Kristiflygaredans

Åh, dansen i onsdags var såååå himla rolig. Jag satt dagen efter (ja, igår var det ju) och försökte lista ut varför det blev så kul just då och kom fram till några möjliga anledningar:

1. Folk var glada(-re) - fick i princip inga ledsna miner eller suckar när jag bjöd upp och hade sådan lyckotur med nya danspartners som var duktiga.
2. Att musiken var så bra, Blender hette dem som spelade och hade väldigt dansvänlig musik. Det var första gången jag dansade till dem och var så nöjd.  
3. Att jag kände igen mycket folk på plats och hade en otroligt trevlig dit- och hemresa med nya bekantskaper. Känns så himla mysigt att kunna gå fram, ge någon en kram och sedan bara dansa. Det märks också att de där jag dansat med tidigare går det bättre och bättre med. Sen att jag också fick dansa med kollegan S sambo J som är jätteduktig, men väldigt sällan ute och dansar, himlars skoj. 
4.  Att jag orkade och kunde njuta av snabba buggar på ett annat vis än jag gjort innan. Tror inte det enbart beror på att jag börjat löpträna, men kanske lite ändå. Jag är på rätt väg och förstår verkligen värdet av att öva upp min kondition, att dansen blir så himlars mycket roligare då. Inte ens vaderna/hälsenorna som krånglat så fasligt mycket de senaste månaderna störde mig nå särskilt, bara i en låt.

Jag vågade även bjuda upp folk jag visste är bra på att foxa, bl.a. kursledaren från foxkursen jag gick. Visste att jag skulle vara grymt nervös, men fick sådana otroligt bra tips av honom, saker att tänka på när jag övar på att gnussa och framförallt det här nedrans viktiga som är att inte tänka så förbaskat mycket. Tyvärr blev väl inte den dansen helbra från min sida, men ju mer jag tänkte på dessa saker sen (eller rättare sagt, försökte tänka bort), desto bättre gick alla andra danser. Blev många mysiga foxar och även en hel del bra buggar. Jag hänger inte riktigt med på all förning än - känner mig stel, men så glad när förarna faktiskt vågar utmana och prova, och framförallt vad mycket roligare det är att dansa med förare som anpassar dansen efter musiken (insåg nog inte hur viktigt det är förrän en hittar på de där som faktiskt har musikaliteten i sig).

 

Men jag är livrädd att få reda på hur jag ser ut när jag dansar - fast det är vad jag skulle behöva mest, men jag vet att då skulle jag börja tänka alldeles för mycket på det. Än så länge har jag egentligen sluppit se mig själv dansa på bild eller film - det har förvisso hänt, bland annat på foxkursen jag gick, men annars har det varit lugnt på den fronten. Det lär dock ske igen, förr eller senare, och redan nu oroar jag mig för hur jag kommer att se ut på dessa bilder. För det finns i princip alltid någon där på danserna som tar bilder. I onsdags såg jag blixtar lite då och då, men tänkte inte på om det faktiskt blev någon bild på mig. Nu är jag totalt ofotogenisk: så risken att det kommer finnas en bra bild på mig efter en danskväll är nog ungefär lika med 0, men sen vet jag också att vad jag ser och vad ni ser är inte samma sak.

Detta är bilderna från i onsdags på Rotan, från en fotosida som heter dansprogram.se. Många kända ansikten och danspartners där.

När nästa dans blir vet jag inte riktigt än, men tror att det kan bli Käcktjärn om 2 veckor lite drygt. Om jag inte får för mig att åka till Bredsele om en vecka, men det är liiiite långt dit för att åka fram och tillbaka. Eller...

Dansmaranhelg

Jag att vet att jag är nybörjare på att dansa, att det tar tid att få in den rätta känslan i foxen, jag vet det, och jag gläds åt varje litet framsteg jag gör, jag ÄLSKAR DANSEN och vad den ger mig. MEN jag ställer höga krav på mig själv att våga bjuda upp folk - för folk tar det så självklart att det "bara" är att bjuda upp, men det är jättejobbigt för mig och får känslorna att göra looping av rädsla flera gånger på en kväll, för vet att får jag inte dansa så dyker demonerna upp och säger att jag lika gärna kan gå hem och lägga mig, ingen vill dansa med mig och så kommer tårarna nära! Detta hände i fredags på dansen + att en person var där som jag tycker är så obehaglig, han är hemsk på att dansa, vrålglor hela tiden, lyckas alltid överraska mig, bjuda upp mig och då har jag ingen chans att fly! Men jag lyckades vända fredagen till att bli positiv! Jag tvingade mig själv att bjuda upp folk jag visste dansade bra, jag skulle INTE gå hem och gråta över något jag kunde göra något åt. Så jag vågade och dansade och jag fick de där danserna som jag hade saknat under kvällen och som gjorde att det blev bra! Dansade med sådana jag dansat med förut och som har sett min utveckling, sådana som vågade göra lite mer turer i foxen så jag fick lite utmaningar! Är så tacksam att jag fick de sista danserna - en fox och en bugg - med A. Blev en bra avslutning. 

Lördagen blev mycket bättre från början! Fler folk jag kände igen, och flera av mina närmsta dansvänner. Jag sänkte förväntningarna som vanligt, men glatt överraskad (trots att obehagsmänniskan lyckades lura till sig ännu en dans) att hela kvällen blev så jämn. Jag insåg bland annat att långsamma danser kan både vara tråkiga, men också fantastiskt mysiga, det var tur, för jag hade börjat längta efter snabba låtar att få foxa till. Nu fick jag öva att gnussa till snabba och långsamma låtar, fick dansa till världens bästa låt (originalversionen i varje fall, eller egentligen live-versionen) "Slowdancing in a Burning room", fick bugga med en ung kille som fasen hade bättre koll än typ (nästan) alla som dansade bugg att inte skicka iväg en på turer så en krockade på det fullsmockade dansgolvet - det krävdes taktik. Jag vågade också bjuda upp en kille jag dansat med i Piteå förr, till en fox för att testa, visste att han skulle vara svår att dansa med, men jag vågade prova! :-) 

Att jag sovit 5 timmar per natt och är ganska trött nu spelar ingen roll! Jag längtar redan till 13 maj och nästa dans och satt på bussen hem och kikade vilka danser jag kan åka på i sommar hemma i Dalarna! Lyckades nog hitta 4-5 st som är när jag är hemma, plus första söndagen på dansbandsveckan i Malung (om jag kan hitta skjuts)! 

Nej, nu ska jag ringa mor och sedan ta en powernap så jag kan gå och handla!