Dansmaranhelg

Jag att vet att jag är nybörjare på att dansa, att det tar tid att få in den rätta känslan i foxen, jag vet det, och jag gläds åt varje litet framsteg jag gör, jag ÄLSKAR DANSEN och vad den ger mig. MEN jag ställer höga krav på mig själv att våga bjuda upp folk - för folk tar det så självklart att det "bara" är att bjuda upp, men det är jättejobbigt för mig och får känslorna att göra looping av rädsla flera gånger på en kväll, för vet att får jag inte dansa så dyker demonerna upp och säger att jag lika gärna kan gå hem och lägga mig, ingen vill dansa med mig och så kommer tårarna nära! Detta hände i fredags på dansen + att en person var där som jag tycker är så obehaglig, han är hemsk på att dansa, vrålglor hela tiden, lyckas alltid överraska mig, bjuda upp mig och då har jag ingen chans att fly! Men jag lyckades vända fredagen till att bli positiv! Jag tvingade mig själv att bjuda upp folk jag visste dansade bra, jag skulle INTE gå hem och gråta över något jag kunde göra något åt. Så jag vågade och dansade och jag fick de där danserna som jag hade saknat under kvällen och som gjorde att det blev bra! Dansade med sådana jag dansat med förut och som har sett min utveckling, sådana som vågade göra lite mer turer i foxen så jag fick lite utmaningar! Är så tacksam att jag fick de sista danserna - en fox och en bugg - med A. Blev en bra avslutning. 

Lördagen blev mycket bättre från början! Fler folk jag kände igen, och flera av mina närmsta dansvänner. Jag sänkte förväntningarna som vanligt, men glatt överraskad (trots att obehagsmänniskan lyckades lura till sig ännu en dans) att hela kvällen blev så jämn. Jag insåg bland annat att långsamma danser kan både vara tråkiga, men också fantastiskt mysiga, det var tur, för jag hade börjat längta efter snabba låtar att få foxa till. Nu fick jag öva att gnussa till snabba och långsamma låtar, fick dansa till världens bästa låt (originalversionen i varje fall, eller egentligen live-versionen) "Slowdancing in a Burning room", fick bugga med en ung kille som fasen hade bättre koll än typ (nästan) alla som dansade bugg att inte skicka iväg en på turer så en krockade på det fullsmockade dansgolvet - det krävdes taktik. Jag vågade också bjuda upp en kille jag dansat med i Piteå förr, till en fox för att testa, visste att han skulle vara svår att dansa med, men jag vågade prova! :-) 

Att jag sovit 5 timmar per natt och är ganska trött nu spelar ingen roll! Jag längtar redan till 13 maj och nästa dans och satt på bussen hem och kikade vilka danser jag kan åka på i sommar hemma i Dalarna! Lyckades nog hitta 4-5 st som är när jag är hemma, plus första söndagen på dansbandsveckan i Malung (om jag kan hitta skjuts)! 

Nej, nu ska jag ringa mor och sedan ta en powernap så jag kan gå och handla! 

En mycket trött värld blir lite förvirrad

Puh, lyckades inte varva ner alls och har sovit uruselt i natt. Det är den enda nackdelen med dansen, att jag blir så otroligt fylld med energi och adrenalin och allt vad det nu är, att jag inte kan slappna av och somna ordentligt efteråt. Har ni nå bra tips på lösning här? Jag sover, men faller aldrig i den där djupa sömnen som en behöver. Om jag inte tar en Ipren eller annan värktablett för att hjälpa till - det kan ju inte vara helt bra?!

Foto: Per Grönlund

Men jisses vad roligt det är. Skulle bara önska att jag kunde känna mig vacker också, tro på att någon annan skulle kunna se mig som vacker. När jag ser mig själv på bild så är det aldrig den Jennie som jag ser i spegeln, hur kommer det sig? Jag vill kunna tro att när jag dansar med den där söta killen, så kan han få se på mig med annat än ett dansintresse också, men i dagsläget är det alldeles för svårt att tro och har jag svårt att tro på det, då kommer ingen annan att tro på det heller. Det blir bara så uppenbart nu när jag ser mig själv på bild och även film när jag dansar. Jag ser inte särskilt roligt ut... Då är det lättare att undvika speglar, dansa och va glad och hoppas på det bästa - att jag inte ser heltokig ut.

Att försiktigt börja planera en sommar

Hur tusan ska en planera sin semester?? Som det ser ut kommer brorsan och familjen hem till Sverige för att få fira midsommar - så då vill jag träffa dem. Men det innebär ju också att min semester kommer att bli ganska tidigt på sommaren. Är det en nackdel eller fördel? Blir den här sommaren som förra sommaren när jag spenderade halva i Kiruna på jobb, för att vara i Kiruna trots att en jobbar är himlars mysigt och ingen stress. För i så fall skulle jag kunna stanna kvar i Kiruna över en helg och ta den där fjällturen jag skulle vilja åka på och ändå kunna känna att utnyttjar min sommar till max.


Men tillbaka till juni. Ta semester från efter midsommar och 4 eller 3 veckor framåt (står lite olika hur många semesterdagar jag har). Åka hem till Dalarna och fira midsommar och umgås med mor, far, syskon och syskonbarn. Sen funderar jag på att åka någonstans en vecka, som typ Skottland, eller Irland, eller södra England, åka någonstans och bara va, få se vackra vyer, besöka fantastiska slott och herrgårdar och pittoreska byar. Sen kommer jag hem lagom till att dansbandsveckan i Malung börjar - så då kan jag testa att åka dit och dansa en natt eller två. Vad tror ni?


Och framförallt, vart ska jag åka???


# Skottland? - Mitt drömresemål, men som jag planerat att åka till tillsammans med andra.# Irland? - Där människor ifrån är så otroligt trevliga och där jag slipper säckpipor.

# Södra England? - Cotswolds.

- Vart skulle ni åka och har ni nå tips om de här platserna? Tänk på att jag älskar historia, byggnader, slott, vandring, god mat, bra musik... Skulle tycka det vore skoj om jag till exempel kunde få in en yoga-kurs, eller annan träning, eller varför inte en guidad vandring.




Vad annars?
# Ikväll ska jag kika på Skavlan för ovanlighetens skull och detta för att både Johan Olsson och Marit Björgen ska vara med, två av min absolut största idoler och som båda är typ lika gamla som mig och bäst i världen. Fantastiskt inspirerande idrottspersoner.


# Hoppas kunna vila mig piggare i helgen, känt mig jättetrött sedan jag kom hem från Falun och torrhostar. Men vi får se, kanske är det något annat som spökar.


# Ska klippa mig på måndag, det var länge sedan, så ska bli himlars skoj att få skämma bort mig lite och frisera till trollfrillan.


# Anmälde mig till en löputmaning på gymmet där målet är att kunna springa 1 mil i maj. Men jag har inte alls känt mig pigg nog att starta denna vecka, så ligger redan efter. Men ska inte ge upp, Kanske börjar en vecka senare bara.


# Tänkte faktiskt åka ut till Storheden i morgon och shoppa lite. Är nästan aldrig där, så har lite ärenden. Som en hylla så jag kan städa rent mitt skrivbord så jag kan använda det. Sen ska jag kika bokrean på Ica Maxi och passa på att handla också.

Längtar tills den dagen jag blir bra

Blir lite orolig för mig själv när jag frivilligt lyssnar på dansband hemma. Japp, Barbados och Scotts har spelats på min lilla spelare idag. Sen att det är covers på Refreshments-låtar spelar kanske mindre roll. Jag skyller ALLT på buggen och på att jag insåg i fredags att dansa är den perfekta stresshanteringen. Jag är ständigt uppe i varv på grund av hög arbetsbelastning och deadlines på jobbet, samt att jag helt försummar Spanskan som jag egentligen tycker är skitkul. Men efter att jag i fredags var på mitterminsavslutningsdans på Blackis och fick dansa bugg "på riktigt" så hade jag helt glömt bort mina trubbel när jag kom hem och kunde somna lugnt. ÄLSKAR denna biverkning och LÄNGTAR tills dess att dansen känns mer naturlig än vad den gör nu. För jag tänker för mycket fortfarande när jag dansar, så vissa saker går fel när andra går rätt, men fasiken var kul det är.


Men så här bra dröjer det nog länge tills jag är, eller jag kommer aldrig bli så här bra! (tror jag känner igen några i den här videon faktiskt, kan det stämma Clara?!)!