Kan vi prata lite om den här tv-serien Nashville?

Jag hade hört talas om den och var riktigt nyfiken på den. För jag menar jag har ju ändå gillat country så länge jag kan minnas och vad gäller musik överhuvudtaget så är jag ju och har alltid varit fascinerad av och beundrat musiker. Jag tror den har gått på någon kanal, för jag minns så väl att jag ibland tittat lite på ett avsnitt och tyckt om vad jag sett, men eftersom jag inte följt den från början så har jag inte fortsatt titta. Så när jag nu hittade de 4 första säsongerna på Viaplay så hade jag ju helt plötsligt chansen att faktiskt börja kika.

Vi kan säga så här. Det var 1 vecka sedan jag upptäckte att serien fanns och idag är jag halvvägs in i säsong 2. Jag är HELT SÅLD på denna serie och fastän den inte alls är klockren, så är den ändå alldeles underbar. Karaktärer som är otroligt älskvärda och musik som för det mesta är jättebra och ja, ett å annat ögongodis med.

Så vad handlar den om? Jo, den handlar om två countrystjärnor och deras liv som dels musiker i jakt på den perfekta hitlåten, sälja mest skivor, skapa den bästa arenaturnen, starta upp ett eget skivbolag osv. Men det handlar lika mycket om deras privatliv, deras jakt på kärlek, deras kamp att få vardagen att fungera med familj och barn och samtidigt bolla det med en framgångsrik karriär. Som biroller finns ett gäng aspirerande musiker och låtskrivare. Det är här jag funnit mina favoritkaraktärer. Från början var det självklart Gunnar och Scarlett. Jag menar Gunnar var nördigt snygg till en början, blev lite bad boy, gick tillbaka till att bli en nördig låtskrivare med stora artistdrömmar och ja...fantastiskt söt. Scarlett blir hans i början låtskrivarpartner som sedan går över i att även bli kärlekspartner för att senare gå över till att bli exkärlekspartner kanske ff skrivarpartner men det är komplicerat. Ja, det är lite komplicerat, men åh vad jag gillar dessa personer. Scarletts andra ex. Avery var en karaktär jag inte alls gillade i början, men som växt nå otroligt - särskilt nu under andra säsongen och för tillfället gillar jag honom mer än Gunnar. Gunnar har tyvärr blivit lite trist, men jag hoppas det ska ändras igen. För han och Scarlett måste väl ändå bli ett par igen, så småningom, eller hur?! (NEJ, NI FÅR INTE SPOILA FÖR MIG). På bilden här ovan är det de 3 personerna som står längst till höger. Scarlett i mitten, Gunnar till vänster och Avery till höger.

Jag behövde verkligen detta just nu. Något att glädjas åt, något att längta efter som kan ge mig lite energi och välbehövliga drömmar. Och tänk, jag har 2,5 säsong till att titta på på Viaplay och sedan ska det även finnas en säsong 5 någonstans. Ååååååh vad jag hoppas att jag kommer fortsätta tycka om den och att den kommer att hålla. Snälla Nashville, håll...

Älskade Downton Abbey

...och fantastiskta Brittiska humor!

Bäst just nu

Alltså jag tipsade ju om den här serien härom dagen, men skriver det igen...om ni inte sett Our Girl så måste ni se den! Älskar Molly och är kär i kapten James.

Mums...

Hoppas verkligen den håller hela vägen; har två avsnitt kvar! 

Lite tv-serie tips!

Sommar och folk brukar säga att kvalitén på tv-programmen går ner - men stämmer det?! Jag hör till de där som inte är särskilt förtjust i dussindeckarna som går varje kväll (puh), men även jag har hittat riktiga pärlor i tv-tablåerna denna semester hittills. 

Först och främst MÅSTE jag tipsa om underbara Our Girl som går på SVT 1 på måndagar kl 21:00. Handlar om 18-åriga Molly som tar steget och lämnar betongförorten och ett utstakat liv - hon är livrädd för - för att gå med i den Brittiska armen. Där blir hon skickad till Afghanistan. Serien handlar absolut mest om Mollys personliga resa, men mot en bakgrund av samhället som är Afghanistan efter ockupationen, när FN-arméerna finns för att hjälpa lokalbefolkningen att hitta sin egen väg - något som inte är så enkelt, framförallt inte för kvinnor/flickor som förtrycks av gamla seder och kulturer. Till glädje för mig så finns det även en möjlig kärlekshistoria mellan Molly och hennes närmaste överordnande - kapten James. I like it. 

En annan serie som jag följt är den norska serien Frikänd, som kretsat kring Aksel och om han mördade sin flickvän för 20 år sedan eller ej?! Något han tekniskt sett är frikänd för, men ingen mördare har ju hittats och flickvännens mamma (spelad av Lena Endre) är helt säker på att Aksel gjort det. Sista avsnittet sändes i söndags och var riktigt bra. I övrigt har serien varit otroligt lågmäld för att vara en kriminalhistoria. Men jag har gillat den och blev faktiskt överraskad av slutet. 

Den tredje serien jag börjat titta på är Indian summers (på SVT lördagar kl 21:00) som utspelar sig i norra Indien på 1930(?)-talet när ff Storbritannien styrde landet. Men det är också tiden när Indierna börjar säga ifrån och kräva eget bestämmande. Huvudpersonerna är många och efter första och andra avsnittet tyckte jag den verkade riktigt bra, dock var det senaste avsnittet lite trist, så jag hoppas det händer lite snart, för vill verkligen tycka bra om denna serie. 

Ifall ni vill se något bra! :-) 

Ändrade planer för dagen och väntande stora planer för nästa helg

Skulle egentligen har följt med kollegan och grannen med hennes döttrar till Grahns och rida idag, men knäna har ju sagt ifrån rejält och rådfrågade henne igår om just knäna arbetar mycket när en rider och så är det ju. Så beslutade mig för att stanna hemma istället. Jag vill ju inte ställa till något med dem så jag inte ska kunna dansa eller springa resten av sommaren - har ju storartade planer för sommaren.

Kanske lika bra att det blev inställt förresten - regnar riktigt mycket ute nu, såååååå mysigt. Jag ska ha fixardag här inne. Tvätta, städa och börja packa inför Kiruna. Kommande vecka kommer gå så fort: planeringsdag på kontoret måndag och tisdag, tisdagkväll tar jag tåget till Kiruna, jobbar där hela onsdagen och åker tillbaka till Luleå på torsdag och sen på fredag åker jag till Örebro och ska få krama på lilla Pyret och på lördagen fortsätter jag mot Linköping och 30-års kalas, söndagen blir det en liten roadtrip till Vadstena med vännerna innan siktet blir inställt på Hallsberg och tåg mot Arlanda och så sent flyg hem till Luleå.

Såg precis sista avsnittet på säsong 1 av Outlander. Någon som har hunnit se det? Är det bara jag som tyckte de gick lite för långt i sitt återberättande av vad som hänt Jamie?! Inte att det inte ska berättas, men det finns en gräns som jag även märkt när jag läser vissa böcker; att blir det för mycket elände eller äckel; då slutar en tillsist att chockeras över det. Tänker på den gången jag läste boken om Punken, en typisk sådan bok när en tillsist inte chockerade över något i den. Det blev lite samma känsla i Outlander idag.

I övrigt är det Mors dag idag. Kluven till dessa dagar och har de senaste åren mest använt dem till att skänka pengar till mammor som inte har det lika bra som min mamma, men samtidigt vill jag ju inte att mamma inte ska tro att jag inte bryr mig om henne, trots att jag visar det varje dag hela året. Har fortfarande hemska minnen från den gången vi glömde bort mors dag. Så något ska jag fixa! =) Och till syrran också som firar sin första som mamma!

Uppgivenhet och glädje...

Fredag 29/5 - 2015, kl. 16:00

Gick hem lite tidigare, mår inte bra. Känner mig otroligt trött och smått förvirrad och funderar på varför?! Mycket som händer, planer som ändras, saker jag vill, ett knä som gör ont - ja, ondare och ondare, insikten om att jag måste tvätta i helgen för nästa vecka kommer gå i resandets tecken - Kiruna först med jobbet och sen Örebro och Linköping till helgen - så jag kommer inte kunna tvätta då. Måste också se över vad jag ska ha för kläder på kalaset, jag har inte funderat  kring någon morsdagpresent alls och present till födelsedagsbarnet har jag inte heller tänkt på, liksom något till Pyret.

Nej, trött trött trött - spänningar som släpper. Då vill jag ju dansa, få glömma bort allt sådan där annat en stund och bara må bra och va glad - så VARFÖR skulle jag ramla i tisdags och göra illa knän som jag aldrig haft problem med förut??? Varför??? Hela min sommar är planerad kring dans, så har INTE tid att bli skadad.


Lördag 30/5 - 2015, kl 13:35

Har knappt vaknat än, men dagen är fantastiskt med blå himmel och strålande sol. Jag har tvättdag och måste också ta tag i hemmet - ni vet sådant där plock som att diska och rensa och städa lite. Men det blir bra, har mycket att se fram emot här framöver.

Hur blev gårdagskvällen då? - När klockan närmade sig åtta och skjutsen skulle dyka upp så släppte jag allt. Jag hade ont i knäet, jag hade inga rena kläder, så hittade på en gammal kjol och en ny tröja i garderoben - som faktiskt visade sig bli bra - och så åkte jag mot Käcktjärn och en kväll som blev bättre än jag hade kunnat tro. Började segt de två första danserna, satt den första och den andra dök herr "obehaglig" upp och lyckades få en dans. Men sen, sen dök de upp på rad - bekantskaper från danskurserna och sådana jag dansat mycket med när jag varit ute tidigare som det bara går bättre och bättre med. Det blev så himlars skoj. De gjorde ont i knäet att dansa bugg, men foxen gick bra, var nästan avslappnande istället. Var så glad för favoritpartnern från fox-kursen var där och fick en bra dans med honom igen. K och C, vänner jag lärt känna på buggkursen, var där också och blir så glad att träffa dem.

Tänkte på en sak igår. Det är ju ofta vakter på danserna, men det är såååå oroligt lite fylla - ser det egentligen inte alls, så vakterna gör i princip ingenting. Han som var vakt igår, stod och såg uttråkad ut i ett hörn, eller satt vid ett bord i kafeterian. Det här är verkligen en av anledningarna till varför jag älskar socialdansen - att det är ingen fylla. Alla har sååå himla roligt ändå, dansen räcker. För mig som alltid varit lite smårädd för fulla människor så är det så otroligt befriande. Jag är verkligen så glad som hittat dansen.

Idag då, ska fixa här hemma som sagt och hålla lite koll på hur knäet mår. Just nu är det faktiskt ok, bättre än igår - så jag håller tummarna. Har sagt att jag ska följa med grannarna och rida i morgon och tänker att jag får låta just dagsformen avgöra. Handla måste jag göra. Ska laga Linas matkasse rätt. Sen ska jag börja kika på en tv-serie jag fått tips om som heter When we go to war - en Nya Zeeländsk tv-serie som utspelar sig under första världskriget. Låter väldigt intressant.  

Kvinnorollerna

Ett fenomen som jag upptäckt mer och mer i tv-serier nu för tiden är att det oftare och oftare påpekas om kvinnors utsatthet genom historien, att på grund av kvinnans ställning så har de också varit otroligt drabbade av ondska. Hur kärlek kunde vara lika med döden i och med att så många kvinnor dog i barnsäng till exempel. Samtidigt tillåts kvinnor i tv-serier var mer och mer aktiva, stå upp för sig själva och kämpa för sin egen säkerhets skull. Jag älskar denna trend, men det gör också att de där som inte gör detta utmärker sig så mycket mer.

Jag brukar ju skriva om Outlander en hel del, för jag älskar Skottland och det mytiska klansystemet. Men insåg nu idag när jag såg senaste avsnittet att jag är otroligt trött på Claire. Särskilt i jämförelse med Jamies syster Jenny, som är helt otroligt cool och stark. Claire är så envist tråkig och vägrar anpassa sig till samhället hon befinner sig i - alltså jag menar inte att hon ska vika ner sig och det starka som är hon, men när hon gång på gång är dumdristig, vägrar göra vissa saker eller ska försvara "fienden", då kan jag bli lite trött. För gång på gång så "räddas" hon då också av män, för att de hon själv tycker är rätt sällan funkar i den världen hon är. Jenny däremot, vet hur hon ska handskas med och manipulera högländernas män (ja, Engelsmännen också), trots att hon är livrädd.

Appropå detta så såg jag idag första avsnittet av serien Salem som twistat till häxprocesserna i Salem (USA) på 1600-talet. Det var i denna serie som just det där om att "kärleken ofta för kvinnor är en dödsdom" dök upp. Värt att tänka på. Tv-serien då, jo, idén skulle kunna bli bra, men första avsnittet var egentligen ganska sjukt, så jag ska ge det något avsnitt till få se hur den fortsätter.

Spooky

Har svårt att hitta tid till att följa tv-serier just nu, men Outlander hänger jag med i ändå. Tyvärr har de senaste två avsnitten varit så där. En annan serie som jag också varit duktiga på att följa och tycker om, men missat de sista avsnitten av, är the Musketeers.

Men så igår började säsong 2 av Penny Dreadful, jag gillade till viss del första säsongen, men var ändå så fascinerad av den att jag följde den slaviskt. Så jag såg nyss första avsnittet på andra säsongen och shit vad läskigt det var. Känner mig riktigt exalterad inför den nya säsongen nu. Häxor verkar kunna bli de nya "vampyrerna". Riktigt otäcka häxor också med koppling till Lucifer/Satan, som ju var det folk förr i tiden var rädda för med "häxor". Likt vampyrer så har ju häxorna till viss del blivit romantiserade. Sen hör ju jag till dem som vill tro att det finns goda häxor också, men det kan vi konstatera på en gång - häxorna (bilden ovan) som just presenterats i Penny Dreadful är INGA goda häxor.

Kvällsmat

Idag blev det Viktväktarmat! Hade tänkt en annan rätt först, laxpasta, men de hade inte lax framme på Coop igår, så fick bli kycklingwok istället! Också jättegott! 

Kikar på mitt guilty pleasure - Svenska Hollywoodfruar, sen blir det inför ESC! Fortfarande trött, men kämpar vidare! 

Ny outfit

Köpte en ny outfit för att dansa i, vi får se, kan ha tänkt helt fel, men snyggt är det! Annars får jag snygga till mina armar och bara ha vitt linne till! (Hjälp, hur ska det gå)! 

Nuuuu, ska jag äntligen krypa till sängs! Såg just senaste Outlander-avsnittet och riktigt rös åt sista scenen, den var så söt, fastän jag visste om den! God natt med er, vi hörs i möra!

Sista kvällen för denna gång

Just hemkommen till hotellet igen efter en trevlig middag med Kiruna-vännerna på Bishops. Trivs som sagt så himla bra här, men det hjälper ju onekligen att ha en av mina bästa vänner här!

Har annars utfört kompletteringar på Järnvägshotellet idag, sprungit från källaren till vindsvåningen och letat sådant där jag inte kunnat lista ut genom foton. Var mycket mindre läskigt än jag minns det, men usch vilken sorgligt eftersatt byggnad det är. Så fin på utsidan, men insidan 😥! 

I morgon far vi hem till Luleå igen, med ett stopp i Porjus och kanske Jokkmokk på vägen. Snöa ska det å, så försiktigt får vi köra!

Nu däremot ska jag krypa ner i sängen och kika på dagens avsnitt av Olösta mord (eller Cold case History som jag tror det heter på Engelska)! Spännande värre! Första avsnittet undersökte de ett skelett de hittat på en medeltida kyrkogård så visade tecken på att vara en afrikansk man. Andra avsnittet undersökte de ett mumifierat barn som använts vid anatomiforskning på 17-1800 talet...spooky. Avsnittet jag ska se nu verkar handla om en skotsk krigare de hittat begravet i källaren på Stirling castle, låter ju fantastiskt spännande. Programmet går på tvåan klockan 18:00 på vardagarna, eller så finns det på SVT play här...

Går åt rätt håll

Såg de två första avsnitten för vårsäsongen av Outlander nu igår och idag och ÄNTLIGEN börjar det bli riktigt bra. Har tyckt serien varit lite så där, varit lite besviken hur Jamie ser ut och agerar, men kanske har jag sänkt förväntningarna nu, och sedan beror det nog mycket på att Jamie och Claire lärt känna varandra och inte behöver tassa på tå. ÄLSKADE bråket de hade efter att Jamie räddat henne från black Jack, det kändes på riktigt. Men liksom i boken har jag svårt för den här bestraffningsscenen, hur mycket de än försöker kamouflera den, jag är sååååå glad att Claire inte accepterar den och trots att hon förlåter sin unge man, så visar hon att henne går det inte att styra som man vill. Senaste avsnittet slutade förresten riktigt spännande, särskilt när en läst boken och vet vad som väntar, vilka hemligheter som kommer komma fram. Jag älskar också att serien visar på komplexiteten som det här klansystemet hade och hur otroligt auktoritärt det var - att en inte ens kunde lita på sina egna släktingar - hur ärofyllda ens intentioner än var. Sedan sådant där som jag gärna nördar: skillnaden mellan aristokratin och lairderna på klanslotten - om klanerna verkligen var så naiva som de tycks ha varit? Eller varför de agerar och litar så blint på överheten när det är överheten som i slutändan och inte långt efter att denna berättelse börjar, faktiskt i princip utrotar klansystemet i Skottland. 

Det blev fredag igen...

Fredag den 13 och tröttheten kom ifatt mig. Dags för lunch, får se om jag får igång kämpaglöden en sista gång den här veckan sen!

Det har varit en riktigt jobbig vecka för kropp och själ, men oj vad jag har kämpat. Fått mycket gjort på jobbet, men sömnen gick bananas och jag har haft panikkänning i bröstet. Framförallt en oroskänsla som inte är trevlig. Men i dagsläget är den borta, det där trycket över bröstet och det är såååååå skönt.

Jag tror det beror mycket på att det blev en himla bra dag igår. Jag och Sophie gick igenom rapporterna och hon tog på sig (tack tack tack) att kika igenom det tekniska med rapporterna som rubriker, textstorlek osv. Jag skriver, skriver, skriver och det känns inte omöjligt att jag ska hinna. På kvällen hade jag bestämt mig för att gå på trivselkvällen på Blackis som Luleå bugg och swing anordnar, 2 timmar när en får chansen att träna på det en lärt sig på kurserna, dvs dansa ut och ha det roligt. Jag dansade - för att vara jag - mycket och fick flera bra danser, varav en jättetrevlig fox (älskar fox mer och mer). Appropå socialdans så ska ni läsa Sophies blogginlägg om socialdans, så mycket av det hon skriver där känner jag igen mig i, redan, och då har jag knappt rört på ytan än av denna socialdansvärld.

Som om kvällen inte kunde bli bättre kikar på Iphonen på vägen hem och inser att mina syskon svär högt. Ja, nu gillar jag ju oftast inte när mina syskon är arga på något, men i det här fallet så handlade det om hockey, och där håller inte jag och mina syskon på samma hockeylag. Med andra ord var det rivalmatch igår i Gavlerinken mellan Brynäs och Leksand, där Brynäs gick segrande ur striden med i slutändan klara 4-1. Det var inte bara en skön seger, utan den segern innebar också att vi (Brynäs) tog sig över strecket.

Det var förresten derby i Luleå igår också, Luleå-Skellefteå, och även här lyckades hemmalaget knipa en seger i sista minuten. Kollegorna på kontoret som håller på Luleå har gått med Luleå halsdukar och mössor på sig idag, troligtvis för att markera för de där kollegorna som håller på Skellefteå =). Har jag sagt att jag bor i en hockeytokig del av Sverige?!
Som sagt helg igen och jag längtar mest till efter melodifestivalen i morgon när jag får kika på min nya kärlek - prästen Sidney Chambers i finfina serien Grantchester. Allstå han skådisen som spelar honom - James Norton - han spelade ju för fasen psykopaten i Happy Valley, och ändå gillar jag honom jättemycket i denna serie. Sen kan det bero mycket på att Sidney är olyckligt kär i serien, det är något jag kan känna igen mig i mycket. Känns rätt skönt ändå att han inte blev en Damien Lewis som jag fortfarande inte klarar av att se i något efter Forsyte Saga.

Stoltheten blir den bästa kärleken

En öppen fråga: finns det en bättre kärlekshistoria än den mellan Elisabeth och Darcy i Stolthet och fördom?! Jag vet inte hur många olika filmatiseringar och tolkningar av denna berättelse jag har sett/läst och det slår i princip aldrig fel, denna missförstådda, försiktiga och lite trubbiga Darcy och den bestämda och envisa Elisabeth - aaaah! Knock i magen varje gång!

Jag blev häromdagen tipsad om ännu en tolkning av denna berättelse, en modern version av den i form av web-avsnitt - the Lizzie Bennets diaries. Ja, flera av har säkert redan upptäckt denna lilla pärla - 100 st drygt 5 min långa you-tube klipp. Jag föll handlöst för denna tolkning och vill mest tipsa er andra romantiker om det. Hur häftigt som helst och jag säger bara: första gången vi får träffa Bing Lee och FÖRSTA GÅNGEN VI FÅR TRÄFFA DARCY!!! #rysningar

Här kan du se den:

Tv-tips (eller rättare sagt You tube tips)

Om ni som mig gillar Historieätarna så skulle jag nu vilja tipsa om det Brittiska originalet (antar jag) som heter the Supersizers. Jag började titta på detta på You Tube (alla avsnitt verkar finnas där) för någon vecka sedan och jag fattar liksom grejen på en gång. Jag gillar som sagt Historieätarna, men faktum är att Supersizers faktiskt är lite mer fokuserat och lite roligare. Ungefär som skillnaden mellan Brittiska och Svenska Who do you Think you are/Vem tror du att du är? Där det brittiska ofta fokuserar på en sak, så vill det svenska försöka ta med så mycket som möjligt. Lite samma sak är det här. Där Erik och Lotta testar flera samhällsklasser, så stannar Giles och Sue i en roll hela avsnittet, det blir himlars roligt ändå!!!


Här är i varje fall länken till första delen i avsnittet som handlar om Krigstiden/Wartime i Storbritannien (det som i Svenska historieätarna hette Beredskapstiden).

Fantastiska Brittiska TV - ni har gjort det igen...

Har ni inte sett Det blodröda fältet/the Crimson Fields än, så tycker jag ni ska göra det så snart ni kan. De fyra första avsnittet finns kvar att se någon vecka till på SvtPlay och serien visas annars på SVT 1 på lördagarna.




Jag hade blivit tipsad om den av en kompis och sett trailern flera gånger på SVT, men det tog mig till i förra veckan innan jag satte mig ner och såg de tre första avsnitten i lugn och ro. Och jisses vad jag fastnade för den. Den utspelar sig på ett fältsjukhus nära fronten under första världskriget och ni som känner mig vet att jag älskar historiska dramer och särskilt sådana som utspelar sig i dessa tider när samhället och människornas föreställningar om livet var i uppror. Som jag förstår det är serien en BBC serie, och bara det gör ju att jag får höga förväntningar och ju fler sådana serier jag ser, desto svårare blir det att överaska och övertyga mig om att det här är bra. Men här lyckas det och jag hoppas att det håller ända in i mål! Se den!





Jag är riktigt förtjust i den spirande kärlekshistorien mellan sköterskan Kitty och läkaren Thomas, där jag hoppas så innerligt att han inte är skitstövel, men när jag såg avsnittet igår så tror jag inte det, snarare att han är lite blyg och försiktig, rädd för att bli sårad. Kittys bakgrund är rejält komplicerad och saker som hände igår (avsnitt 4) var riktigt ruggiga och lite Thomas Hardy'iskt (ni vet försöka göra det rätta men bara få skit för det på grund av tiden de lever i och att de är kvinnor)! Hon gömmer sig bakom en tuff fasad, men min tolkning är att hon är riktigt riktigt rädd egentligen, också rädd för att bli sårad! En kärlek som startar/eller inte startar så - måste vara något extra, den får inte rinna ut i sanden eller bli "fjantig"! Jag hoppas!


I övrigt älskar jag att karaktärerna inte är så svarta och vita, men också att det finns riktigt dumma människor där på sjukhuset som en undrar varför de agerar och reagerar som de gör. Hur det här hierarkisystemet inom både militären och sjukvården kan ställa till med obotliga skador och dumdristiga beslut.

Tipsar om Orphan Black

Där har ni en tv-serie ni ska se om ni gillar riktigt bra thrillers, med lite oväntade vändningar och bad-ass tjejer i huvudrollen!!! Orphan Black! Jag har blivit riktigt förälskad i denna serie, behövde något fräscht och nytt, allt för många serier nu för tiden har samma handling, men utspelar sig på olika platser, världar, tider... Men denna överraskar!


Tatyana Maslany som spelar huvudrollen(-erna) är helt fantastisk. Hon spelar inte bara en roll, utan tja, hur många olika har jag sett henne i nu...Sarah, Ashley, Beth och Cosima är dem viktigaste så länge jag har sett i varje fall (ska snart se avsnitt 7 på säsong 1), men de pratar om att det finns minst 9 kloner som de känner till. Jo, där kanske jag tappade några av er, men låt er inte skrämmas bort av det. Här snackar vi mänskliga experiment som kanske gått lite snett, eller varför försöker någon ha ihjäl dem? 


Tv-serier blir min tröst när jag inte har läsro. Jag är för trött just nu för att orka läsa mer än ett par sidor i mina böcker och vet inte riktigt vad jag ska göra. Blir så ledsen av det. Så därför blir jag glad när jag hittar nya tv-serier att kika på. Började i förra veckan att kika på Witches of East End och tyckte hela första säsongen var jättebra, men den andra är inte alls lika bra, så idag tröttnade jag. Därför så himla glad att jag tog tag i denna serie igen...för den här har jag inte tröttnat på än...


Har ni sett Orphan Black?

Lite otur i turen att upptäcka något nytt...

Ett perfekt sätt att upptäcka ny musik är att leta reda på den där låten du hörde i en film eller tv-serie och som fick dig att verkligen tänka till på att det där var en bra låt. Inte nödvändigtvis att filmen måste vara bra, men lägger du märke till en låt i en film/serie så är det troligtvis en av tre anledningar till varför:

1) Du kände igen låten och/eller artisten innan!

2) Du har helt tappat fokus i filmen och helt plötsligt spelas en riktigt bra låt som får dig att plötsligt bli smått intresserad igen!

3) En låt spelas som så helt matchar scenen att allting förstärks och blir till rysningar/magi som gör att du kan gå och tänka på den här låten OCH berättelsen i timmar efteråt (om du har tur)!


Så tänker jag i varje fall...


Faktiskt skedde det inte riktigt så när jag upptäckte den grupp som jag nu ska tipsa om, men ändå nästan. För jag youtubade trailers på Outlander (japp, kan inte riktigt släppa denna berättelse för tillfället och har faktiskt plockat upp boken igen, sen att en kollega har säckpipor på sin mobil-ringsignal gör inte riktigt min längtan efter Skottland mindre) och hamnade på en fan-video med klipp från serien där låten som spelas var helt oroligt vacker. Jag tyckte inte den kändes helt okänd för mig, men kan inte säga vart jag hört den. Kanske på radion när jag varit i Amerika.



Visade sig att gruppen som spelade den heter the Civil Wars och är en country/folkmusik duo från USA. När jag började lyssna på deras musik på spotify så insåg jag att en annan av deras låtar hade jag absolut hört, för den var intro till den kortlivade tv-serien Ravenswood som jag kikade på. Men framförallt upptäckte ju har fantastiska deras röster var tillsammans oh även för sig själva. Här har jag fått nya favoriter!



Men ska ni höra det ironiska?! Jag upptäckte alltså den här gruppen igår och om ni kikar på wikipedia sidan jag länkade till på deras gruppnamn så kan ni se vad som står längst ner, men jag skriver det också här...

• on August 5, 2014, the duo posted a statement on their Facebook page stating they decided to permanently part ways

Så fantastiskt bra upptäckt av mig, samma dag som de bestämmer sig för att "call it quit"...


Det är tur att deras musik finns kvar att lyssna på! =)

Apropå drömmar

Jag älskar ju fantasi. Är så glad att jag alltid kunnat hitta på berättelser själv och drömma mig bort till platser som finns, som jag vill till, aldrig någonsin kommer besöka eller som är påhittade. Jag älskar att läsa böcker som hjälper mig att ta mig med dit och jag älskar att se på film och på tv-serier som kan öppna upp nya världar och sätt att se på livet.


Ibland finns det böcker som pirrar extra mycket pga platsen de utspelar sig och att det är en kärlekshistoria. En sådan bok var Outlander/Främlingen skriven av Diana Gabaldon. Framförallt för att den utspelar sig i Skotska högländerna och till stora delar i en tid när fortfarande klan-tillhörigheten var det viktigaste du hade. Jag vet att ni är många som läst alla böckerna om Claire och Jamie, det har inte jag. Jag har bara läst den första och börjat på den andra, men det beror inte på att jag inte gillar dem, mest för att de är tegelstenar. Så jag tackar och tar emot nu när tv-kanalen Starz plockat upp bokserien och gör en tv-serie av den. Faktum är att jag alldeles nyss sett smygpremiären av första avsnittet och jaaaa, det här hoppas jag mycket på.


När den första bilden som visas är en landskapsbild på berg och sjöar, då är jag såld. Det är något som de flesta av er som känner mig vet - jag är ruskigt svag för Skottland och dess mytiska historia, men jag har faktiskt aldrig varit där. Eller jo, jag ljuger lite nu! Jag har ju faktiskt varit till Glasgow, men det är ju inte högländerna, med alla dess berg och sjöar och slott och ruiner. Jag vill dit!!!


Det här är trailern i varje fall på serien. Ska erkänna att jag inte är riktigt jättenöjd med Jamie hur han ser ut, men hans röst...åååh, den älskar jag! Men det kanske är bra att han inte ser ut som alla förväntar sig att han ska se ut (rött långt hår)! Vi kanske hade blivit förblindade av det...

Lugn lördag i solen

Har setat ute i solen idag en bra stund idag! Luften var bättre där än i lägenheten, trots att det var varmt! Lagomt grillad nu dock, så hänger framför teven och ser på film! Tänkte att jag ska se en brittisk serie på tvåan annars ikväll, en kriminalserie med han som spelade huvudrollen i 12 years a Slave! Borde vara bra! Hoppas jag! 

Blev för någon vecka sedan bjuden på en enkel glassdrink av min hyresvärd/kollega/granne B! En drink så enkel att jag faktiskt inte fattar att jag inte kommit på den själv! Ett glas med oboy, några skopor vaniljglass i och så dekorerat med lite (eller mycket) strössel! Glassen ska smälta ner i drycken så det går att dricka den! Smakar som en urgod och krämigt kall milkshake! 

Har varit lite av en livräddare på kvällarna efter dessa långa varma dagar! 

Började på en ny bok idag förresten! Blev tipsad om denna bokserie på Facebook pga att den ska innehålla en grymt tuff kvinnlig huvudroll! Så köpte den i Kiruna förra veckan och började läsa den idag och jo, 100 sidor in och jag gillar den! Är fantasy ska sägas, påhittad värld, men jag gillar fantasy jättemycket om det är välskrivet! Får återkomma om hur denna artar sig och även om jag sedan läser fortsättningen! Någon som läst den?

Hur spenderar ni er lördag?