En Tjejklassiker - etapp 2!

Sitter på flyget på väg tillbaka till Luleå och tänker tillbaka på helgen i Stockholm.

Hur mycket god mat vi ätit. Frukost på espresso house, god vegetarisk lunch på Hermans, fantastisk tapas med sangria på Ramblas och förstås belöningapizzan på Vapianos. 

Vilket fint väder Stockholm bjöd på. Vi promenerade kanske lite mer än vad vi hade tänkt, men förutom att syrran fick lite ont i fötterna av skorna, så har det gott bra. Vi var också och såg nya Bridget Jones filmen och tyckte nog att den var riktigt bra egentligen. Skrattade så jag grät till en början, var en period sedan som nog var lite seg, men sen tror jag att jag tyckte om slutet ändå. 

På söndagen var det dags för anledningen till varför vi var i Stockholm denna helg - Rosabandetloppet / Lidingö tjejlopp, det vill säga etapp 2 av vår Tjejklassiker (inser att jag inte berättat om etapp 1 än, får försöka komma ihåg det).

Syrran laddar upp inför starten.

Loppet både var som jag trodde och var mkt jobbigare än jag hade kunnat tänka mig och jag gav verkligen allt, vilket gör att jag är så nöjd med min tid och min prestation. Mitt första mål var att klara av att springa hela vägen fram till aborrbacken - och det gjorde jag. Där skulle jag bestämma mig för om jag ville prova springa upp för den, men valde väldigt snabbt att gå - för jisses vilken backe. Nu speedade jag dock på i rask takt uppför backen ändå och var riktigt slut vid toppen, men provade att börja springa igen och kom efter en halv km kanske in i lunket igen. Sen kom nästa backparti där jag fick lov att gå lite igen och så ett tredje, men i det stora hela så gick jag inte mycket och de sista 2 km sprang jag hela vägen. 

Dammigt i löparspåret.

Landade tillslut på en tid på 1 timme och 13 minuter och är såååå nöjd. Hade som mål 1.15, eller inte sämre än tio minuter efter syrran och klarade båda. Syrran sprang på 1.06. 

Nöjda och spexiga efter målgång!!!

Nästa etapp blir Tjejvasan och jag längtar redan. Men först nu ska vi faktiskt anmäla oss till Göteborgsvarvet. 

Vi bodde på Långholmens hotell och jag gillar det. Det enda - som blev väldigt tydligt denna gång - var att det är liiite långt att gå från tunnelbana till hotellet.

Syrran åkte hem igår, men jag stannade kvar för att få träffa en av mina bästa vänner S och hennes lilla bebis. Var länge sedan vi sågs och det är lite jobbigt att inte veta nästa gång vi ses, men troligtvis så kommer Stockholm besökas bra mycket oftare här framöver :-)

Små glädjeämnen i vardagen

Starkt starkt vill ha på denna klänning från Indiska - såååå vacker och lite 70-tals retro/Vintage. Åh vad härligt det är att inse vad för sorts stil på kläder jag vill ha och vilka färger. Det blir så mycket roligare att shoppa och när jag även får så fina komplimanger för mina outfits av kollegor/vänner så gör det saker ännu roligare och jag blir ännu mer motiverad till att hitta nya kläder - vilket inte säger lite då jag är urdålig på att shoppa! Då kan jag till och med tänka mig mönstrat. Indiska kommer med andra ord få ett besök till nästa helg när jag ska till Stockholm (annars i Luleå när jag kommer hem igen)!

I övriga nyheter kan jag berätta att jag KAN gå på stadshusfesten i oktober då den i slutändan inte kommer krocka med Gävlemaran (hurra) - enda kruxet blir att jag inte är i Kiruna då, utan Luleå, men det är en mindre petitess. 😜👍🏻

Och igår sprang jag 6,5 km i sträck och det kändes så jäkla bra. Kunde till och med andas ut och känna mig glad i de långa sega uppförsbackarna som finns i Kiruna - så hurra här med. I helgen ska jag testa springa/gå en mil så jag får känna på hur långt det faktiskt är. En dryg vecka kvar tills det är dags för Lidingö tjejlopp/Rosa bandet loppet. Jag och syrran planerade lite inför Stockholmshelgen igår och beslutade att vi ska gå på bio och se nya Bridget Jones filmen, vi ska käka Tapas på något bra tapasställe (börjar bli en trend när en åker till Stockholm har jag märkt) och så ska vi hitta något mysigt och bra ställe på söder där vi kan käka en god lunch också. Har  ni tips så får ni gärna dela med er. På söndagen efter loppet tänkte vi nog försöka hinna med Vapiano innan syrran ska med tåget. Jag ska stanna en natt till och förhoppningsvis få bebismysa lite med fina vännen S's och hennes nytillskott på måndagen.

Snigelsteg mot bättre form

Det är drygt 4 veckor tills etapp två av Tjejklassikern ska avklaras - det vill säga Lidingö Tjejlopp, eller som det numera tycks heta: Rosa bandet loppet.

Kan väl inte säga att min form är den bästa, men jag kämpar på och har väl kanske någon sorts plan för hur jag ska klara detta ändå. Orken tycks ju finnas och det har jag märkt även när jag dansar att jag kan dansa en snabb låt på snabb låt på snabb låt på snabb låt. Däremot är mina benmuskler riktigt dåliga - vilket framförallt blir uppenbart när jag försöker just springa, så har tänkt så nu i flera veckor att jag måste ta tag i styrkan ordentligt om jag ens ska ha en ärlig chans att klara av detta lopp. Så igår efter vägningen så gick jag på ett Body Pump pass på gymmet. Trots den här överväldigande tröttheten som jag har just nu och det gick bra. Jag blir ju piggare av träning, det märker jag och detta var inget undantag. Sen att jag idag har svårt att gå och otroligt trötta muskler - det är en annan historia. =) Nu ska jag försöka att mjuka upp kroppen med yoga hela veckan - så hoppas jag att den här träningsvärken blir hanterbar också, för skulle behöva ta ett löppass i morgon. Så blir det ett till Body pump pass nästa måndag efter vv-mötet (där jag ska ha ett minus, stått still för länge nu och jag vet precis vad det beror på).

Igår fick förresten denna bok följa med hem. Verkar jättefin och kände igen flera recept från appen och infobladen vi får varje vecka. 

Annars har jag testat att göra kesoplättar till kvällsmat två dagar nu, och ja, det går bra att äta (varit lite rädd för att det är ägg i), men är väl kanske inte jättegott, smakar inte så mycket alls egentligen. 5 sp i varje fall för hela pannan.

Förvånansvärt bra

Har inte sprungit mer än högst en gång i veckan de senaste veckorna, men har ju dansat desto mer. Så jag tror aldrig när jag klär på mig träningskläderna och ger mig ut att jag ska klara veckans pass, men det gör jag alltid och jag orkar oftast nu för tiden med råge. Dansen ger verkligen sååå mycket. Idag skulle jag springa 8 min ggr 2 (drygt 5 min promenad emellan)! Första passet gick verkligen bara uppåt, en av Kirunas låååååånga backar, men attans vad bra det gick och jag hade energi kvar när jag var kvar. Andra vändan blev det blandat uppåt och neråt, lite drygare, men ff klarade jag det utan någon särskilt problem. Jag ÄLSKAR att känna att jag blir bättre, får bättre kondition och ork. Så himla roligt! 

Uppmuntring

När jag klarar av att springa 5 km i sträck så ska jag tillåta mig att köpa ett klädesplagg från Bloomingshop (http://www.bloomingshop.se)!

Antingen ett par byxor i stil med dessa:

Eller en klänning i samma stil som denna: 

(Men inte denna, så hoppas det kommer fler innan jag ska beställa, vilket det borde hinna göra eftersom jag knappt springer 1 km i sträck ännu)! 

Låter bra att ha lite mutor tycker jag. Ska sätta upp lite andra belöningsmål sen också, men berättar mer om dem senare.  

Hemma i Luleå igen och har en lugn dag med städning, tvättning och filmtittande. Kom just in från dagens löprunda som gick bra. I morgon börjar buggkursen och på måndag tänkte jag faktiskt försöka träna på gymmet igen, fixa träningskortet och friskvårdsbidraget så det blir ordnat. Förra helgen städade jag ur min garderob och sparade 2 kjolar och ett par byxor med ultimatumet att kan jag inte ha dem innan jul, så ska jag ge bort dem och jag vill kunna ha dem, för det är fina kläder! Så nu ska jag komma igång med träningen på allvar och det är så himla roligt när jag börjar se resultat, som med löpningen nu. 

I övrigt då, inget särskilt, mer än att det "bara" är 2 veckor kvar till Ö-viks maran nu. I början av veckan hade jag skjuts, i torsdag hade jag ingen skjuts, men idag igen har jag skjuts. Så nu hoppas jag att det håller sig så! I övrigt blir det en busy september som kommer avslutas med Byggnadsvårdskonvent i Mariestad och mostermys med min systerdotter Meja (som kommer vara 4 månader då - tiden går så fort) i Örebro! Förresten sa Sophie häromdagen att jag borde kika in Ölandsveckan till nästa sommar, att den faktiskt är "lite" roligare (läs något mindre fylla och moderna dansband vilket leder till generellt bättre dansare som åker dit - var det så?!) än dansbandsveckan. Intressant...

Uppdatering: ...och där försvann min skjuts till Ö-vik igen!
Uppdatering söndag: ...Och där har jag skjuts igen...

Pass 2

Löppass två idag, springer 1 min + går 1,5 minut * 8 ggr. Meningen är att jag ska kunna springa 5 km (30 min) efter 8 veckor med detta pass. Tänker i varje fall kämpa. För vill orka detta. Komma igång med träningen igen. Jag mår så mycket bättre när jag får träna.

En sak som är så trist bara är att min tinnitus är illa just nu, och jag vill ha musik när jag tränar. Hade riktigt lågt ljud idag, men det ilar ändå i öronen nu, suck! Men men, kan inte göra så mycket åt det. 

Kämpar vidare! 

Ps. Vart har Linas matkasse tagit vägen?! Ovanligt sen idag! 

På väg igen

Jag funderar på att börja berätta om mina försök att komma igång med löpningen igen. Vill så gärna bättra på min kondis och jag har gillat löpningen när jag tagit tag i det lugnt och sett framstegen. Så jag ska försöka igen nu. Det dumma är att jag känner av mina benhinnor så illa, de gör ont när jag springer. Sen har jag problem med vaderna och hälsenorna när jag dansar och idag när jag begav mig ut på ett löppass så började de spänna och dra  igen efter kort tid. Jag undrar om det är skorna, eller kombination av att jag är så tung och nybörjare?! Får se hur länge denna värken håller i sig nu!

Kors i taket med löparskor på isig mark

Något hände, jag tog tag i något, drog på mig de där springskorna jag köpte i somras men som jag inte använt mer än en gång. Jag utgick från det där schemat jag har där hemma på kylskåpet, det där jag ska springa 4 minuter och gå 2, springa 4 och gå 2, springa 4 och gå 2, springa 4 och gå 2. Och jag klarade av det. Jag sprang på grusade vägar, jag sprang...

Något jag stör mig på nå otroligt är den här idén om att den främsta anledningen till varför man tränar är för att gå ner i vikt eller för att forma sin kropp. Som att det på något vis är nyckeln till lycka att gå ner i vikt eller "rätta till" sin kropp och att träningen är ett nödvändigt ont för att komma dit. Kroppshets och fat-shaming. Nej, jag tränar inte för att gå ner i vikt, jag tränar först och främst för att jag tycker att det är kul att träna. Jag älskar att svettas, jag älskar att ha träningsvärk (trots att det ibland gör riktigt jäkligt ont) och jag älskar att se resultat i form av att jag orkar springa lite längre, orkar lyfta lite tyngre, sover lite bättre. Det är det som driver mig framåt, det och adrenalinkicken det ger. Men jag har en rejäl motbacke för att ta mig dit, när träningen finns på rutin. Tacksamheten att dansen är varje söndag klockan 16.30 och yogan klockan 19:00 varje onsdag hjälper mig mycket, då måste jag vara där. Så att jag tog mig ut och sprang i lördags, att jag klarade mitt pass, att jag igår och idag har jätteont i ljumskar och lår - det är sååå stort och det har gett mig en kick som gör att jag kommer ha lättare att ge mig ut igen.

Nej, jag tror inte att viktnedgång kommer vara nyckeln till att bli lycklig. Jag tror på att hitta nyckeln till att bli lycklig först, och kanske sen känna att jag inte alls behöver gå ner i vikt, för minns detta - övervikt är INTE synonymt med ohälsa. Kasta det här med BMI åt fanders, för det passar inte alla. Inte alla är byggda för att vara smala, kan bli smala, så varför sträva efter något du inte kan bli?! Vi behöver krossa den här normen som säger att smal = snygg, tjock = ful. För så är det inte. Bort bort bort med det. Skulle jag gå ner i vikt av att må bättre, då är det meningen.

Det är annars lite jobbigt just nu, har så otroligt mycket som rör sig i mitt huvud och det resulterar i att jag i princip vaknar med huvudvärk varje morgon. Jag tror det mycket beror på att jag håller på att försöka ställa om mig, tänka bort det jobbiga i mitt liv och acceptera det som är. Men för mig som har världens sämsta självkänsla så är det riktigt jobbigt att börja försöka kämpa för att älska mig själv och framförallt hur jag ser ut. Att försöka förstå det här att folk ser hur jag ser ut och tycker fortfarande om mig, så det här att jag själv inte är bekväm med hur jag ser ut (rent krasst sagt, jag tycker jag är ful), det är något som finns i mig och som jag måste lära mig hantera. Kan jag komma överens med mig själv om att det är ok, då tror jag också att så mycket annat kommer kännas bättre i mitt liv.

Det värsta är ju att min självkänsla är så dålig på många plan. I samtalen med min stresscoach så hamnar vi åter och åter igen hos det här faktumet att jag är livrädd för att det jag skriver och det jag gör på jobbet inte kommer att vara bra nog. Att det kommer uppdagas snart att jag är en fejk, att jag bara låtsas och inte alls kan det här egentligen. Vilket känns så himla jobbigt, för jag ÄLSKAR mitt jobb. Jag jobbar verkligen med ett av mina största intressen och vill så himla gärna göra ett bra jobb.

Så det kommer inte bli lätt detta, men jag tänker inte stressa heller. För fattar ni hur långt jag kommit på bara ett år.