stadsfestivaler. Har sagt till mamma och dem att de får göra precis vad de vill denna helg, för någonstans känner jag ändå att jag är glad att de har varandra, även om jag skulle dumpa dem för en kväll eller två. Sen kommer en av min Lule-kompisar upp också denna helg, så ska träffa henne också =)

# Var och simmade igår och är jättesnurrig i huvudet idag. Tydligen finns det den risken att man spänner sig väldigt i nacken, så jag tolkar det som det. =) Men 1 km blev det och jag lär nog känna att jag lever framåt kvällen idag. Mindre än 3 veckor till Vansbro tjejsim nu.

 

# Längtar efter semestern annars. Hem till Dalarna en sväng först med bl.a. dansbandsveckan i Malung och sedan få åka till Amerika. Det kommer bli så mycket kul, så mycket familj och så mycket dans. Så mycket kärlek så jag går sönder av det istället...hoppas jag =)

 

# Jag älskar verkligen att vara i Kiruna och har jättekul (oftast) i Luleå, men funderar mer och mer om det här platsen för mig eller ej? Om jag skulle må bättre av att bo söderut? Vara närmre min familj? Men samtidigt undrar jag om jag skulle orka starta om ännu en gång? Hur mycket lämnar man kvar av sin själv från varje plats man bor? Att lägga ner så mycket energi på att försöka trivas och utveckla sig själv - som jag gjort här - och sedan lämna denna plats och försöka igen? Sådana tankar kan göra mig ledsen, men ibland undrar jag om inte livet här kanske gör mig ännu mer ledsen i slutändan?!

Är kärlek lösningen för allt?!

# Puh, hur är det med er? Orkar ni leva i denna värld av hat och missunnsamhet?


# Jag har de senaste veckorna chockats av två saker, men jag tänker inte skriva dem här, men kommer se dessa personer på ett helt annat sätt framöver. Det som dock slår mig är bristen på nyansering, att en orkar lägga energi på saker som de ändå inte förstår eller rättare sagt, vill förstå? För om det är något som också präglar det här så är det att folk väljer att se saker för sin egen vinning, detta mycket hellre än att ha någon som helst medkänsla för andra och andras utsatthet och val.


# Jag vet inte om jag någonsin kommer förstå hur folk kan slösa så mycket energi på hat, när allting i livet skriker att kärlek är lösningen på allt. Jag kommer heller aldrig förstå hur man kan skratta åt folk som gör fel/säger fel/misstar sig eller gör ett misstag? Det är en sak att skratta åt någon, en annan att skratta med någon. Fundera över detta nästa gång innan du reagerar.


# Igår var det morsdag i ungefär hela världen, förutom i Sverige. Jag reagerade så mycket på folk som skrev att "ta hand om er mammor nu, låt dem få lite ro, ge dem den uppmärksamhet de förtjänar osv." Det som gjorde ont i detta var att förtjänar inte mammor denna respekt varje dag?


# Sedan undrar jag så mycket över varför tjejer fortfarande förutsetts gilla rosa och killar måste vara blå. Svägerskan hade äntligen hittat Superhjältekläder till flickor i USA, hoppas så det kommer till Sverige också. Märker att hon mer och mer börjar förespråka att flickor kan saker lika bra som pojkar, att det pojkar kan kan flickor göra bättre!

Hemma i lördagsdimman

Men 4 dagar ledigt är fantastiskt. Jag är däremot väldigt trött och sover dåligt, så jag har stoppat i mig 3 valeriana tabletter nu och hoppas att det ska ge mig ett lugn i kroppen så jag får sova en hel natt. Behöver det.

Jag har börjat yoga varje dag och tycker om det jättemycket. Ibland är det lite jobbigare, ibland - som idag - var det ett väldigt lugnt pass, men som var en introduktion till lite mer avancerade poser. Jag ska verkligen försöka hålla i detta, för jag tror min kropp mår bra av det. Sen löptränar jag och har kunnat fortsätta min löpträning där jag slutade den i höstas. Så jag har nog inte så långt till 5 km som jag tror. Och då väntar en belöning.

Vikten just nu här hemma är lägre än jag vägt på hur länge som helst. Så jag hoppas jag får ett fint minus på måndag. Hur mycket återstår att se. Kommer jag nå -15 kg?! Det är helt galet, jag känner knappt igen mig själv längre, har fortfarande svårt att komma överens med hur jag ser ut i spegeln och hur jag ser ut på fotografier, men jag gillar båda mer och mer. Gäller bara att börja kunna vända det utåt också, att börja lita på och tro att även andra kan tycka om henne.

Men nu ska jag sova, behöver jobba hela dagen i morgon - för nästa vecka ska jag vara ledig onsdag till fredag. Åker till Stockholm på onsdag och vidare till Örebro på fredagen sedan. Längtar och hoppas verkligen att det kommer bli en bra resa. Har i varje fall listat ut att jag flyger med SAS så då kan jag ha stora väskan med mig, vilket innebär att jag ska passa på att shoppa. Jag har ju typ inga kläder jag kan ha längre. Och det värsta av allt - jag vet inte vad jag vill ha för kläder. Vilken stil vill jag ha och vilken stil passar jag i?

Livet

En vän till mig sa härom dagen att det känns som om mitt liv peakar just nu. Jag har precis fått fast jobb på museet (ja, inte skrivit på något än, men löneförhandlat är det och jag ska skriva på nästa vecka när jag är tillbaka i Luleå), jag trivs så himlars himlars bra i Kiruna och älskar verkligen dem som jobbar här (några lite mer än andra och varje dag får jag lära känna andra och några lite bättre, men det som gäller för dem alla är att de är sååååå trevliga), jag går ner i vikt och är på väg ner på nivåer som jag inte varit på sedan "jag kan inte minnas när" men tror tonåren, jag har kommit igång med träningen och jag ÄLSKAR det just nu (yoga och löpning mestadels, och så förstås min älskade dans).

I övrigt så åker jag till Luleå på onsdag och kommer tåget fram i tid så ska jag åka ner till Skellefteå och dansa då (håller alla tummar och tår). Sen ska jag klippa mig är det tänkt och färga håret så jag får borta alla dessa gråa hår som håller på att ta över (så gammal är jag väl ändå inte). Nästa vecka åker jag till Stockholm för att först hänga på lite Eurovision Song Contest baluns, sen far jag vidare ner till Örebro och 1-års kalas för min älskade lilla systerdotter. Jag ska också bara alla anställningspapper är färdiga boka resa till Amerika så jag får träffa den andra delen av mitt hjärta där borta - älskade brorsdöttrarna som jag inte sett på snart 1 år nu. Tror också att jag och syrran bestämde att jag kommer ner till dem min födelsedagshelg och springer lite Colour me rad.

Älskar att ha saker att längta till

Höstlista

Tagen från http://ennui.se/ 

1. Vad är det bästa med hösten?

Att kylan kommer, de vackra höstfärgerna, att halka in i rutiner igen och möjligheten att testa nya saker för att allting börjar om. Höstpromenader i solsken. Vetskapen om att det nästan är ett helt år till jag behöver fylla år igen och mycket kan hända på detta år – vilket jag hoppas.

2. Vad kommer du äta i höst?

Svårt att planera, men kommer att äta mer hälsosamt, mot ett viktväktartänk igen. Dra ner på socker, men tillåta mig själv att äta onyttigt ibland. Jag kommer också att äta ännu mer vegetariskt, då jag mer och mer naturligt börjar välja och leta efter det.

3. Vad kommer du dricka i höst?

 Kaffe, Yogi the och vatten.

4. Vad kommer bli ditt mest använda plagg i höst?

Bra fråga – för tillfället längtar jag efter att få dra på mig tjocka tröjor, men även kjolar som sitter bra. 

5. Vad gör du om dagarna egentligen?

Jobbar som Bebyggelseantikvarie på Norrbottens museum, så varvar kontorsarbete med inventerings/fältarbete i Kiruna mestadels. Jobbar ofta så långa dagar att det inte brukar bli så mycket annat än att sen åka hem och laga mat, kanske springa eller dansa lite – beroende på dag – men mestadels så hänger jag framför teven och kikar på någon bra tv-serie.

6. Vad gjorde du vid den här tidpunkten för ett år sedan?

Då hade jag precis kommit hem från en weekend i Stockholm med bästa vännerna där vi bl.a var på Popaganda festivalen och fick se fantastiska First Aid Kit och proffsiga Veronica Maggio. 

Jag hade alldeles nyss börjat nybörjarkurs i bugg och älskade dansen från första stund, men ville bli bra snabbt. Sedan kämpade jag på med att vara ensam byggnads/bebyggelseantikvarie på museet då vi inte fick någon vikarie för min föräldralediga kollega. Vi var inte glada för det och oron började lägga sig.

7. Vad kommer du lyssna på?

Ljudböcker framförallt tänker jag. Eftersom jag sällan hittar ron att sätta mig ner och läsa böcker längre, så är jag så glad att jag börjat gilla ljudböcker – för då kan jag lyssna på berättelser medan jag gör annat, som att laga mat eller diska eller städa och plocka. Passar mig perfekt. Sedan kommer jag säkerligen fortsätta att lyssna på mycket dansvänlig musik, min dansspellista på spotify är definitivt den jag lyssnar mest på.

8. Vad läser du?

Böcker när jag hinner. Har sååååå många böcker i min bokhylla som jag vill läsa, får se när jag hinner. Till dess lyssnar jag som sagt på ljudböcker. Annars läser jag magasinen/tidningarna Skriva och Må Bättre.

9. Vad tittar du på?

För tillfället längtar jag mest efter Vem tror du att du är? som går på SVT på måndagar, annars har jag ju just upptäckt Modern Family, så brukar kika på det när jag hittar på det. Men längre fram i höst så startar ju sista säsongen av Downton Abbey som MÅSTE ses.

Likaså börjar det nya historia/byggnadsvårdsprogrammet Det sitter i väggarna som jag är otroligt nyfiken på.

Första gången som det verkligen är en byggnadsantikvarie – mitt jobb och utbildning – med som programledare. I övrigt har jag en hel bunt tv-serie tittande att ta igen: Penny Dreadful, Orphan Black, Witches of East End osv…

10. Vad var bäst med sommaren?

 Att jag hade min första ”riktiga” långa semester som detta år spenderades till största del i Dalarna med älskade syskon, föräldrar och framförallt den växande skaran syskonbarn. Är faster/moster till 3 underbara skruttungar.

11. Vad har du för höstplaner?

Just nu känns hösten riktigt välfylld och jag ser fram emot den. Vi kan ta det i tur och ordning:

• Nästa helg är det dags för min första Ö-viks mara: dans både fredag och lördag (till mkt bra band) som startar kl 19:00 på kvällen och håller på till minst 03:00 på natten. Hur jag ska orka vet jag inte, men längtar som tusan gör jag. Så mycket roligt folk ska ner, jag samåker med vad som verkar vara ett gäng riktigt trevliga människor och sen ska det bli roligt att se vad för folk som kommer dit, nytt folk att dansa med, vad Örnsköldsvik är för en stad osv.
• Vecka 39 blir nästa tripp upp till Kiruna – då det förhoppningsvis kommer hända en massa spännande saker, men mer om detta framöver.
• Sista veckan i september/ första veckan i oktober bär det av ner till Vänerns strand och Mariestad för Byggnadsvårdskonvent där jag bl.a. ska hålla ett kort föredrag om Kiruna dokumentationen. I övrigt ser jag fram emot att få träffa gamla kollegor och trevliga timmermän och få åka tillbaka till min forna hemregion Västergötland (har ju bott i Skara). En bunt intressanta föredrag ska jag också hinna med.
• Och när jag ändå är där nere så passar jag på att stanna kvar över helgen och åker en timme norrut till Örebro för några dagar av mostermys med SkruttMeja. Ja, ska förstås bli himlars kul att träffa hennes föräldrar också =) Och Örebro är alltid trevligt.
• I början av november far jag återigen söderut och då går planet till Göteborg för en intensiv helg med vännerna och konserter. Först ska jag och kompis Signe på Emil Jensen (som jag egentligen inte har så stor koll på, men passar på att hänga med eftersom jag ska bo hos Signe) på fredagen, men största anledningen till att jag åker ner är Gavin Degraw konserten på lördagen. Första gången jag ska få se honom och det är en akustisk turné. I övrigt ska jag försöka att hinna träffa så många vänner som möjligt, samt få min Göteborgsdos, för nu var det länge sedan jag var i mitt älskade Göteborg (där jag ju också har bott).

Mer allmänt blir det förhoppningsvis mycket dans – finns då en hel del danskvällar att gå på, plus att jag har kursen och citydansen också. Jag har funderingar på att åka på en weekend någonstans – lutade åt Edinburgh ett tag, men vi får se. En långhelg i november kommer också syrran, Meja och mamma upp en sväng och hälsar på.

Ibland tar livet andra vägar...

Fick reda på något idag som gjorde mig så glad. Men nu har jag svårt att ta tag i jobbet igen. Tänker för mycket. Funderar för mycket. Känner mig också så nervös inför jobbet. Skulle behöva sortera saker i lugn och ro få lite distans till det jag behöver göra, det är så mycket och jag har inte koll på det. Drack en kopp kaffe och det är nog orsaken till varför jag känner mig så uppeivarv. Skulle kunna ta en valeriatablett, men då blir jag trött, trots att den ska lugna. 

Är ledsen på mitt hotell för jag kan inte ladda min dator. Den gör så att elen slår av från mitt rum, varför blir det så och kan göra något för att motverka det? Vill kunna se på film på datorn! 

Ett par saker som väckt funderingar...

1) Varför måste det finnas tjejlopp?! Och varför är de alltid kortare? Hade det inte räckt att det funnits kortvasan, korta Vätternrundan, korta lidingöloppet och korta Vansbrosimningen? Varför måste det finnas tjejvarianter? I och med att de är kortare så bidrar det ju enbart till den här förutfattade meningen att tjejer inte orkar lika mycket som män - vilket vi gör! Eller för att vrida på det; det bidrar ju till att nervärdera de män som inte orkar eller vill springa/skida/simma/cykla de långa loppen. 

2) Varför förväntas jag som kvinna älska rosa? Som jag själv irriterat mig på och som även min moster gjorde mig uppmärksam på härom dagen: vill du köpa sportkläder och ha något med färg på; försök hitta något som INTE är rosa eller har rosa detaljer! Det är i princip omöjligt. Hör och häpna: jag tycker inte om rosa, vill inte ha rosa träningskläder, vill inte ha rosa på mig. Min moster avskyr rosa ännu mer än mig. Där jag ändå kan godta en liten rosa dragkedja på mina nya träningsbyxor...

...så vill hon inte ens ta i dem. Och vet ni: min syster gillar inte rosa, säger till och med att köper ni rosa åt mitt barn så klär jag inte på henne det!

Skulle det vara så förbaskat svårt att designa kläder med lite variation - utan rosa detaljer? Som sagt, alla kvinnor gillar inte rosa. 

En tisdag mitt i allt...

Haft migränkänning idag och tuggat Ipren för att mota bort den. Vilket gjort att hela dagen känts väldans oproduktiv. Vilket inte stämmer. För jag har varit ute och ränt och skrivit två långa mail. Även försökt ringa de här jag skulle vilja boka lokal av inför min födelsedagsfest. Så i det stora hela har jag ju faktiskt fått en hel del gjort ändå. Bara inte det där jag allra mest borde göra. Så nu får jag räkna med att jobba på fredag också.

I morgon ska jag dansa. Hoppas verkligen att jag kommer vara på humör och att det kommer bli lite trevligt folk där.

Annars har syrran BF idag. Har inte hört något, men tror nog inte det blir idag heller... Men samtidigt är de så där luriga, de kommer inte berätta när de åker till BB, utan ringer telefonen från dem - då är nog pyret redan här.

Nu blir det i varje fall hemgång för mig. Hem och laga Linas matkasse (är inne i en sådan där period igen när jag äter och äter och blir aldrig mätt, men inget godis än i denna vecka). Har lite planer på att gå på träningspass på gymmet på torsdag, eller lördag - men än så länge lämnar jag det osäkert. Har ju inte riktigt hittat disciplinen ännu. Men börjat löpträna lite försiktigt ändå. Gäller att få in den där rutinen.

Tröttnade

Nej, Salem var ingen tv-serie för mig. Jag hade svårt att hitta intresset för den, så den får lämnas hän. Håller mig till de där jag tycker är bra istället.

Annars då idag.

# Jag har varit ute och gått i över en timme, både vader och benhinnor krånglade med mig igen, men efter halva turen ungefär så släppte värken. Vi får se hur det är i morgon. Turen gick till Svartöstaden i varje fall, denna fascinerade stadsdel som å ena sidan är sååå sliten, andra på väg att gentrifieras, tredje är en riktigt spännande historisk del av Luleå.

# Jag har lagat en Linas matkasse rätt - en favorit i repris, så nu har jag två matlådor i kylskåpet, vilket känns lite skönt. Men i morgon får jag en ny Linas matkasse, få se om denna är lika bra som det var förra gången jag fick en. Jag gillar Linas matkasse, men det har varit rejäl skillnad på kvalité i dem tycker jag. Vissa veckor har faktiskt varit värdelösa, medans andra - som den senaste - varit fantasiska.

# Ska hoppa in i duschen nu och sen se en film.

# Har en otroligt hektisk dag på jobbet i morgon med personalmöte, rådgivning och remissärende. Plus att jag nog lär räkna med att trycka min utredning och skicka till kommunen. Att jag egentligen borde börja med Pajala-inläsningen kommer stressa också, men hoppas hinna alla de där småsakerna i möra, så jag kan fokusera på det andra sen.

# Jupitet Ascending - har ni sett den? 

# Hoppas hitta skjuts till Skelleftehamn på onsdag, för nu är jag redo att åka på dans igen. Mindre stressad, mer glad och motiverad. Snart börjar utesäsongen! Har fortfarande inte lagat mina dansskor dock, de gick ju sönder i spännet. 

...och tröttheten

Tröttheten...

...du är inte min bästa vän. Hela kroppen är stel också, märks att jag inte yogat på länge. Hur tusan tar man tag i sådant där igen när verkligen det enda jag vill är att vara hemma och läsa och sen sova? Men jag behöver träna, jag behöver få mina adrenalinkickar, men jag orkar inte. Inte när jag jobbar 10 timmars arbetsdagar flera dagar i veckan. Jaaaa, jag fattar vad som är fel, jag vet att jag behöver ta mig ut och träna trots denna arbetsbelastning jag har just nu, att det kommer hjälpa, men allt blir en ond cirkel när jag inte orkar laga mat hemma, har inget mellanmål, blodsockret som sjunker. Men till det positiva hör att jag inte druckit läsk på flera veckor. Och jag gick in på Hemmakväll för att lämna tillbaka hyrfilmerna och jag suktade efter godis godis godis (finns liksom godis överallt på de där butikerna) - men gick ut, snabbt, innan demonerna hann övertyga mig.

Men längtar efter långledigt nu. Och efter att få dansa. 

Inte tänka på det!

Blir så ledsen när tankarna om aldrig dyker upp. Jag har helt tappat hoppet om att få träffa någon, bli kär och få barn. Jag önskar och vill inget hellre, men hoppet tog slut nu. Jag orkar inte. Så hur vänder jag detta till något positivt?! Och jag vill inte höra tröst i stil med "han kommer dyka upp, lita på det" - för de har jag hört i 15 år nu och det har inte hänt än!  

Jag vill kunna vara glad ändå, kunna leva, skratta och ta för mig. Kunna se på folk och inte ana att de tycker synd om mig, för jag vet det, peppa mig på andra vis! 

Jag är trött nu och det är dagarna före den tiden på månaden, så dessa tankar är inte konstiga en dag som denna. Men frågorna är ändå viktiga, och det stämmer de jag skrev, försöker bara att inte tänka på det så mycket!  

Tvärtom-fredag med deadline

10:00  Idag slog vädret om rejält. Blåst har det förvisso gjort rejält denna vecka, men snöat - som de gör nu - det var det ett tag sedan sist. Jag är inställd på vår nu, våren som nog är min favorittid på året. Gärna sol och blå himmel, men innan det blir så där varmt så mitt huvud stänger av. Här uppe i Norrbotten kallas den här tiden för vårvinter, för det är så mycket snö kvar och isarna ligger. Jag älskar den här tiden. Jag kan fortfarande gå klädd i tjocka tröjor och byxor, men dagarna blir längre och ljusare och världen vaknar upp efter en lång vinter. Mår bättre än igår, känner mig lugnare i kropp och sinne vilket är skönt inför helgen. Sen att jag har en deadline idag som kommer bli svår att nå är en annan fråga, men jag kommer att vara nära. Så det känns bra ändå. Järnvägshotellet håller jag på med nu och jag börjar förlika mig med denna byggnad nu, haft det lite jobbigt där, men inser att den inte är så skrämmande som jag vill tro. Bara lite missförstådd.

12:00   Lagom till lunch så skiner solen igen. Jag har ingen mat med mig, tyvärr vanligt i mitt fall. Så ska testa maten här nere på kaféet idag, fastän jag sällan blir särskilt nöjd där. Måste verkligen försöka bli bättre på att laga mat. När jag inte ha Linas matkasse så är det nästan omöjligt att upprätthålla detta med mat, men även när jag har Linas matkasse så har jag ibland svårt att hitta tiden till att laga maten under jobbdagarna, kommer ofta hem så sent.

13:17   Har tagit tag i det och beställt Coop medmera kort denna vecka, och nu gjorde jag även slag i saken och beställde ett par nya dansskor. Ett par riktiga. Ska bli så spännande att se hur det funkar. Vill ni se vilka fina det blev (Sophie kommer känna igen dem)?!

Vad jag mer skulle vilja göra denna helg är att skaffa den där hyllan så jag kan städa rent mitt skrivbord och göra i ordning det. Så funderar på om jag ska försöka ta mig till Storheden i morgon, eller om jag ska åka dit nu efter jobbet så jag har det gjort och kan fixa och dona hemma i morgon. Får kika hur länge de har öppet.

16:27   Dagen börjar ta slut, hann inte riktigt bli färdig med rapporten, men jisses vad jag har fått gjort idag. Det är nära nu. Jag och chefen satte nya deadlines och snart får jag lite andra uppdrag än Kiruna bara. Ska bland annat lära mig om Pajala tätort här snart, ska ha en stadsvandring med kommunen där i maj och jag har aldrig varit i Pajala, kan ju bli riktigt spännande detta. Drar i varje fall till Storheden en sväng efter jobbet, tar en buss som går om en timme. Fick kollegan och grannen till att köra hem min dator, så jag slipper släpa på den. Ska bara komma ihåg allting annat nu som jag behöver inför Kiruna-resan. Hjälp, är lite uppeivarv idag också, men har ändå inte depp-känslan som jag hade igår, vilket gör att det hela känns mer hanterbart.

17:25   Stressade över ingenting, för tänkte fel så jag missade bussen som jag hade tänkt åka. Nu står jag här färdig med allt för dagen och väntar. Nästa buss går väl om en halvtimme. Eller en kvart, beroende på hur en ser det. Kanske borde ta nästa så jag hinner köpa en yoghurt på pressbyrån så jag inte svälter ihjäl på mitt lilla äventyr. Vi gör så. Lämnar med andra ord jobbet för dagen.

19:03

 Riktigt vad jag tänkte vet jag inte! Även en lagerhylla väger en hel del och är framförallt otymplig! Men köpt en har jag! Burit den från Ö&B till busshållplatsen, är så stel i fingrarna nu att det gör ont! Och axlarna ska vi inte tala om! Men men, nu blir det buss ggr 2, sen är jag nästan hemma. Då får jag belöningen - en flaska coca cola, min sista på ett bra tag! 

19:36   

Halvvägs! 

20:00   

Jag är hemma!!! Nu är det helg!!! 

(aj aj aj...😫)