Finaste Ane

Det finns vissa saker som en är så glad att en gick på, för jag vet att jag hade ångrat mig så jäkla mycket om jag inte gått! Konserten med Ane Brun var en sådan! Jag har vetat att hon skulle spela i Luleå sen jag flyttade hit, tänkt att nu ska jag ta chansen att äntligen få höra henne live! För hon är en av mina absoluta favoritartister! Fantastiska låtar och fantastisk röst! Men jag har inte haft chansen att se henne innan! Förrän idag! Jag köpte biljetten i förra veckan, fick en plats på rad 6! Såg bra, hörde bra och när jag kom hem så ramlade alla känslor över mig också! Vad fasen vad det jag såg?! Det var så himla fint, så himla enkelt, sparsmakat, så bra!

Att hon började med en annorlunda version av Do you remember, gjorde bara att förväntningarna på kvällen steg, och för mig infriades dem! Vad profsig hon är, vilken pondus och självklarhet hon har på scen! Det blev så tydligt i jämförelse med den väldig blyga och försiktiga förbandstösen!

Jag tog en del bilder och filmade några låtar, delar med mig av en, så kanske ni kan få en liiiiiiiten aning om hur fin konserten var!!! Gå och se henne om ni har chansen. Hon kör som sagt helt akustiskt och i princip själv på scen!

 

Hon sjöng en låt på norska, vilket kan ha varit en av de finaste sånginsatserna för kvällen. Jag har lyssnat på denna låt mycket i helgen. Den heter Du gråter så store tåra.



 

 

 

Det är alltså helg igen... =O

Det är fredag, det är lönedag och det regnar ute! Nu börjar det luta åt att jag snart kan bocka för lite saker jag sagt att jag ska ta tag i och göra, för jag behöver sätta ner lite fötter nu, skriva upp och planera och inte bara tänka. Annars kommer jag stressa sönder snart. Denna vecka har varit lite jäklig och nu när jag äntligen lämnat ifrån mig ett yttrande som gett mig huvudbry, så vet jag att migränen kommer dyka upp som ett brev på posten.

Kändes skönt att sätta mig ner med en rapport som skall avslutas där allt arbete nästan är gjort. Får alltid prestationsångest när det kommer till uppgifter som jag inte riktigt gjort förut (som det här med yttranden till kommunen på bygglovsansökningar, har bara skrivit yttrande till länsstyrelser förut), men rapporter, sådana kan jag skriva och sådana vet jag (i varje fall nästan) hur de ska se ut och låta. Så jag hoppas att det kommer gå ganska så fort, så kanske jag kan få sluta lite tidigare. Längtar efter att få kura ihop mig i soffan och börja läsa en bok, eller kanske titta på ett par avsnitt av Orphan Black, eller varför inte börja om från början med Outlander!

Hittade förresten äntligen en live-version av bästaste Ryan Adams låten för tillfället. Fatta hur coolt det där bandet låter också. Kan vi inte hålla alla tummar och tår att han tar sitt pick och pack och band och kommer till Sverige igen??!!


Nej, men avslutar med en liten lista då vad jag har för planer här framöver:

1) Idag ska jag köpa biljett till Ane Brun på vägen hem. Hon spelar redan nästa fredag på Kulturens hus här i stan. En av mina favoritartister.

2) Ikväll ska jag sätta mig ner och boka Amerika-resan till mig och syster Yster, för peppar peppar, eller kors i taket så hade priset gått ner på det alternativet vi tänkt oss. Håll tummarna att den finns kvar ikväll!

3) Jag ska boka fler biljetter till Konståknings EM i januari i Stockholm, finalen för isdansen och för herrarna. Sedan måste jag fixa med boende för de här dagarna och så småningom också boka flyg.

4) Bokade i förrgår förresten en resa hem till Falun om drygt 2 veckor för en lång och välbehövlig helg hemma med mamma och pappa.

5) Halloween-helgen har jag också tackat ja för att åka ner på ett dansparty i Skellefteå. Min kollega Sophie som rör sig i socialdanssvängarna som bjudit mig. Tydligen är det också uppmanat till att klä ut sig - filmstjärne eller Halloween-tema?! What to do???

Ny vecka i Luleland och nya äventyr som väntar!

Något jag varit förskonad från är det här att bli sjuk i stup och ett. I princip blir jag "aldrig" sjuk. Kan hända att jag får någon två dagars förkylning ibland (minns inte senast dock) och när jag jobbade i barnomsorgen så kunde jag inte stå emot magsjukorna (som min svåger), men det där med feber har jag glömt bort hur det känns, hemma från jobbet är jag i princip aldrig pga av sjukdom (jag var hemma en dag i vintras när stressymptomen var som värst, men kunde dra av det på flextiden). Så i det avseendet är jag en exemplarisk anställd. Dock är jag rätt säker på att bakslaget kommer komma, när min kropp inte orkar med den här mentala stressen längre!

Trots detta är jag nog den mest hypokondriska människa jag känner. Jag ställer självdiagnoser på mig själv hela tiden med hjälp av sjukrådsupplysningen till exempel, oftast besvär jag tolkar beror på vad jag äter eller mina stressymptom. Syrran påpekar det ibland, minns nu inte om det är positiva ord, men att jag oftast har ett svar på varför min mage låter, min mage är svullen osv. Ja, jag kan ju låtsas i varje fall!

Med det sagt, märks på vänner på FB att sjukdomssäsongen börjat igen nu!

På fredag åker jag till Stockholm för den årliga BA-återträffen. Känns lustigt att säga så, för vi är så bra vänner att en träff om året egentligen är alldeles för lite och har vi chansen, är i närheten av varandra, så ses vi ju ändå. Men vi försöker ändå att ta en helg varje år när vi samlar så många som möjligt av oss och gör något skoj. I år är första gången som vi inte är i Göteborg. Eftersom flera av oss inte bor kvar i de trakterna så valde vi Stockholm. Det passar mig alldeles utmärkt - en timmes flygfärd från Luleå och jag är där. Perfekt. På schemat denna helgen står Popaganda-festivalen. Mest ser jag fram emot att få se First Aid Kit, men vet av erfarenhet att festivaler är tillfället då en har chansen att upptäcka nytt!



Vad annars! Jag har börjat min buggkurs (kommer bli sååååååå roligt) och inom ett par veckor börjar jag läsa Spanska på medborgarskolan. Jag tänkte gå förbi Kulturens hus idag och köpa biljetter till Trollflöjten och Ane Brun också! Ska se till och bestämma mig om den där München-resan och boka flyg. Jag och syrran ska snart boka resa till USA också, mamma och pappa har redan gjort det. De åker i början av december när mamma fyller år. Jag och syrran tittar som sagt att åka 2 veckor över nyår!!! För nu är det bestämt: brorsan tar sin växande familj med sig från varma Florida och flyttar till Salt Lake City i Utah!!! Syrran har faktiskt varit där en gång, när brorsan och svägerskan bodde där senast, men jag har aldrig varit där. Ser jättemycket fram emot det, för Salt Lake City är ju en stad med en massa berg runt omkring sig. Och ni vet väl nu att jag älskar berg!!!

Och så jobbar jag. Är numera ensam byggnadsantikvarie på Norrbottens museum och Kiruna har fått lida lite på grund av det. Tröttheten är det inte bättre med, men har börjat käka D-vitamin igen, får se om det hjälper. Jag hoppas att dansen nu kommer göra att jag kommer igång med den andra träningen på allvar igen också. Har ju köpt nya fina springskor!!!

Har ni en lista på artister ni skulle vilja se som ni inte har sett?

Jag har nog egentligen en ganska lång lista; men faktum är att det svider extra mycket att behöva sätta upp en person på den listan som jag faktiskt hade kunnat se i sommar om jag planerat livet lite bättre. Det som gjorde det ännu värre var att när jag läste recentionerna efteråt så var det min absolut favoritlåt som hade varit bäst på hela konserten.


John Mayer!!! Första gången jag fick höra den här låten så var det den bästa låt jag någonsin hört. Nu drygt 8 år senare så är det fortfarande den bästa låt jag vet! Kan tydligen inte tröttna på den...

En annan artist jag väldigt gärna skulle vilja se, och jag vet min mamma med mig, är country-artisten Keith Urban. Många är de mycket kända countryartister som kommit till Sverige både en och två gånger, men denne man har fortfarande inte satt sin fot här...


Att dessa två artister faktiskt jobbat tillsammans gör mig lycklig. Tycker de funkar magiskt bra ihop och ger mig rysningar. Hade varit urhäftigt att se...

Konserten jag alltid ser när jag behöver lugna ner mig....

....eller har lite långtråkigt på jobbet, eller som idag när jag lever i en Ipren-dimma pga den tiden på månaden och nog egentligen borde ligga hemma i min säng. Det är då jag vänder mig till älskade Ryan, ser en konsert som jag faktiskt sett live, njuter av hans akustiska versioner av redan bra låtar och längtar tills nästa gång jag får se honom live. För det ska jag. Det är en sak som är säker. Sin favoritartist kan en inte se för få gånger.