Lördagstankar

Jag upptäcker så sällan nya artister och ny musik nu för tiden att det blir så mycket större när jag väl gör det. Faktiskt var det boken jag läser som tipsade om detta band och denna låt. Nu gillar jag studioversion bättre, eftersom den blir lite synthigt housigt dramatiskt, men den här avskalade versionen är också fin.

Boken är förresten ganska fin också, ska bli spännande att se vilka vändningar som väntar och om den faktiskt kan överraska i slutet.



Lite småhäftigt, men jag blev tydligen befordrad till någon form av "elitdansare" igår på stadshusfesten. Jag är definitivt ingen elitdansare, men om man jämför mig med de där som aldrig dansar nykter, eller de där som älskar att dansa, men inte gått några kurser, då är jag kanske en elitdansare. Det var definitivt en isbrytare i varje fall. Fick prata med kollegor jag inte alls hunnit prata mycket med och bli uppbjuden av några jag inte trodde jag skulle bli uppbjuden av (en gick ner på knä och skitsamma att jag inte hann dansa med den andra, även om jag verkligen hade velat det).

Nr 44; Åka till fjällen

I fredags när jag gick hem från jobbet så sken solen från en helt klarblå himmel och det var en otroligt magiskt vacker höstdag. Det var till och med ganska varmt och direkt kom längtan efter att få åka till fjällen, få vandra, ha en bil och ha en stuga, men framförallt ha lite sällskap när man är där. Jag la upp denna bild och ungefär den önskan på Instagram och sent på fredagskvällen fick jag ett meddelande från en kollega som berättade att hon och hennes sambo skulle till Trollsjön på lördagen och frågade om jag ville följa med?! Jag tackade ja på en gång, för kände verkligen att en sådan här chans får jag inte ofta och särskilt inte när vädret planerades bli så bra heller.

Så klockan sattes på 07:00 och strax efter åtta på lördagmorgonen blev jag upphämtad med bil och så for vi mot fjällen - nästan så långt åt väster i Sverige man kan komma här uppe i norr. Kan hälsa att vi definitivt inte var den enda som tänkte att det här var en bra idé denna dag, antalet bilar som parkerat längs med E10 vid början av stigen mot Trollsjön vittnade om detta.

Till en början var det dock lite småmulet och kyligt - på flera platser låg frosten (den första jag sett i år) kvar och på en liten damm vi gick förbi låg det faktiskt en tunn tunn is. Jag hade ju inte några särskilda vandringskläder på mig (hade helt enkelt inga med mig till Kiruna denna vända), utan körde på ett par bekväma jeans, en långärmad t-shirt, en tjockare tröja och så förstås min nya fina Solomon-skor, men jag tror faktiskt det var ett riktigt bra val i slutändan för frös i princip ingenting. Det var mössa och vantar bara som ibland var på och ibland av.

Sen så dök solen upp permanent och på ditvägen i ett evigt motljus (hade ju självklart glömt solglasögon också), men ack så vackert det var i dalen vi gick i. Emellanåt började jag fundera om det faktiskt skulle kunna se ut så här i högländerna i Skottland också, för kände liksom igen att ha sett liknande bilder från vissa platser i Skottland. Någon gång ska jag dit och vandra också, så får berätta då hur det var och vilken skillnaden är. Det är ändå otroligt häftigt att vi har sådana här landskap i Sverige. Förstår verkligen varför man vill bo här uppe i norr dagar som dessa.

Helt makalösa vyer och massvis med sten. Mina geologdrömmar började göra sig påminda när jag funderade kring hur det kunnat bli så här, men gissar att det har med inlandsisen att göra, som typ allt annat som berör stora stensamlingar likt dessa.

Vände mig om vid ett tillfälle och såg dalen från det hållet vi kom. Ni kanske ser min skugga där nere i mitten, så det var inte en liten plats vi var i. Jag blev jätteglad av att inse att jag älskade att vandra så här, lite småjobbigt, men ändå så jag orkade och framförallt hur roligt det var att försöka ta sig över lite smått besvärligt leriga partier genom att lista ut den enklaste vägen. Är så kul att ha orken nu och kunde inte hjälpa att tänka tillbaka två år när jag var i Norge och hade så dålig kondition att jag fick ta många pauser, plus att jag vägde 15 kg mer. Nej, dagliga vandringar som dessa älskar jag, men att vandra långt och bo i tält är jag inte sugen på ännu. Alldeles för bekväm av mig.

Tillsist (efter 6 km) kom vi fram till Trollsjön och det var verkligen en makalöst fin plats med ett vatten som både var spegelblankt och turkost. Vi stannade och käkade lunch och fyllde på energin och väntade lite på att solen skulle hinna högre upp på himlen så vi skulle slippa det värsta motljuset och kunna se sjön från en bättre vinkel.

Men vi började frysa, så efter en stund på klipporna så startade vi färden tillbaka mot vägen och bilen hem. Hann dock fånga denna bild också med telefonen innan den la av (hatar kyla gör den min Iphone). Förklarar framförallt det där motljuset jag pratar, men visar också hur vattnet såg ut.

Är verkligen så glad och tacksam för att jag fick följa med. Den bästa lördagen på länge och framförallt för att jag fick chansen att se en plats som så många frågat om jag varit till ännu här uppe i Kiruna. Så nu kan jag pricka av denna sak från att se listan och även punkt 44 på min Bucketlist - Åka till fjällen. Får se vad nästa sak blir. Fyller ju på den här listan lite allteftersom, kanske har ni nå bra tips åt mig? Berör ju året nu fram tills jag fyller år igen.

Vart ska jag vara och vart vill jag vara?

Någonstans tycks jag har ställt om lite vad gäller mitt dubbelliv i Kiruna och Luleå - att det här kommer inte vara för alltid. Det känns så himla sorgligt och egentligen vill jag inte, men jag märker också hur det här livet sliter på mig. Det är inte idealt att ha två så roliga jobb i två olika städer som kräver resdagar och att jag packar, packar upp, städar, städar, handlar, handlar osv. Det sliter, varesig man vill eller inte. 

Så börjar förbereda mig nu på att efter årsskiftet så kommer det bara bli en stad, en plats, ett boende, ett liv. Så därför vill jag försöka få ut så mycket som möjligt av den tid jag har kvar i Kiruna och jobbet på kommunen - för att jobba med de här frågorna jag får på kommunen är verkligen sååå spännande och jag inser ju det, att det är det här jag vill göra i framtiden. Jobba med kulturmiljöfrågor framförallt inom stadsplanering, men även mot bygglov och allt varierat som händer mot kulturdelen av kommunen är också riktigt roligt. Så många roliga vägar att gå, så många roliga uppgifter, så många svåra saker att ta ställning till, men lista ut hur man ändå kan göra det bästa av det. Och så det ständiga konstaterandet - stadshusfolket är så trevliga att jag vet att jag kommer sakna dem massvis! Plus att inte att ha finaste Clara och Svea i närheten ❤️! 

Gjorde en lista för ett par veckor sedan där jag listade fördelarna med Kiruna mot fördelarna med Luleå - och det blev ganska talande, men förklarade också varför detta är så svårt för mig. Kanske ska påpeka att jag inte fick skriva samma sak på båda listorna. Jag har till exempel fantastiska kollegor i Luleå också.

Kiruna

Jobbet

Kollegorna 

Landskapet och närheten till fjällen (oslagbart) 

Luleå

Vännerna 

Dansen 

Närheten till dansställen som spelar bra dansmusik 

Större utbud av valbara flyg för att ta sig söderut

Shopping

Jag mår himlars bra just nu, men är trött. Dock är det skönt att vara i Kiruna utan de här turbulenta bergodalbanekänslorna som härjade stort i våras. Börjar fundera på om det inte är så hälsosamt att umgås så mycket med sig själv?! Har fortfarande vissa funderingar som ibland kan göra mig tokig, men släpper dem också fort och tittar åt ett annat håll, för kan inte slösa bort mitt liv på att undra. Livet är inte meningen att det ska vara enkelt och vad är liksom roligt med det? Utmaningar gör man växer som människa, så länge som inte utmaningarna tar livet av en. 

Kan jag bara slippa bli förkyld nu så är jag nöjd =)

Midsommar i Kiruna

Redan tidigt insåg jag att midsommar skulle infalla när jag hade mina Kiruna-veckor. Jag hade inte en tanke på att åka iväg hem till Dalarna, eftersom ändå inga skulle vara hemma där, så skrev ut en liten fråga att om någon vill komma upp till Kiruna och fira med mig, så fick de gärna det. Annars hade jag storslagna planer på att hyra en bil och åka till Norge och typ hyra en hytte i Lofoten eller mot Tromsö (får kanske göra detta en helg i september istället).

Så hörde moster av sig och tillsammans med mamsen så hade de beslutat att det vore en kul idé att bila upp till Kiruna en vecka och hänga med mig där vid midsommar. Mamma skulle ändå ha tidig semester och moster har ett bra jobb där hon är ledig mycket. Och gubbarna är ju pensionärer. Så så fick det bli. Dagen före midsommar dök de upp i ett soligt fint Kiruna

Ut på promenad första  kvällen.

För att spana på utsikten över Kiruna från Luossavaara.

På midsommarafton hade vi blivit förvarnade om att det kunde blir regnskurar och ganska trist väder, och det var rätt mulet när vi vaknade. Dock försvann molnen och solen tittade fram lagom till vi kom fram till Jukkasjärvi där vi hade tänkt kika på majsstångsresning och starta vårt midsommarfirande.

Solen sken över älven.

Först tog vi ett besök i Jukkasjärvi kyrka som jag aldrig varit till. En fin liten träkyrka, men med vad jag förstår är en ganska komplicerad historia.

Sedan begav vi oss till hembygdsgården där firandet skulle vara.

Dock blev vi som dalfolk rätt besvikna på själva majstångsresningen. Inte så mycket som ett "åh hej" eller musik som ackompanjerade. Vi är så vana vid stora majstångar och dräktklädda människor som både hjälper till med resningen och musik som spelar. Så ett litet antiklimax. Men vädret var bra. Och gott bröd köpte vi. Och lite dans fick vi se. Sen åkte vi hem och lagade mat och drack och åt gott.  

Dagen därpå - midsommardagen - for vi mot Abisko och tanken var att vi skulle vandra, men riktigt vart och hur hade vi inte bestämt. Vi hade blivit tipsade om en linbanetur innan och när även personalen vid turiststationen i Abisko föreslog detta, så körde vi på det. Dyrt var det, men vi försökte tänka att pengarna förhoppningsvis återinvesteras i anläggningen. Turen däremot var riktigt härlig och ju högre upp vi kom, desto mäktigare blev utsikten. För än en gång hade vi tur med vädret.

På väg upp i liften. Jag fick en korg själv och där framför mig åkte mamma och pappa. Var otroligt mycket olika blommor på marken nedanför, men även snö som ni ser.

Väl uppe kunde vi se lååååååångt bort över Torneträsk. Helt makalöst vackert. Men annars hade inte mycket börja växa än, för vad jag förstod av folk som tipsat mig om detta ställe så skulle det vara mycket flora att titta på. Det syntes i sluttningen på väg upp, men väl uppe på fjället så hade det inte hunnit slå ut än. Vi tog det lugnt och vandrade omkring i vår egen takt, hittade på snö och letade tillsist upp en plats lite i lä (jo, mössan åkte på snabbt när vi var uppe, för även om det inte blåste mycket, så blåste det ändå en del) där vi käkade matsäck.

Panorama jag gjorde över Torneträsk.

Efter en stund tog vi liften ner igen och gick tillbaka mot turiststationen, men styrde in kosan på en stig som ledde mot något de kallad Kanjon.

Kanjon visade sig vara detta. En stor fors som faktiskt var skapad av människan för att kunna skapa ett kraft/vattenverk i samband med att Malmbanan byggdes. Jag läste inte skyltarna ordentligt, men så mycket förstod jag att det inte var hela vägen som var gjord av naturen, men säkerligen andra delar.

På söndagen hade vi bokat tågbiljetter för att få åka just Malmbanan till Narvik. En kortistur över dagen, och tanken var att vi skulle käka lunch och åka linbana i Narvik, men framförallt var det ju tågresan vi ville uppleva. För sträckan ska vara en av de vackraste i världen.

Och det började ju bra - eller hyfsat bra, för tåget var så himla smutsigt och äckligt att det var svårt att hitta en sittplats som var ok. Fantastiskt väder igen och Torneträsk som sträckte ut sig bredvid spåret.

Dock hann vi inte mer än till Björkliden innan vi fick reda på att det var rasvarning på vägen och att man behövde åka ut och kika hur allvarligt det var. Så i drygt två timmar fick vi vänta. Förvisso gick tiden ganska snabbt, men vi insåg ju då att vi inte skulle hinna det vi hade planerat i Narvik.

Tillsist for vi vidare genom fantastiskt landskap. Detta är mellan Katterjokk och Riksgränsen.

Och sen var vi i Norge och ju närmare Narvik vi kom, desto mer av dessa vyer blev det. Vet inte ens hur man ska förklara Norges fjordar för att göra dem rättvisa, för det är helt makalöst vilka miljöer. Och hur de lockar en att vilja utforska mera. Nej, Lofoten och Tromsö måste besökas snarast.

I Narvik hann vi i varje fall med att köpa lite glass och godis och i varje fall ta en kortis runda runt stan. Tåget vi åkte dit med var ju det vi också skulle tillbaka med, så det behövdes städas och bäddas om innan det kunde åka tillbaka. Så lite extra tid än vi trodde fick vi, men eftersom avgångstiden var osäker vågade vi oss inte för långt bort från tågstationen.

Så åkte vi hemåt igen, nöjda trots lite motgångar. För vädret var ju fantastiskt och miljöerna väl värda resan...

Så midsommarhelgen var verkligen fantastisk ur vädersynpunkt. Så glad att jag äntligen fick möjligheten att utforska lite mer av länet jag jobbar i. En omställning att ha mycket folk omkring mig, men så himla mysigt också att få kramas med familjen.

Fina Kiruna

Morgonens promenad till jobbet i det fina vädret. Tittade in på YR.no och såg att det faktiskt kan bli en riktigt fin midsommarhelg här uppe, så nu håller vi tummarna för det. För idag kommer mamma och pappa hit. Och moster och hennes man förstås. Ska bli så kul att få besök och visa upp dem det Kiruna som jag kommit att älska. För det är inte många städer som klår Kiruna en riktigt fin dag.

Och en annan sak som kommer bli roligt, att få titta på fotboll med pappa. Älskar det, för finns få människor som är så diplomatiska och duktiga på att tolka fotbollsmatcher som honom. Så kommande EM-matcher blir med honom och en liten tv hemma hos mig =)

I Kiruna igen

Inte känns det som om det är midsommar nästa helg eller. Men så är det. 3 veckor jobb kvar innan semestern också som redan känns fullbokad. 

I Kiruna blåser de kyliga vindarna som vanligt, men jag har varit optimistisk och packat shorts, för en dag kan det väl få vara soligt och fint kommande 2 veckor?! 

Framme i tid idag också, för tog ett tidigare tåg så jag hinner fixa och dona lite här i huset innan föräldrarna kommer på torsdag, för gissar att jobbveckan kommer bli hektisk. Men ska bli så roligt att få träffa kollegorna igen. 

Så nu blir det först promenad till affären och sen hem och tvätta och bädda om lite - jag ska byta sovrum! 

Livet

En vän till mig sa härom dagen att det känns som om mitt liv peakar just nu. Jag har precis fått fast jobb på museet (ja, inte skrivit på något än, men löneförhandlat är det och jag ska skriva på nästa vecka när jag är tillbaka i Luleå), jag trivs så himlars himlars bra i Kiruna och älskar verkligen dem som jobbar här (några lite mer än andra och varje dag får jag lära känna andra och några lite bättre, men det som gäller för dem alla är att de är sååååå trevliga), jag går ner i vikt och är på väg ner på nivåer som jag inte varit på sedan "jag kan inte minnas när" men tror tonåren, jag har kommit igång med träningen och jag ÄLSKAR det just nu (yoga och löpning mestadels, och så förstås min älskade dans).

I övrigt så åker jag till Luleå på onsdag och kommer tåget fram i tid så ska jag åka ner till Skellefteå och dansa då (håller alla tummar och tår). Sen ska jag klippa mig är det tänkt och färga håret så jag får borta alla dessa gråa hår som håller på att ta över (så gammal är jag väl ändå inte). Nästa vecka åker jag till Stockholm för att först hänga på lite Eurovision Song Contest baluns, sen far jag vidare ner till Örebro och 1-års kalas för min älskade lilla systerdotter. Jag ska också bara alla anställningspapper är färdiga boka resa till Amerika så jag får träffa den andra delen av mitt hjärta där borta - älskade brorsdöttrarna som jag inte sett på snart 1 år nu. Tror också att jag och syrran bestämde att jag kommer ner till dem min födelsedagshelg och springer lite Colour me rad.

Älskar att ha saker att längta till

Mars

Tiden går så fort och våren närmar sig, eller i varje fall blir dagarna ljusare. I Kiruna är det ff -10 på dagarna. Men det känns knappt längre. Dock längtar jag faktiskt nu att få dra på mig springskorna och ge mig ut. Hittade förresten en baddräkt jag vill prova på Intersport också, jättesnygg, så jag hoppas den passar. 

Måste ju komma igång med simningen snart. :-)

Startade också mina 3 utmaningar idag och inser att jag kommer få en rejäl träningsvärk av detta. Men kämpa på ska jag göra!  

I övrigt går det långsamt på jobbet just nu och det gör mig lite ledsen. Missar jag något? Har å andra sidan tid att läsa in mig på en hel del och kanske borde börja kika lite på att skriva artiklar också.  

Nej, jag hoppas det släpper i morgon, att det börjar trilla in lite att göra. 

Mer och mer medial uppmärksamhet

Idag har telefonen ringt flera gånger redan och folk hör av sig som vill tipsa om företeelser och personer från Kiruna. Så jag antar att folk nog hörde oss i radion i går. Tyvärr kan jag bara ta tipsen och förmedla dem vidare, för min roll är ju den minst utvikande så. Skulle någon höra av sig som jobbat på stadshuset och kan berätta om funktionerna av lokalerna: då är jag rätt person att prata med, men andra spännande saker som hör till företeelser och händelser i stadshuset är det mest min etnologkollega som kan vara intresserad av.

Så här lät vi igår i varje fall, den korta versionen. I nyhetssändningen då det sändes förklarar de också bakgrunden och presenterar att det är Sophie Nyblom som talar först om begreppet "Kirunabornas vardagsrum". Lite skoj att se att det är delat i dagsläget 36 ggr på FB. =) Om ni trycker på länken kan ni också läsa artikeln som hör till och se lite bilder.

Vi blev alltså intervjuade av P4 Norrbotten i förra veckan när vi var upp och snart kommer även reportaget i DIKs medlemstidning (facket DIK) som gjordes i slutet av september. Det ska bli spännande också. Vi har läst artikeln, men inte sett bilderna. Det märks med andra ord att vi arbetar med något som folk är intresserade av och vad mer som kommer hända nu framöver är mer osäkert. Kommer antagligen att bli ännu mer aktuellt i samband med att husen faktiskt börjar rivas på allvar. Än så länge har ett par av gårdarna i området Ullspiran rivits, ett miljonprogramsområde. Där invigs i dagarna en park så folk ska kunna besöka området ett tag till.

Förvånansvärt bra

Har inte sprungit mer än högst en gång i veckan de senaste veckorna, men har ju dansat desto mer. Så jag tror aldrig när jag klär på mig träningskläderna och ger mig ut att jag ska klara veckans pass, men det gör jag alltid och jag orkar oftast nu för tiden med råge. Dansen ger verkligen sååå mycket. Idag skulle jag springa 8 min ggr 2 (drygt 5 min promenad emellan)! Första passet gick verkligen bara uppåt, en av Kirunas låååååånga backar, men attans vad bra det gick och jag hade energi kvar när jag var kvar. Andra vändan blev det blandat uppåt och neråt, lite drygare, men ff klarade jag det utan någon särskilt problem. Jag ÄLSKAR att känna att jag blir bättre, får bättre kondition och ork. Så himla roligt! 

Vart finns det någon som duger...

Håll tummarna att tåget är i tid i morgon när jag ska hem. För i så fall hinner jag på höstterminens första danstrivselkväll, dansabstinensen ni vet, trots att jag dansade i fredags! På söndag börjar buggkursen också...ska bli spännande och otäckt - för jag har usel danssjälvkänsla just nu, men också såååå himla roligt! 

Var ju på Blender i fredags och jag gillar dem. De är dansanta och duktiga musiker och ett par av dem är riktigt söta (om än RIKTIGT unga också, men ögongodis hos flirtiga dansbandsmusiker är faktiskt ganska roligt)! Dansen gick det som sagt lite sisådär med, folk jag dansat bra med tidigare gick det sämre med nu, men också lite tvärtom! Sen kan det ha berott på att jag var jättetrött också, jag hoppas det. Men jag fick höra och dansa till mina favoritlåtar med dem, såg att jag inte var den enda som sjöng med också :-) 

http://open.spotify.com/track/770h6k7lp90gxSNXDoqZjv (så fin ballad detta)

Sista kvällen i Kiruna (ska jobba en stund i morgon också innan tåget går) och det blir ännu en föreläsning ikväll. Hade något med normer att göra, väldigt intressant lät det i varje fall. Får återkomma med en recention sen. Först nu ska jag och Sophie iväg och äta tidig middag på Arctic thai. 

Sista veckan i Kiruna på en månad ungefär

Idag fick vi ta bussen till Kiruna då tågen var inställda på grund av växelbyte. Det gick bra det också, men tog längre tid och nackdelen är att jag inte kan jobba eller läsa på en buss. Så tur jag hade en ljudbok att lyssna på, sen sov jag lite också eftersom bussen gick kvart i sex i morse. Bussen körde över Jokkmokk, så det blev en hel del fina utsikter på vägen och så fick jag se två ståtliga renar med stora horn; det är ju höst snart. Löven börjar lite sakta färgas gula, men än är det väldigt grönt! 

Denna gång har jag Sophie med mig också, vilket känns skoj. Det är också ett kulturevenemang i bl.a. Stadshuset denna vecka och idag var vi och lyssnade på Lars Isestig berätta om sitt barnboksprojekt som ska utspela sig i Kiruna stadshus och delas ut till alla förskolebarn i först och främst malmfälten! 

Illustrationer till ett annat projekt av Lars.

Han har stora idéer, ville ha mycket tips och inspiration till idéer. Så hade han frugan och yngsta sonen med sig också. Frugan som är inredningsarkitekt i grund och botten och jobbade med gestaltning i barnmiljöer för olika ställen, lät himlars roligt! 

Efter föreläsning följde jag och Sophie med dem på Spis och drack lite gott och pratade en massa. Urtrevliga var dem och det ska bli kul att följa detta projekt.  

Älskar kvällar som dessa och älskar att umgås med kreativa och duktiga människor.  

Knottplåga

Åter i Kiruna och nu börjar jag tröttna på hotellivet. Så nästa vecka blir den sista på vift på ett tag. Behöver få landa hemma i Luleå, knappt varit där sen juni och tids nog blir det mycket resor igen. Men inventeringen är inte klar. Denna vecka har ägnats åt den mest fullpackade våningen - den under entréplan.

Hann inte färdigt, så får ägna halva nästa vecka åt detta plan också!

Gillar ju Kiruna jättemycket, nu när solen skiner från klarblå himmel så synns ju fjällen i horisonten hela tiden. MEN, Kiruna har drabbats av någon form av knottplåga och jag blev rejält biten här i tisdags.

De värsta, de där som svärmar kring dig om du råkar stanna till en sekund, sätter sig på dig, kryper runt - de tror jag inte bits, men dem är så äckliga. Avskyr insekter, vad ska de va bra för?! 

Idag hängde jag med Clara och lite annat kulturfolk på kommunen ut på utflykt på eftermiddagen. De skulle bort och kika på vagnen som skjutsade Hjalmar Lundbohms lik från tågstationen till hans begravningsplats vid Kiruna kyrka efter att han dött på 1920-talet. 

Tror de planerar inför kulturarvsdagen som faller in i september bl.a. Jag hängde inte riktigt med i allt, brottades mest med knott! På hemvägen tog vi vägen genom Järnvägsparken, upp för ravinen! Vackert som attan en dag som denna! 

Men efter denna färd kände jag mig färdig, både i huvudet och kroppen. Så gick till Ica och köpte en glass och en påse godis och ligger nu hemma på hotellsängen och vilar.

Ska iväg och köpa lite middag sen, men annars blir det en lugn eftermiddag. 

Längtar hem...