Redan tidigt insåg jag att midsommar skulle infalla när jag hade mina Kiruna-veckor. Jag hade inte en tanke på att åka iväg hem till Dalarna, eftersom ändå inga skulle vara hemma där, så skrev ut en liten fråga att om någon vill komma upp till Kiruna och fira med mig, så fick de gärna det. Annars hade jag storslagna planer på att hyra en bil och åka till Norge och typ hyra en hytte i Lofoten eller mot Tromsö (får kanske göra detta en helg i september istället).
Så hörde moster av sig och tillsammans med mamsen så hade de beslutat att det vore en kul idé att bila upp till Kiruna en vecka och hänga med mig där vid midsommar. Mamma skulle ändå ha tidig semester och moster har ett bra jobb där hon är ledig mycket. Och gubbarna är ju pensionärer. Så så fick det bli. Dagen före midsommar dök de upp i ett soligt fint Kiruna
Ut på promenad första kvällen.
För att spana på utsikten över Kiruna från Luossavaara.
På midsommarafton hade vi blivit förvarnade om att det kunde blir regnskurar och ganska trist väder, och det var rätt mulet när vi vaknade. Dock försvann molnen och solen tittade fram lagom till vi kom fram till Jukkasjärvi där vi hade tänkt kika på majsstångsresning och starta vårt midsommarfirande.
Solen sken över älven.
Först tog vi ett besök i Jukkasjärvi kyrka som jag aldrig varit till. En fin liten träkyrka, men med vad jag förstår är en ganska komplicerad historia.
Sedan begav vi oss till hembygdsgården där firandet skulle vara.
Dock blev vi som dalfolk rätt besvikna på själva majstångsresningen. Inte så mycket som ett "åh hej" eller musik som ackompanjerade. Vi är så vana vid stora majstångar och dräktklädda människor som både hjälper till med resningen och musik som spelar. Så ett litet antiklimax. Men vädret var bra. Och gott bröd köpte vi. Och lite dans fick vi se. Sen åkte vi hem och lagade mat och drack och åt gott.
Dagen därpå - midsommardagen - for vi mot Abisko och tanken var att vi skulle vandra, men riktigt vart och hur hade vi inte bestämt. Vi hade blivit tipsade om en linbanetur innan och när även personalen vid turiststationen i Abisko föreslog detta, så körde vi på det. Dyrt var det, men vi försökte tänka att pengarna förhoppningsvis återinvesteras i anläggningen. Turen däremot var riktigt härlig och ju högre upp vi kom, desto mäktigare blev utsikten. För än en gång hade vi tur med vädret.
På väg upp i liften. Jag fick en korg själv och där framför mig åkte mamma och pappa. Var otroligt mycket olika blommor på marken nedanför, men även snö som ni ser.
Väl uppe kunde vi se lååååååångt bort över Torneträsk. Helt makalöst vackert. Men annars hade inte mycket börja växa än, för vad jag förstod av folk som tipsat mig om detta ställe så skulle det vara mycket flora att titta på. Det syntes i sluttningen på väg upp, men väl uppe på fjället så hade det inte hunnit slå ut än. Vi tog det lugnt och vandrade omkring i vår egen takt, hittade på snö och letade tillsist upp en plats lite i lä (jo, mössan åkte på snabbt när vi var uppe, för även om det inte blåste mycket, så blåste det ändå en del) där vi käkade matsäck.
Panorama jag gjorde över Torneträsk.
Efter en stund tog vi liften ner igen och gick tillbaka mot turiststationen, men styrde in kosan på en stig som ledde mot något de kallad Kanjon.
Kanjon visade sig vara detta. En stor fors som faktiskt var skapad av människan för att kunna skapa ett kraft/vattenverk i samband med att Malmbanan byggdes. Jag läste inte skyltarna ordentligt, men så mycket förstod jag att det inte var hela vägen som var gjord av naturen, men säkerligen andra delar.
På söndagen hade vi bokat tågbiljetter för att få åka just Malmbanan till Narvik. En kortistur över dagen, och tanken var att vi skulle käka lunch och åka linbana i Narvik, men framförallt var det ju tågresan vi ville uppleva. För sträckan ska vara en av de vackraste i världen.
Och det började ju bra - eller hyfsat bra, för tåget var så himla smutsigt och äckligt att det var svårt att hitta en sittplats som var ok. Fantastiskt väder igen och Torneträsk som sträckte ut sig bredvid spåret.
Dock hann vi inte mer än till Björkliden innan vi fick reda på att det var rasvarning på vägen och att man behövde åka ut och kika hur allvarligt det var. Så i drygt två timmar fick vi vänta. Förvisso gick tiden ganska snabbt, men vi insåg ju då att vi inte skulle hinna det vi hade planerat i Narvik.
Tillsist for vi vidare genom fantastiskt landskap. Detta är mellan Katterjokk och Riksgränsen.
Och sen var vi i Norge och ju närmare Narvik vi kom, desto mer av dessa vyer blev det. Vet inte ens hur man ska förklara Norges fjordar för att göra dem rättvisa, för det är helt makalöst vilka miljöer. Och hur de lockar en att vilja utforska mera. Nej, Lofoten och Tromsö måste besökas snarast.
I Narvik hann vi i varje fall med att köpa lite glass och godis och i varje fall ta en kortis runda runt stan. Tåget vi åkte dit med var ju det vi också skulle tillbaka med, så det behövdes städas och bäddas om innan det kunde åka tillbaka. Så lite extra tid än vi trodde fick vi, men eftersom avgångstiden var osäker vågade vi oss inte för långt bort från tågstationen.
Så åkte vi hemåt igen, nöjda trots lite motgångar. För vädret var ju fantastiskt och miljöerna väl värda resan...
Så midsommarhelgen var verkligen fantastisk ur vädersynpunkt. Så glad att jag äntligen fick möjligheten att utforska lite mer av länet jag jobbar i. En omställning att ha mycket folk omkring mig, men så himla mysigt också att få kramas med familjen.
