Lucka 3; En bild på någon du älskat i år

I år har varit året när jag tvingats inse att min pappa inte kunnat vara den friska, goa, fina pappa som jag varit så van vid - och att det hela hade en orsak. En orsak som nog väckt upp medvetenheten om att vi inte är oövervinnerliga hos hela vår familj.

 

Det hela började med en skidtur i vintras där pappa, som han själv förklarade det, gick helt in i väggen. Mamma har förklarat det som att hon var beredd att ringa efter ambulans ett tag för han var så slut, men det tog sig igenom skidturen och kunde åka hem. Dagarna som följde fortsatte pappa att vara svag, vilade mest och även det enklaste - som att gå upp för en trappa gjorde honom andfådd. Efter ett läkarbesök konstaterades det att han hade lunginflammation och att han fått diabetes. En bunt mediciner och han skulle bli bättre. Jo, för en stund. Men han insåg ganska snabbt att han fortfarande var långt ifrån så pigg som han brukat vara. Trappor var fortfarande jobbiga, han kunde inte gå långa promenader (som han och mamma ofta gjort) och hans händer var riktigt kalla. Tillsist beställdes ändå en tid för ultraljud av hjärtat, någon hade fått idén att kanske hade han haft en "smyg"hjärtinfarkt och efter ultraljudet så kunde detta bekräftas. Flera av kranskärlen runt hjärtat var mer eller mindre tilltäppta och tid för kranskärlssprängning beställdes.

Ingreppet gick bra och pappa är sedan drygt ett halvår tillbaka pigg igen med bra värden - han har dock fortfarande kalla händer, men det kommer han få leva med. Det som har varit otroligt glädjande med händelserna är hur mycket stöd och kärlek mamma och pappa har fått från vänner, grannar och släktingar (framförallt pappas bröder med familjer, som det visar sig alla varit med om detta).

 

Min väcklarklocka har också ringt (och mina syskons), för vi inser nu att hjärtproblem finns i vår släkt på både pappa och mammas sida och kan vi göra något för att förhindra dessa problem från att upptäckas på länge än, så kommer vi att kämpa för det! Det känns ändå bra att ha ett sådant viktigt mål för min träning och otroligt mycket mer motiverande för att ta sig iväg!

 

Jag vill att mitt hjärta ska må bra! Och jag vill att min älskade pappa ska få fortsätta må bra i många år till!

 

 

 

Detta är Lucka 3 i Emily Dahls julkalender 2014!!!

Alltid ska det finnas något som jag gillar

Såg en film nyss som heter Austenland! Har tänkt att se den länge, men ack vad den sett fjantig ut på trailern! Men idag såg jag den! Skrattade mycket för den är verkligen löjlig, men två (2!!!) av rollerna är inte löjliga, de är behållningen i en annars riktigt dålig film! Keri Russel och JJ Fields! De spelar Jane och Henry! 

Hur mycket jag än ogillar denna filmen så är det ändå en söt kärlekshistoria! Den vinner mig över när Henry förklarar blygt att Jane gör honom nervös! Något är annorlunda med honom, men vad?! 

Jag är ju Jane, inte så fanatiskt som henne, men självklart är jag så skadad av min kärlek till kostymfilmer att jag skulle älska att hitta en Henry - en smart, godhjärtad, ödmjuk, ärlig man! Så jag sitter där och svär när de så klart får varandra i slutet! För det kommer aldrig hända mig! Jag får drömma mig bort i mina drömmar och mina böcker och mina filmer! Förtäras bit för bit och hoppas att jag någon gång ska få veta hur det känns att vara lyckligt kär!

Nej, det var dagens bittraste inlägg! Dags att försöka sova kanske, om jag kan jaga bort mina stresskänslor! 

Kram och God natt