Valkoma och vardagens måsten...

Hamnat i ett sorts koma efter valet, efter ännu en fältvecka i Kiruna, efter att ha börjat dansa och även startat min Spanska kurs. Jag har mycket på jobbet med att försöka få ihop ett första utkast med något innehåll till mötet som vi ska ha med vår kontaktperson på LKAB om drygt en månad. Fått Linas matkasse för första gången denna vecka. Fantastiskt kul att få testa nya saker, men tidskrävande märker jag när jag inte är hemma förrän framåt sextiden varje kväll!

Men vet ni vad jag drömmer om i dagsläget och det gör mig olycklig, för jag är så långt därifrån. Jag drömmer om att träffa en man från ett annat land, flytta dit och kunna ägna mig på att baka, att blogga, att fota och att skriva på mina böcker - i lugn och ro!!! Eller kanske inte lugn och ro, snarare att känna att jag har orken och viljan att faktiskt ta mig an världens svårigheter och stora frågor, för jag orkar inte det just nu! Ååååh, vad jag längtar efter kärlek...det är så mycket bebis-snack på jobbet just nu och gamla bekanta klämmer ur sig ungar i en sån rasande fart att det värker i mig...

Jag känner att jag verkligen skulle vilja engagera mig i något antirasistisk nätverk; det finns något som heter Ett Luleå för alla, som jag ska kika upp! Kan verkligen inte sitta tyst efter det valresultatet. Trots att jag inte tror att alla är rasister som röstar på rasister, så finns det en massa förutfattade meningar bland dessa väljare, och jag vill ha verktyg att motargumentera dessa på ett pedagogiskt vis. Jag blev också hemskt ledsen på många "borgerliga" väljare som hävde ur sig sin besvikenhet efter det förlorade valet på "socialisterna" och att nu skulle det minsann bli kalabalik i finanserna (inser ni att 1/3 av dem som röstade på moderaterna i förra valet nu röstade på SD?).

Nej, ska fortsätta jobba nu och hoppas på att jag kan känna mig nöjd och sluta tidigare i eftermiddag. Då kanske jag till och med kan hitta orken att gå och träna ikväll...

Vad ska ni göra i helgen?

Det roliga och det mindre roliga med att jobba där jag gör!

En stor fördel med att arbeta på museum är att vi som jobbar på museum ofta tänker och tycker lika och oftast så har vi också samma eller liknande intressen, detta gör att fikarasterna oftast blir riktigt riktigt roliga och lärorika.

Idag på förmiddagsfikat kom diskussionen att röra dels muséets dåliga ekonomi (återkommer till det), men också politik. Politikdiskussionen fick mig faktiskt att helt avfärda att rösta på ett av de där partierna som varit med i räkningen, så nu står det mellan två, men inget av dem är klockrent heller. De här diskussionerna får mig i varje fall att förstå att de duktiga människorna, det är inte dem som sitter i kommun- och lanstingsstyrelserna, inte oftast i varje fall. En kollega som jobbat inom skolan sa det att "ett förstatligande av skolan är ingen dum idé, för på den nivån vet vi att de vet vad de pratar om, för de som är satta att sköta och bestämma saker rörande skolan i kommunerna är oftast så totalt okunniga i det pedagogiska att det är skrämmande att de får bestämma".

Tillbaka till muséet då - fick igår reda på att det inte kommer anställas någon vikarie för min föräldralediga kollega och att detta beror på landstingets och muséets dåliga ekonomi. Efter årskiftet får vi se, men tills dess ingen vikarie! Snark! Detta är i mina ögon en katastrof för Norrbottens kulturmiljöer eftersom jag varken har tid eller ork eller SKA ta hand om yttranden, rådgivning, antikvarisk medverkan osv, och av det faktum att det INTE finns många byggnadsantikvarier på kommunerna i detta län. Hjälp säger, och jag hjälp vad muséet kommer tappa i anseende.

Nej, jag ska inte tänka på det där, jag har mina uppgifter och alla mina kollegor är på min sida och säger det att jag inte ska ta på mig mer jobb än jag redan har. Jag har trots detta mejlat facket för att höra om de ev. har något annat argument vi kan köra med för att få dem att tänka om! Tänker inte låtsas att jag är glad över detta beslut, men jag kan inte heller lägga ner energi på den oron, då kommer jag gå under. Så tyvärr får min chef ta den här fighten. Jag orkar inte och hon vet det, hon har redan hört mina argument rörande stressymptom! 

Uppdatering (15;58): pratat med facket och det alternativ vi har är att hävda olägligheter ur arbetsmiljösynpunkt, men också ur den anledningen att museet inte kommer att kunna utföra sina åtagna uppdrag! Så hon tyckte jag skulle prata med kollegan N och se om vi kunde samla lite argument utifrån detta, och det har vi ju egentligen redan gjort! I övrigt är det arbetsgivarens beslut och det kan vi inte argumentera emot! 


# Nu är det i varje fall snart dags för mig att bege mig mot Luleå Airport - Kallax - och flyga ner till Stockholm och vännerna. Ska helt stänga av i helgen och bara njuta, försöka, trots att jag har usel självkänsla i dagsläget! Men festival, goda vänner, skratt och förhoppningsvis en hel del god mat tror jag kommer bli medicin nog för mig!

#Kommer även troligtvis att hinna hem till dansen på söndag, om flyget går i tid, för de har flyttat starttiden för kursen.





Den här låten har jag lagt upp förut, men då med en annan video. Det är en riktigt gråtlåt och jag älskar den, men som sagt, kan knappt lyssna på den utan att gråta, handlar om ensamma människor som möts - eller det tror jag i varje fall...för jag är riktigt dålig på att lyssna på texter men raden "you've been lonely to long" - den har satt sig som en klump i hjärtat på mig...

Min födelsedagshelg



Jag fyllde år i torsdags, 34 år, och visste att min moster och hennes man skulle komma och hälsa på. De var i varje fall på roadtrip i norra Sverige för att fira sin 25-åriga bröllopsdag och när de då ändå var så pass "nära", så tänkte de passa på att besöka mig. Vad jag dock inte hade väntat mig (men hoppats på) - så dök även min mamma upp och överraskade. Ledig som hon var och eftersom pappa jobbade eftermiddagshelg (det värsta passet) så passade hon på att flyga upp och hänga med mig hela helgen. =) Facetimeade med syrran och hennes man och med brorsan och hans fru och brorsdottern. Och fick även prata med fina pappa, så min dag kändes riktigt bra i slutändan!

På promenad efter middagen nere i Norra hamnen. Var vansinningt vackert i solnedgången!

 

Kvällen avslutades på Bishops arms där jag drack cider och mamma, moster och morbror alla fick dricka varsin riktigt god öl. Trots att jag själv inte dricker öl (och jag planerar en resa till München =/) så utmanade jag dem att faktiskt våga prova att beställa något de inte hade tagit annars genom att rådfråga bartendern. Som sagt, blev de alla riktigt nöjda och jag hoppas de vågar ta chansen att gå på puben hemma i Dalarna igen. 

Dagen därpå hade jag tagit semester så jag skulle kunna ut på lite äventyr. Kyrkstan hade vi planerat redan innan, men jag hade också tagit upp Storforsen som ett förslag, eftersom alla på jobbet tipsat om denna plats. Så vi åkte faktiskt dit och det ångrar vi verkligen inte. Trots att vattnet var rekordlågt i Piteälven, så fanns det nog med vatten i forsen för att göra det till en mäktig upplevels! Storforsen ska vara Europas största oreglerade fors.

Mamma, moster och morbror på en utsiktsplats bredvid forsen!

På vägen tillbaka fick vi också lyckan att se några renar. De har stora horn nu. 

På vägen hem åkte vi i varje fall förbi Kyrkstan och var in i kyrkan en sväng, samt gick en liten runda bland stugorna! Det var verkligen riktigt fint väder, men började bli lite småkallt också. Jag älskar det!

Mitt i kyrkstan!

Delar av kyrkstan med Gamlestads kyrka/Västerluleå kyrka i bakgrunden!

Moster och morbror åkte hem tidigt på lördagen, men mamma skulle vara kvar hela helgen. Så på lördagen tog vi en runda på stan. Shoppade lite, hyrde film och passade på att lyssna på Jonas Sjöstedt som var på besök i Luleå. Jag vet faktiskt inte om jag någonsin har lyssnat på en partiledares tal någon gång, men tyckte det var lite småintressant. Nu är inte Vänsterpartiet kanske så överraskande, men det var ändå spännande att få lyssna. Det jag mest funderade över i efterhand är om det stämmer att Socialdemokraterna kan tänka sig att regera med Folkpartiet? Det gjorde mig lite rädd för att rösta på dem! Någon som vet hur det ligger till med detta?

Jonas Sjöstedt in action!



Det är den jag är!

Jag bestämde mig för att plocka bort twitter från min telefon och har även sagt att jag inte får gå in där på min dator heller förrän allra tidigast ett par veckor efter valet. Jag beslutade mig för att jag göra så eftersom jag varje dag blev tokarg av att läsa vad vissa människor där skrev. Människor som i vanliga fall är jättetrevliga och som jag gillar och har en del gemensamt med, men som rent politiskt använder sig av en barnslig och provocerande oartig attityd.

För att ge ett exempel ska jag berätta vad en liberal skrev. Hen uppmanade folk att rösta rätt i valet, att rösta på röd-grönt var inte rätt, för vi såg ju att det (socialismen underförstått) inte funkat så bra i Nordkora, Östtyskland, Sovjetunionen etc.

Jag ÄR socialist, jag är uppvuxen med socialister och har socialistiska vänner i massor. INGEN av oss ser ett land framför oss som ska bli en diktatur - jisses, det är 2014 och ett modernt rikt land som heter Sverige! Att använda det där som hen skriver som argumentation är så skrattretande barnsligt att jag skulle vilja skrika. Ungefär som när samme liberal argumenterade för att hotet från de nazistiska partierna var lika stort som vänsterpartiets. Redan då visade jag mitt missnöje och kallade det ett hån, men hur tusan talar en reson med en människa som verkligen inte vill lyssna på det örat?! Som inte vill sätta sig in i och förstå sina politiskt oliktyckande?

Och det fortsatte. Feminismen attackerades och det skylldes på radikalfeministerna att män mår dåligt och i större grad tar självmord; inte att det beror på ett sjukt snedvridet samhälle som ställer omänskliga krav på både kvinnor och mäns könsroller och att det är DET samhället som feministerna kämpar för att det ska försvinna! Det är i varje fall min feminism! Jag gillar inte när när alla feminister ska dras över samma kant, för även fast det må vara en och samma ideologi, så är vägarna för att nå dit väldigt olika för alla. Tyvärr håller hela feminismen på att kapas av F! som indirekt i princip skrattar åt de andra partiernas feminism. Jag vet inte om det är deras mening, men det känns onekligen så. Så jag förstår att det finns många som tidigare kallat sig själv feminister som börjar ta tillbaka det pga att de stödjer ett annat parti. Det är synd.

Jag må vara naiv och tro det bästa om alla människor tills bevisad motsatsen, men jag tänker inte sitta tyst och bli hånad för att jag är socialist och feminist, för att jag tror på alla människors lika värde och rätt att få må bra, för jag inte vill att möjligheten till att studera på universietet och högskola ska bli en klassfråga utan att ALLA - oavsett ålder, kön, bakgrund etc - ska få utbilda sig till det de vill!