Jakten på lyckan

Beställde två böcker idag som jag hoppas kanske kan hjälpa mig att lista ut vad jag behöver göra för att kunna besluta mig för vad det är jag vill göra. Det låter jätteflummigt, men som jag så ofta återkommer till så mår jag inte helt bra psykiskt, jag saknar min familj mycket, samtidigt som jag tycker så himla mycket om att bo här uppe i Norrbotten också där jag faktiskt hittat stora pusselbitar av mitt liv. Det som dock gör mig så förvirrad och obeslutsam just nu är hur länge jag kan vänta med att bestämma mig? Jag vet att jag vill söderut, för händer det jag mest är rädd för - att jag aldrig kommer träffa någon att leva med - då vill jag bo nära mina syskon och mina föräldrar, för det är dem jag lutar mig emot när livet är jobbigt, när sorgerna blir stora, när ensamheten är som värst. Och någonstans så anar jag ju att det här är det viktigaste i mitt liv för att jag kanske ska känna lycka.

Så för att ta reda på vad det är jag behöver göra just nu, så beställde jag alltså två böcker som jag hoppas ska kunna reda ut detta hos mig själv.

Den första boken fick jag tips av från min kollega och goda vän Sophie från en internetsida som heter Kreativ Insikt.

Den andra boken fick jag tips på idag i en blogg som jag läser

Så ska testa dessa nu, så får jag återkomma och berätta hur det går/gick!

"Du kan ju alltid stanna hemma"

Livet tycks ju ha en tendens att sätta mig på prov och det flera gånger varje år. Men det är sällan jag vågar nämna detta för folk. Det är som en oskriven regel att man ska inte klaga på sitt liv för att den enda som kan göra något åt det är en själv. Ofta delar folk i sociala medier citat i stil med att man skapar sin egen lycka och förvänta dig inte att något ska hända om du inte tar tag i det själv. Så det är ju det jag gör hela tiden, sätter mig på prov, kastar mig ut där för att om möjligt hitta något som kan hjälpa mig att bli lycklig. Hur jag om och om och om igen försöker och försöker, men jag lyckas inte. Kommer på mig själv med att vakna på morgonen och fundera över om det ens är värt att stiga upp idag. Ingenting förändras ju... Så varför fortsätter vi att försöka, tröstar vi oss själv egentligen med att hoppas? Och hur länge orkar en innan man verkligen inte tar sig ur sängen på morgonen?

Jag kan ibland häva ur mig en önskan om att få lite medgång i livet eller hjälp med att ta vissa beslut och det slår nästan aldrig fel att jag då får en kommentar i stil med att det bara är jag själv som kan påverka mitt liv. Men det är ju inte sant... Alla som ens brytt sig om att lära känna mig bättre vet att beslutsfattande för mig är inte lätt. Det kan vara de enklaste saker som att välja vilken dag det är bäst att jag jobbar hemma, till vilken buss/tåg jag ska välja för att åka till Skellefteå/Kiruna?


Det är också det här som gör att jag är väldigt känslig för när planer ändras snabbt. Har jag väl tagit ett beslut så förbereder jag mig själv för det och skulle det då hända att något ändras, så tar det mig en bra stund innan hjärnan kopplar att det är ok, att det är lugnt, du kan planera för det här istället nu. Och på den tiden kan allt bli kaos.
Jag tolkar det som att den här biten av mig hör samman med att jag är högkänslig, att jag har svårt att reda ut vilka känslor det är som egentligen bråkar med mig. Lägg där till att jag är introvert. Förstå mig rätt nu - att vara högkänslig och introvert betyder inte på något vis att jag inte är social eller vill umgås med folk. Men det kräver extra mycket av mig. Det är ett större kliv för mig att ta mig över den där tröskeln och inte lyssna på rösten som säger att "du kan ju alltid stanna hemma, göra det du är bekväm med, gå i samma fotspår du alltid gjort". För samtidigt som jag alltid får bråka med denna del av mig själv, så finns en annan röst som säger att "du behöver utmana dig själv för att få kickarna du mår bra av, du behöver ge dig ut där för att känna att du göra något bra, att du kan, att du är värd något, att du är någon".

Ni kanske förstår att det här två "jagen" inte alltid fungerar så jättebra tillsammans, för den högkänsliga jag hanterar inte förändringar så bra, men den andra jag behöver förändringar för att om möjligt kunna hitta den där lyckan som jag så himla gärna vill åt.

Jag sökte ett nytt jobb i veckan. Det ligger där jag vill bo för att komma närmre min familj som jag känner det blir viktigare och viktigare att komma närmre. Samtidigt om jag får det här jobbet så skulle det innebära att jag flyttar till en ny stad igen där jag inte känner någon. Jag skulle få börja om igen. Och jag vet inte om jag orkar?! Jag vet inte om jag orkar säga hej då till alla jag lärt känna här? Att jag faktiskt börjat känna att jag fått ett socialt nätverk i Luleå som jag tycker om.


Samtidigt får jag kanske känna att det här i så fall kan bli min sista flytt på ett bra tag. Att jag kan få rota mig där och bara leva. Jag vet verkligen inte och hoppas väl någonstans att jag ska slippa ta det här beslutet, men det skulle ju också betyda att inget nytt skulle hända.

Tröttheten tar ut sin rätt. Att ständigt ständigt utmana mig själv för att kanske kanske kunna förändra något till det bättre. Men ändå slutar det med att jag alltid kommer hem själv. Att den där dagen när jag verkligen hade behövt en hjälpande hand för att jag skar mig rejält i tummen, så fick jag istället dra på mig diskhandskarna och ändå diska disken och laga klart maten... Kommer det någonsin att ändras?  Jag vet inte hur man gör...

Jag kommer förresten inte få det där jobbet för de vill att man börjar redan i mars och det kan inte jag, men jag vågade söka i varje fall.

Inte i toppform i dagsläget

Har känt mig liksom loj och uppgiven idag. Jag tycks glömma saker sekunden efter att de sägs, kommer förvisso på det mesta tillsist ändå när jag sätter mig och skriver rent det jag kommer ihåg, men det känns ändå inte så där himlars bra. Tillät mig att sova en timme längre än vanligt i morse för att jag vaknat mitt i natten pga stress i kroppen, så jag inser ju att jag kanske inte är i toppform i dagsläget. Men det är en konstig känsla jag har. För jag känner mig inte ledsen, jag har egentligen ingen oro i kroppen - mår, förutom en mage som inte gillar mig just nu (vet inte om det var mitt försök att inte äta mjukt bröd på 10 dagar som ställt till det), bra. Jag är trött, men har tagit mig tid varje dag och tränat yoga, så pass att jag har lite smått träningsvärk varje dag - vilket jag gillar. För det innebär ju att träningen tar. Men ändå sitter jag här nu och orkar inte riktigt tänka alls. Jag längtar efter sängen, efter att få sova. Jag är otroligt godissugen trots att jag nyss ätit en smörgås. Sitter i en av de stora salarna på Folkets hus i Kiruna och ska snart få lyssna på ännu en författarföreläsning.

Förlåt alla kollegor om jag inte tycks lika glad och med de här dagarna, jag gillar ju er alla så himla mycket, men börjar fasa för att jag snart måste säga hej då. Min ovisshet över vart jag vill vara är inte heller kul att brottas med. För jag är så himla osäker på om det är här jag ska vara. Jag är rätt säker på att det inte är Luleå i varje fall, men jag tror inte det är Kiruna heller - så vart ska jag vara? Vart vill jag bo? Vad är viktigt för mig? Vad värderar jag mest i livet just nu?

Bara leva ett tag som jag vill...

Fy fasen vad jag bara skulle vilja skita i typ allt just nu och bara leva som jag vill ett tag.

• Inga måsten.
• Ingen ångest för att jag än en gång tycks tappat räkningen med VV och verkligen inte orkar ta tag i det heller.
• Bara slippa älta saker jag inte orkar älta om, men som varit med så länge att det automatiskt dyker upp ändå (särskilt trött på detta är jag och halvt bitter, vilket kanske är en bra sak, för just nu orkar jag inte ens älta detta).

Ibland orkar man helt enkelt inte med sig själv och det är väl då som en paus verkligen borde vara en bra idé. Så det kanske är en fantastisk timing att jag ska till Stockholm i helgen och umgås med bästaste lillasyster, bo på hotell, äta en massa god mat och gå på bio. Förstås ska vi springa den där milen på söndagen också - men det panikar jag ingenting över för turen ser så trevlig ut och jag fick mina startuppgifter på mejlen idag och där står ju allt sådant där som jag funderat över. Som vart man lämnar sina överdragskläder och saker. Antar att jag och syrran ska bestämma oss för om vi duschar direkt efter loppet eller om vi åker till hotellet och duschar där, innan vi än en gång beger oss iväg för att äta något gott innan jag ska vinka av henne på tåget på söndagkväll.

Jag är riktigt glad att jag har flera sådana här fullspäckade helger inplanerade nu här framöver. Om drygt två veckor är det dags för dansmara i Skellefteå och om drygt 4 veckor är det dags för dansmara i Gävle. Om 5 veckor åker jag till Kiruna trots att det är Lule-vecka för att gå på den beryktade stadshusfesten. Om 8 veckor ska jag till Örebro och på Superfoxweekend, men eftersom det är till Örebro jag ska så kommer det också bli moster och systermys. Jag och syrran bestämde igår att vi bokar biljetter för att se John Lindbergs trio - som bara råkade spela i Örebro samma kväll som jag kommer dit och eftersom varken jag eller syrran faktiskt sett en hel spelning med dem (bara på stora torget i Falun flera gånger när det varit gratis) så passar vi på. Plus får äta god mat och snacka skit och umgås som de bästaste vi är. Och vet ni vad - om typ 13 veckor är det jul.

Och vi fick också reda på något annat riktigt spännande här i veckan - men det återkommer jag till lite senare när det blivit mer officiellt.

Jag får passa på, för fick också reda på något idag som inte kommer vara positivt för mig och risken är stor att det kan komma att bli tårar här framöver. Jag vill inte att saker ändras, jag vill inte behöva känna dåligt samvete för saker jag inte kan och ska göra något åt. 

Så glad att jag idag fått spendera mkt tid med och lärt känna bättre en riktigt bra och supersnäll människa som inte tycks ha något emot att jag ibland tycks prata lite för mycket. För jag skulle ju sluta bry mig va???!!! Sluta bry mig om att jag undrar hur andra bryr sig och uppfattar mig. Jag är ju jag och kan inte va någon annan. 

Jättetrött nu och dags att kanske göra sig färdig för sängen. Hade en så himla mysig dröm i natt, kan ta den igen i natt faktiskt 😜

En verklig resa mot livet

Det är svårt att på ett enkelt sätt förklara den resan som jag just gett mig in på. Resan som förhoppningsvis ska leda till att jag lär mig tycka om mig själv och känner mig trygg i den person som jag blivit/är och faktiskt vågar ge mig ut på osäker mark. Det är något jag funderat länge på eftersom jag märkt att jag blir mentalt trött av många intryck och bergodalbanekänslor som i tid och otid både förstör och förgör mig. Det värsta har hela tiden varit att jag inte vill känna så här, jag ser på mig själv utifrån och fattar inte varför jag utsätter mig för sådant som jag vet att jag kommer bli ledsen av, som jag vet river ut mitt hjärta om och om igen. Men jag antar att det är för att de gånger som det känns rätt, så känns det så jäkla bra att jag inte vill vara någon annanstans och hoppet väcks om att jag kanske inte är så illa ändå, men de tidpunkterna är sååååå få. Jag inser att det inte är värt det, att må så här. För jag strävar ju egentligen efter att leva mitt liv till fullo och njuta av det här fantastiska som getts mig. Jag tappar ibland hoppet rejält, men just nu har jag funnit det igen, så försöker hålla vid det, trots att jag bara väntar på nästa motgång. Jag skulle så himla gärna bara vilja stänga av och sluta bry mig så mycket, för det gör så ont ibland och hur mycket längtan och hopp som krossas klarar en människa av genom ett liv, eller för den delens skull ett år?!  

På så många plan har jag blivit tryggare i mig själv. Jag kan prata mer otvunget med folk, känner att jag kan mitt jobb, jag är nyfiken och vill lära mig...allt. Jag är kunskapstörstande till absurdum i bland om det är saker jag verkligen är intresserad av eller bryr mig om. Hade önskat att jag orkade vara mer insatt i politik och kunde argumentera för mig själv, men en livstid av konflikträddhet, gör att det känns omöjligt i dagsläget. Men jag älskar att lyssna på kloka människor som diskuterar, människor som inte räds att tycka olika och som presenterar en för nya tankegångar som man inte hade en aning om att man faktiskt tycker också. Att vända på sidan av ett mynt, se saker från en annan vinkel - det är fantastiskt och får en verkligen att försöka sätta sig in i hur andra ser på saker. Man behöver inte hålla med, men låt folk prata, så länge det inte kränker.

Min dröm är att så småningom orka engagera mig i en välgörenhetsorganisation som framförallt behandlar alla människors lika värde - om det är med integrationsfrågor, kontaktperson för barn/ungdomar i behov av särskilt stöd, kvinnors eller barns rättigheter i världen - det vet jag inte än, men jag vet att jag vill hjälpa andra på något vis. En dag...

Några kortisar:

# Det är midsommarafton på fredag och mamma, pappa, moster och mosters man kommer upp hit och firar med mig. Vi tänker oss Jukkasjärvi på midsommar om vädret är fint, sen får vi se vad för utflykt det blir till helgen. Mot Abisko far vi nog ändå. De kommer stanna ända till nästa helg. Den helgen är det dock Kirunafestivalen och jag känner mer och mer att den vill jag verkligen njuta av till fullo. Torsdagen blir det någon form av Afterwork med jobbet, fredagen och lördag får jag hänga med mina kollegor och ev. blir då förfest hos en av dem. Alltså jag längtar. Det ska bli så roligt, och jag brukar verkligen tycka om stadsfestivaler. Har sagt till mamma och dem att de får göra precis vad de vill denna helg, för någonstans känner jag ändå att jag är glad att de har varandra, även om jag skulle dumpa dem för en kväll eller två. Sen kommer en av min Lule-kompisar upp också denna helg, så ska träffa henne också =)

# Var och simmade igår och är jättesnurrig i huvudet idag. Tydligen finns det den risken att man spänner sig väldigt i nacken, så jag tolkar det som det. =) Men 1 km blev det och jag lär nog känna att jag lever framåt kvällen idag. Mindre än 3 veckor till Vansbro tjejsim nu.

 

# Längtar efter semestern annars. Hem till Dalarna en sväng först med bl.a. dansbandsveckan i Malung och sedan få åka till Amerika. Det kommer bli så mycket kul, så mycket familj och så mycket dans. Så mycket kärlek så jag går sönder av det istället...hoppas jag =)

 

# Jag älskar verkligen att vara i Kiruna och har jättekul (oftast) i Luleå, men funderar mer och mer om det här platsen för mig eller ej? Om jag skulle må bättre av att bo söderut? Vara närmre min familj? Men samtidigt undrar jag om jag skulle orka starta om ännu en gång? Hur mycket lämnar man kvar av sin själv från varje plats man bor? Att lägga ner så mycket energi på att försöka trivas och utveckla sig själv - som jag gjort här - och sedan lämna denna plats och försöka igen? Sådana tankar kan göra mig ledsen, men ibland undrar jag om inte livet här kanske gör mig ännu mer ledsen i slutändan?!

Hur ska det gå?!

Alltså resten av detta året är nästan redan fullbokat. Och jag tänker bara på det som bra! Fick reda på idag att jag kommit in på en skrivkurs jag sökte i somras, men som jag inte trodde skulle bli av. Så varannan onsdagkväll nu blir det att tillägna mitt skrivande (kul)! I övrigt bokade jag resa hem till Falun i mitten av oktober, samma helg som det är oktobermaran i Gävle, så får jag testa på den. Ska "bara" gå en dag, men det kommer räcka. Vi satt och planerade mycket jobb nu när vi varit i Kiruna i veckan också, att vi ska upp flera veckor till för att få fatt i och hinna göra allt som krävs av fältarbetet detta år. Så jag ska lista detta här framöver också, bestämma vad som ska utföras vilka veckor och därefter då kunna uppskatta hur mycket mer tid som behövs i Kiruna. Har inget emot att åka dit dock, gillar ju denna stad så mycket!

I övrigt har jag ju sagt att jag ska komma igång med yogan igen, jag ska försöka få in ett styrkepass i veckan - förutom att jag också joggar och dansar. Får nog börja slå ihop vissa aktiviteter så jag får någon kväll hemma också. Men det mesta handlar väl om planering...

Nu är det helg, dans på söndag och sedan nästa vecka åker jag söderut för första gången denna höst. Mariestad och sen Örebro! Längtar!!! 

Höstlista

Tagen från http://ennui.se/ 

1. Vad är det bästa med hösten?

Att kylan kommer, de vackra höstfärgerna, att halka in i rutiner igen och möjligheten att testa nya saker för att allting börjar om. Höstpromenader i solsken. Vetskapen om att det nästan är ett helt år till jag behöver fylla år igen och mycket kan hända på detta år – vilket jag hoppas.

2. Vad kommer du äta i höst?

Svårt att planera, men kommer att äta mer hälsosamt, mot ett viktväktartänk igen. Dra ner på socker, men tillåta mig själv att äta onyttigt ibland. Jag kommer också att äta ännu mer vegetariskt, då jag mer och mer naturligt börjar välja och leta efter det.

3. Vad kommer du dricka i höst?

 Kaffe, Yogi the och vatten.

4. Vad kommer bli ditt mest använda plagg i höst?

Bra fråga – för tillfället längtar jag efter att få dra på mig tjocka tröjor, men även kjolar som sitter bra. 

5. Vad gör du om dagarna egentligen?

Jobbar som Bebyggelseantikvarie på Norrbottens museum, så varvar kontorsarbete med inventerings/fältarbete i Kiruna mestadels. Jobbar ofta så långa dagar att det inte brukar bli så mycket annat än att sen åka hem och laga mat, kanske springa eller dansa lite – beroende på dag – men mestadels så hänger jag framför teven och kikar på någon bra tv-serie.

6. Vad gjorde du vid den här tidpunkten för ett år sedan?

Då hade jag precis kommit hem från en weekend i Stockholm med bästa vännerna där vi bl.a var på Popaganda festivalen och fick se fantastiska First Aid Kit och proffsiga Veronica Maggio. 

Jag hade alldeles nyss börjat nybörjarkurs i bugg och älskade dansen från första stund, men ville bli bra snabbt. Sedan kämpade jag på med att vara ensam byggnads/bebyggelseantikvarie på museet då vi inte fick någon vikarie för min föräldralediga kollega. Vi var inte glada för det och oron började lägga sig.

7. Vad kommer du lyssna på?

Ljudböcker framförallt tänker jag. Eftersom jag sällan hittar ron att sätta mig ner och läsa böcker längre, så är jag så glad att jag börjat gilla ljudböcker – för då kan jag lyssna på berättelser medan jag gör annat, som att laga mat eller diska eller städa och plocka. Passar mig perfekt. Sedan kommer jag säkerligen fortsätta att lyssna på mycket dansvänlig musik, min dansspellista på spotify är definitivt den jag lyssnar mest på.

8. Vad läser du?

Böcker när jag hinner. Har sååååå många böcker i min bokhylla som jag vill läsa, får se när jag hinner. Till dess lyssnar jag som sagt på ljudböcker. Annars läser jag magasinen/tidningarna Skriva och Må Bättre.

9. Vad tittar du på?

För tillfället längtar jag mest efter Vem tror du att du är? som går på SVT på måndagar, annars har jag ju just upptäckt Modern Family, så brukar kika på det när jag hittar på det. Men längre fram i höst så startar ju sista säsongen av Downton Abbey som MÅSTE ses.

Likaså börjar det nya historia/byggnadsvårdsprogrammet Det sitter i väggarna som jag är otroligt nyfiken på.

Första gången som det verkligen är en byggnadsantikvarie – mitt jobb och utbildning – med som programledare. I övrigt har jag en hel bunt tv-serie tittande att ta igen: Penny Dreadful, Orphan Black, Witches of East End osv…

10. Vad var bäst med sommaren?

 Att jag hade min första ”riktiga” långa semester som detta år spenderades till största del i Dalarna med älskade syskon, föräldrar och framförallt den växande skaran syskonbarn. Är faster/moster till 3 underbara skruttungar.

11. Vad har du för höstplaner?

Just nu känns hösten riktigt välfylld och jag ser fram emot den. Vi kan ta det i tur och ordning:

• Nästa helg är det dags för min första Ö-viks mara: dans både fredag och lördag (till mkt bra band) som startar kl 19:00 på kvällen och håller på till minst 03:00 på natten. Hur jag ska orka vet jag inte, men längtar som tusan gör jag. Så mycket roligt folk ska ner, jag samåker med vad som verkar vara ett gäng riktigt trevliga människor och sen ska det bli roligt att se vad för folk som kommer dit, nytt folk att dansa med, vad Örnsköldsvik är för en stad osv.
• Vecka 39 blir nästa tripp upp till Kiruna – då det förhoppningsvis kommer hända en massa spännande saker, men mer om detta framöver.
• Sista veckan i september/ första veckan i oktober bär det av ner till Vänerns strand och Mariestad för Byggnadsvårdskonvent där jag bl.a. ska hålla ett kort föredrag om Kiruna dokumentationen. I övrigt ser jag fram emot att få träffa gamla kollegor och trevliga timmermän och få åka tillbaka till min forna hemregion Västergötland (har ju bott i Skara). En bunt intressanta föredrag ska jag också hinna med.
• Och när jag ändå är där nere så passar jag på att stanna kvar över helgen och åker en timme norrut till Örebro för några dagar av mostermys med SkruttMeja. Ja, ska förstås bli himlars kul att träffa hennes föräldrar också =) Och Örebro är alltid trevligt.
• I början av november far jag återigen söderut och då går planet till Göteborg för en intensiv helg med vännerna och konserter. Först ska jag och kompis Signe på Emil Jensen (som jag egentligen inte har så stor koll på, men passar på att hänga med eftersom jag ska bo hos Signe) på fredagen, men största anledningen till att jag åker ner är Gavin Degraw konserten på lördagen. Första gången jag ska få se honom och det är en akustisk turné. I övrigt ska jag försöka att hinna träffa så många vänner som möjligt, samt få min Göteborgsdos, för nu var det länge sedan jag var i mitt älskade Göteborg (där jag ju också har bott).

Mer allmänt blir det förhoppningsvis mycket dans – finns då en hel del danskvällar att gå på, plus att jag har kursen och citydansen också. Jag har funderingar på att åka på en weekend någonstans – lutade åt Edinburgh ett tag, men vi får se. En långhelg i november kommer också syrran, Meja och mamma upp en sväng och hälsar på.

Dagens "att göra"-lista!

1) Vika tvätt och plocka undan tvättställningen, samt hämta tvätt från tvättstugan (som jag hoppas har torkat). 

2) Fortsätta rensa ut kläder ur garderoberna i "slänga" eller "skänka" högar. 

3) Sortera post så jag inte missat någon räkning. 

4) Laga mat - Linas matkasse rätt idag, blir Dumplings. Och så diska efter det.

5) Ta en promenad i solskenet. 

6) Sätta tidningar i tidningshållare jag köpt så jag kan ställa upp dem i min lagerhylla och se vad jag har. 

7) Sen ska jag tillåta mig själv att läsa lite. Vill få klart två halvfärdiga rätt tradiga böcker, mest för jag vill veta hur de slutar. Och för att jag just vill läsa klart dessa så jag får starta på en helt ny bok. 

Två tråkiga böcker som ska läsas klart.

 

Böcker som det kliar i kroppen att få börja läsa!!! Men de där två där ovan ska läsas ut först nu!

En tisdag mitt i allt...

Haft migränkänning idag och tuggat Ipren för att mota bort den. Vilket gjort att hela dagen känts väldans oproduktiv. Vilket inte stämmer. För jag har varit ute och ränt och skrivit två långa mail. Även försökt ringa de här jag skulle vilja boka lokal av inför min födelsedagsfest. Så i det stora hela har jag ju faktiskt fått en hel del gjort ändå. Bara inte det där jag allra mest borde göra. Så nu får jag räkna med att jobba på fredag också.

I morgon ska jag dansa. Hoppas verkligen att jag kommer vara på humör och att det kommer bli lite trevligt folk där.

Annars har syrran BF idag. Har inte hört något, men tror nog inte det blir idag heller... Men samtidigt är de så där luriga, de kommer inte berätta när de åker till BB, utan ringer telefonen från dem - då är nog pyret redan här.

Nu blir det i varje fall hemgång för mig. Hem och laga Linas matkasse (är inne i en sådan där period igen när jag äter och äter och blir aldrig mätt, men inget godis än i denna vecka). Har lite planer på att gå på träningspass på gymmet på torsdag, eller lördag - men än så länge lämnar jag det osäkert. Har ju inte riktigt hittat disciplinen ännu. Men börjat löpträna lite försiktigt ändå. Gäller att få in den där rutinen.

Fredagstrött

Hur jag än försöker och tycker och tänker att jag ska ta en tidig fredag, så står jag ändå här nu och inser att klockan är tio i fem! Tiden går så jäkla fort och särskilt nu när jag har OTROLIGT mycket att göra. Jag och Sophie hade ett litet avstämningsmöte igår och vi räknade samman att det "bara" är drygt 5 veckor innan dessa rapporter ska vara färdiga och jag ser fortfarande inte slutet på dem. Jag skriver och skriver och inser att det jag skriver ibland är urdåligt skrivet, men samtidigt så vill jag ändå tro att får jag ner ett skelett så kommer det vara enklare att redigera i det sen och kunna få det till en flytande och intressant text. Jag ska rå det här i hamn, självklart ska jag det, men det är också nu som jag står här och känner att va fasen lyssnade jag inte på Claras råd i somras och gjorde mer på matriserna!!! Förvisso skulle jag nog med mina timmar kunna jobba mars ut också med rapporten, men vi har satt en deadline i februari med LKAB nu, och då ska det vara klart. Museets anseende hänger ju på det här också! Deadlines är verkligen döden för personer med stressymptom.

Kollegan Olof satte upp ett papper med texten "Don't panic" när jag berättade detta på veckomötet idag. Den var till för honom och en artikel han skriver egentligen, men passade lika bra för mig. Dock känner jag mig faktisk lugn, jag kan verkligen inte göra mer än mitt bästa. Att jag ändå fått så mycket gjort denna vecka trots jetlag, är jag otroligt stolt över. Så jag ser fram emot helgen nu.

Jag ska i helgen:

# Tvätta och städa upp i lägenheten (dammig som tusan).

# Handla och laga matlådor så jag har nästa vecka, i varje fall ett par dagar, för får Linas matkasse på måndag också!

# Försöka ta mig iväg och träna ett pass, om det så "bara" blir en runda på löpbandet för att alla pass är fullbokade.

# Sen ska jag kika på de två första avsnittet på säsong 2 av the Musketeers som har börjat. Hoppas verkligen att den serien håller i denna säsong också. Slutade ju så himla spännande.

Annars så har jag kommit in på fortsättningskurs på buggen och den startar den 25/1. Jag ska börja på kundaliniyoga här i Luleå och ska testa på det för första gången nu på onsdag. Den 28 januari far jag till Stockholm på Konståknings EM, ska bli jkätteroligt, men däremot trist nog så har min kompis tvingats ställa in på grund av oförutsedda saker. Så vet ni någon, eller vill du följa med mig på onsdagens kortprogram i isdans och herråkning och finalen på isdansen på torsdagen, så får ni JÄTTEGÄRNA hänga med. Behöver självklart inte betala fullpris på biljetterna.

Men nu ska jag åka hem. Köpa med mig sushi och åka hem och kika på På Spåret - älskade program!

Hur ser er helg ut?

Funderingar och tankar från en vanlig ovanlig kvinna vid ett skrivbord

# Märker att jag reagerar mer och mer starkt på föräldrar som säger saker som: "åh, tänk vad min lilla pojke kommer charma flickorna", eller "nu ska min flicka flirta med pojkarna" när barnen fortfarande är bebisar. Antar att jag blivit färgad av de transpersoner jag följer på twitter och av de homo- och bisexuella människor som jag känner. Ni vet ju inte om era barn kommer att gilla det motsatta könet eller ens ser sig själv som "flicka" eller "pojke" bara för att det är deras juridiska kön. Är det då rätt att bestämma nu, innan de ens kan prata, att min flicka kommer gilla pojkar?! Gör vi barnen en otjänst genom att agera så heteronormativt? Kommer ni bli chockade/ledsna/arga om/när de visar sig gilla samma kön istället?

# En annan sak jag reagerade starkt på här nyligen var en bekant som la upp en bild med en text som i princip löd att "fett, om du inte sätter dig på min tuttar så kan du dra så långt bort ifrån mig som möjligt". Tror inte att den personen var medveten om hur hårt detta slog mot mig som är både tjockis och har stora tuttar och som är en person som försöker jobba på att tycka om mig själv ändå. Att få bort den här idén om att tjock och ful ska sägas i samma mening. För tjock är INTE synonymt med ful, inte ens synonymt med ohälsosamt. Och att du inte har rätt att berätta för mig hur jag ska må, utifrån hur jag ser ut.

# Har lyssnat på en föreläsare som heter Edna Eriksson för andra gången i mitt liv och hon är helt fantastisk. På ett otroligt enkelt och effektivt sätt så får hon en att omvärdera världen och ställa helt andra frågor rörande identitet och ursprung, än dem du kanske hade innan. Om ni har chansen, så lyssna på henne. Ungefär så här: jag är en kvinna som älskar historia och kostymfilm, en Anglofil som dansar loss till Balkanschlagers, som skulle vilja lära mig dansa salsa på riktigt och som älskar riktig Amerikansk pulled pork och Mac & Cheeze, jag har med andra ord svenskt ursprung, med en Brittisk-, Sydamerikansk-, Balkan- och Amerikansk identitet! Egentligen väldigt ytligt tolkat, men grundtanken tror jag ni förstår... Eller som Edna skulle säga, hennes pappa som är från Småland (?) är den mest "äkta" Mexikan/Spanjor som hon känner.

# En annan sak som jag stört mig på på twitter på sistone är en person som twittrar väldigt mycket om att "den enda sanna lyckan kommer du känna när du får barn", "utan barn så har du inget riktigt liv" och andra rent utsagt sårande påstående för en person som vill ha barn, men inte kan få barn eller har möjligheten till det, men även för personer som frivilligt väljer att inte skaffa barn av någon anledning. Vad är det som säger att dessa personer är mindre värda än dem som väljer att skaffa barn?! Någon påpekade detta, varav personen i fråga försvarade sig med att säga att "eftersom du reagerade så är du inte en av de personer jag menar", det betyder dock inte att det inte sårar ändå och det skrämmer mig att den här personen inte fattar det!

Tankar från ett kök på Sprängis i Luleå!

Jisses, klockan är två och det börjar redan mörkna utanför mitt fönster. Grått och lite smått eländigt idag, har nog fallit ett snökorn eller två! Jag har tvättdag, men framförallt tar jag det lugnt, lyssnar på ljudbok och bara är.

Jag sitter med Ellos framme och beställer kläder - träningskläder och danskläder. Men kommer nog slinka med lite annat också. Jag tar det försiktigt just nu, har börjat träna igen (jordens träningsvärk idag efter mitt första kettlebell pass igår) och känner att jag faktiskt kan planera för det, ta med mig träningskläder till jobbet och äta ordentligt så jag inte är hungrig när jag väl är där. Det känns bra, och jag hoppas att det ska hålla i sig.

Men ständigt tänker jag också att jag vill gå ner i vikt och det är svårt för mig just nu. Jag hoppas att det ska bli en bieffekt ändå, men mat är så svårt för mig, tycks alltid ha varit det. Jag vill äta frukost, men mår illa på morgonen (öh, nej, självklart är jag inte gravid eftersom ingen vill ha mig), så jag är glad om jag får i mig lite granna innan jag ska med bussen - som ett hårt bröd och ett glas vatten. Jag tar alltid med mig en smörgås till jobbet som jag äter vid förmiddagskaffet och jag klarar mig fint på det tills lunch. Jag käkar lunch, jag käkar sällan mellanmål, men äter en del frukt och så äter jag oftast middag. Jag har tappat mycket av rutinerna jag hade när jag viktväktade, men jag tvingar mig själv också att försöka äta nyttigt, trots att jag inte är sugen på egentligen något i dagsläget. Det är svårt att mana sig själv till att äta då. Jag är hungrig, men inte sugen på mat - det är svårt då!

I vilket fall så tycks det äntligen vara på gång att jag ska få hjälp med mina stressymptom - företagshälsan är inkopplad och chefen säger att det är beställt nu. Det märks att hon bryr sig om att jag ska må bra, är så väl medveten om att arbetssituationen för mig inte är optimal med ett STORT och VIKTIGT projekt som LKAB-projektet, samtidigt som jag är ensam byggnadsantikvarie på museet just nu med allt vad det innebär av andra små ärenden som stjäl min tid. I mina ögon är absolut tröttheten den största boven - jobbar intensivt i flera dagar, för att sedan bli helt handlingsförlamad och trött. Det är här jag hoppas att träningen ska hjälpa. Kämpar på!

Vad annars? Vill att snön ska komma så det blir lite ljusare. Skulle vilja ha en bil så jag kan få åka skidor när väl snön kommer. Svårt att släpa dem på bussen. Längtar som en galning till jul hemma i Falun, till nyår när vi åker till Amerika för att hälsa på. Ska kanske åka till Kiruna på yogahelg i början av december. Funderar förresten på att gå en yogakurs i vår, istället för spanska. Ska också ta tag i det och beställa resa och hotell till Stockholm i januari för konståknings EM. Kompis S säger att vi ska passa på att gå ut och dansa i Stockholm när jag kommer dit också. Låter fantastiskt! Och jag är "team Blake" i Downton Abbey (rörande vem Mary borde gifta sig med).


Vad gör ni idag?

Ny vecka i Luleland och nya äventyr som väntar!

Något jag varit förskonad från är det här att bli sjuk i stup och ett. I princip blir jag "aldrig" sjuk. Kan hända att jag får någon två dagars förkylning ibland (minns inte senast dock) och när jag jobbade i barnomsorgen så kunde jag inte stå emot magsjukorna (som min svåger), men det där med feber har jag glömt bort hur det känns, hemma från jobbet är jag i princip aldrig pga av sjukdom (jag var hemma en dag i vintras när stressymptomen var som värst, men kunde dra av det på flextiden). Så i det avseendet är jag en exemplarisk anställd. Dock är jag rätt säker på att bakslaget kommer komma, när min kropp inte orkar med den här mentala stressen längre!

Trots detta är jag nog den mest hypokondriska människa jag känner. Jag ställer självdiagnoser på mig själv hela tiden med hjälp av sjukrådsupplysningen till exempel, oftast besvär jag tolkar beror på vad jag äter eller mina stressymptom. Syrran påpekar det ibland, minns nu inte om det är positiva ord, men att jag oftast har ett svar på varför min mage låter, min mage är svullen osv. Ja, jag kan ju låtsas i varje fall!

Med det sagt, märks på vänner på FB att sjukdomssäsongen börjat igen nu!

På fredag åker jag till Stockholm för den årliga BA-återträffen. Känns lustigt att säga så, för vi är så bra vänner att en träff om året egentligen är alldeles för lite och har vi chansen, är i närheten av varandra, så ses vi ju ändå. Men vi försöker ändå att ta en helg varje år när vi samlar så många som möjligt av oss och gör något skoj. I år är första gången som vi inte är i Göteborg. Eftersom flera av oss inte bor kvar i de trakterna så valde vi Stockholm. Det passar mig alldeles utmärkt - en timmes flygfärd från Luleå och jag är där. Perfekt. På schemat denna helgen står Popaganda-festivalen. Mest ser jag fram emot att få se First Aid Kit, men vet av erfarenhet att festivaler är tillfället då en har chansen att upptäcka nytt!



Vad annars! Jag har börjat min buggkurs (kommer bli sååååååå roligt) och inom ett par veckor börjar jag läsa Spanska på medborgarskolan. Jag tänkte gå förbi Kulturens hus idag och köpa biljetter till Trollflöjten och Ane Brun också! Ska se till och bestämma mig om den där München-resan och boka flyg. Jag och syrran ska snart boka resa till USA också, mamma och pappa har redan gjort det. De åker i början av december när mamma fyller år. Jag och syrran tittar som sagt att åka 2 veckor över nyår!!! För nu är det bestämt: brorsan tar sin växande familj med sig från varma Florida och flyttar till Salt Lake City i Utah!!! Syrran har faktiskt varit där en gång, när brorsan och svägerskan bodde där senast, men jag har aldrig varit där. Ser jättemycket fram emot det, för Salt Lake City är ju en stad med en massa berg runt omkring sig. Och ni vet väl nu att jag älskar berg!!!

Och så jobbar jag. Är numera ensam byggnadsantikvarie på Norrbottens museum och Kiruna har fått lida lite på grund av det. Tröttheten är det inte bättre med, men har börjat käka D-vitamin igen, får se om det hjälper. Jag hoppas att dansen nu kommer göra att jag kommer igång med den andra träningen på allvar igen också. Har ju köpt nya fina springskor!!!

Makalösa Norge med bästaste syster yster - del 2

Vårt hotell var kallt. Det var förvisso inte särskilt varmt någon dag på vår resa överhuvudtaget, men vi kunde inte riktigt värma oss på hotellet heller. Trots det tyckte vi om det mycket. Det fanns ingen tv på rummet, men väl gratis internet. Så vi kröp ihop under supergosiga tjocka täcken på kvällarna, käkade goda Norska chips och lyssnade på fotbolls VM på Sveriges radio appen (fotbolls VM kunde vi ju inte missa).

Den vita byggnaden ganska mitt i bilden är vårt hotell, och bilden är tagen från där vi startade vår vandring!

 

Midsommardagen skulle ägnas åt vandring och vi hade hittat en (vad vi trodde) enkel timslång-tur där slutmålet var att vandra bakom ett vattenfall. Lät ju hur häftigt som helst och som sagt, inte lät vi det ostadiga vädret stoppa oss. Det började så lagomt regna ordentligt när vi körde mot den där Westerås-gården (yes, GoT referenserna lät inte vänta på sig), en inte helt enkel bilfärd trots att den låg nära där vi bodde. Syrran som utbrister när vi kör på den mycket smala grusvägen med stup rakt ner på en sida och stup rakt upp på den andra (se bilden nedan); att "jag är glad att du kör"!

 

 

Efter att vi pratat lite med fåren på gården, så startade vi vandringen! Grejen med den här vandringen vi skulle göra var att det stod att det var en blå vandring, det vill säga näst lättast, det tyckte vi lät perfekt. Men jag undrar jag om Norge har sin egen indelning på vad som är lätt tur?! Ok, jag har inte den bästa konditionen, inte alls, inte ens i närheten av vad jag hade för ett år sedan (detta erkänner jag och syrran kan intyga, men jag är envis som attan). Men det var inte det jag menar nu, utan det faktum att det var brant och att vi klättrade på stenhällar som med regnvattnet på också blev hala. Tror inte turen skulle varit blå någon annanstans, eller så undrar vi med skräckblandad förtjusning hur de "svarta" turerna såg ut! =O Men självklart lät vi inte detta stoppa oss. Vi såg det som ett oväntat äventyr, det var urläskigt och jag halkade faktiskt på vägen tillbaka, men det var också så jäkla urhäftigt och riktigt roligt, plus att vi blev desto mer nöjda efteråt när vi faktiskt hade klarat vandringen!

Söstra mi öppnar första grinden!

Det går bra Jennie!

Ja! Jo, det var det här avståndet mellan mig och syrran hela tiden. Men jag tog mig upp!

Och så fick vi då syn på det där vattenfallet som vi skulle kunna gå bakom! Hur detta skulle ske var ännu lite oklart!

Och utsikten sen...kan en någonsin tröttna på den?!

Jo, jag kan vara med på bild med utsikten också! Regnblöt i håret! 

Sen var det inte det lättaste att ta sig till det där vattenfallet.

På vissa platser hade vi nästan behövt ha hjälm...

Men tillsist så stod vi då där, bakom vattenfallet!

Och ungefär samtidigt kom solen tillbaka!

  

Samma dag hade vi tänkt att vi också skulle ta oss till en annan utsiktspunkt som låg högt högt upp, i princip ovanför molngränsen för oss med tanke på vädret som förföljde oss under resan. Vi gav oss till och med iväg, men ju högre upp vi körde desto kallare blev det och tillsist var det nästan nollgradigt, och då vågade vi inte längre. För vi ville inte riskera halka på de där slingriga vägarna.

 

Kyligt kyligt kyligt!

 

Men vi älskade Norge, låt gå att typ all personal vi träffade i Geiranger (på hotellet, restauranger etc) var svenskar, förutom en, som var dansk, så var resan helt fantastisk, precis vad vi behövde. Vi sa båda två att hit vill vi åka igen och att alla borde åka hit. Så det kanske var första gången vi var i Norge, men absolut inte sista gången.

 

Det ironiska med hemresan var att den dagen var både den sämsta och den bästa dagen vädersmässigt. I princip hela första halvan av resan så spöregnade det (vi valde också att åka en "omväg" hem pga vågade inte köra över bergen eftersom det hade snöat under natten (kallt undrar ni nu, mmm...ja!!!)) och var typ 5 grader varmt, men så fort vi hamnade på motorvägarna igen och närmade oss svenska gränsen så dök solen och den blåa himlen upp. För att variera oss lite körde vi över gränsen på annat ställe, åkte över Torsby och Hagfors istället och fick se lite mer av fina Värmland! Och drygt 12 (eller var det 14?!) timmar från dess att vi hade startat i Geiranger, så var vi hemma i Örebro igen! Glada och trötta!



 

 





Lämnar er med en fin liten video på min syster...hmpfh...bara lite snuskig... (sorry sis)

 

 

Fina Kiruna

Kiruna är mycket backar! Jag borde verkligen försöka att springa lite när jag är här, komma i gång med träningen igen! Försöker ta tag i livet, men det går långsamt, men jag tar en dag i taget! Kan inte så mycket annat! 

Har lovat bjuda min kollega på middag ikväll och det blir favorit VV-pastan med lax, morötter, ärtor och purjolök! Lätt på flera vis! Var nyss i väg och handlade på Ica så laxen ska hinna tina, men jisses vad dyr den var - 4 portionsbitar för över 90 spänn; kostar det så mycket med lax? 

På vägen hem tonade denna himmel upp sig ovan Erskine-husen! 

Har jag berättar hur mycket jag älskar sådana här ovädersmoln?! Men så mkt regn över där jag bor tycks det inte bli! Undrar vart detta hamnade! Lite besviken!

Åt andra hållet fanns denna utsikt:

Har jag berättat om hur mycket jag ÄLSKAR fjällsutsikten i Kiruna?! Kan ni fatta att kommunen väljer att flytta staden till en plats där detta försvinner, trots att det finns ett alternativ där de hade kunnat få ha kvar den?! Tror många Kiruna-bor sörjer detta mest!

Lång väg kvar att gå...

I helgen har jag kommit underfund med att jag varit och troligtvis är utmattad. Jag hamnade av en slump på sjukvårdsupplysningens hemsida och läste vad som stod under utmattning och kunde skriva under på så mycket. På den här tröttheten som kommer som ett klockslag varje kväll, att jag glömmer bort saker trots att jag inte har så mycket att komma ihåg (att skriva "att göra"-listor har blivit ett måste för mig) och framförallt att jag har så svårt att ta tag i saker trots att jag vill. Det står i samma text att det kan ta lång tid att komma tillbaka från att gått in i väggen; nu tror jag inte att det gick så långt för mig, men jag var troligtvis riktigt nära. Små enkla tips för att hamna på rätt väg igen var ändå att tänka på sig själv och göra saker en tycker är roligt. Så att jag redan börjat tänka i de banorna glädjer mig mycket. Jag har ju bestämt mig nu för att inte gräma mig över att kärleken inte tycks hitta till mig och istället fokusera på att må bra själv, göra saker som jag tycker är roligt.


Hittills har jag köpt träningskort, jag har anmält mig till en nybörjarkurs i Spanska för att jag har en idé om att inom ett par år åka på en Rosa Bussarna resa till Sydamerika (Argentina och Chile) och då vore det skoj att kunna lite spanska. Och sen har jag också anmält mig till en nybörjarkurs i bugg - jag ska börja dansa i höst (förutsatt att jag kommer in på kursen).


Men jag tror inte att det här kommer räcka, jag tror att jag måste ta tag i det här med kurator/psykolog igen för att lära mig hur jag ska tänka, göra, styra mig själv för att inte hamna i destruktiva banorna igen. Så jag ska ta tag i det, nu när jag är skriven i Luleå på riktigt!