Äntligen har jag fått åka till Gotland och Visby. Första gången i mitt liv och ja, det är klart att denna stad föll mig i smaken med sin blandning av hus och ruiner, kringelkrångliga smala gator och kullerstenslagda vägar. Sen har jag ju förstås världens bästa jobb som gör att jag ALLTID får chansen att se det bästa av alla städer när jag besöker dem genom jobbet.
Denna gång var målet ett årsmöte med föreningen BARK som Norrbottens museum tillhör. Det är alltså en rikstäckande förening för oss som jobbar som byggnads-/bebyggelseantikvarier på länsmuseer. Så himla roligt att hänga med folk som har samma yrke som en själv och extra roligt för mig som ju är ensam på museet i dagsläget. Det var roligt att få träffa mina gamla kollegor från Skåne, det var roligt att få träffa folk jag bara hört namnen på innan och det var framförallt roligt att träffa folk som faktiskt var nyfikna på mig och det jag jobbat med. Vi har så olika bakgrund och expertområden och det styrs ju så mycket av vad vi får jobba med. Jag har ju jobbat otroligt mycket med Kiruna och stadsomvandlingen, så jag kan ju mycket om det, medans antikvarierna på Gotland är experter på kalk, de i Kalmar experter på väderkvarnar osv. Visby, förresten, har ca 280 byggnadsminnen...det är helt galet många. I Luleå finns 5-6 stycken. Falun - som också är en historisk stad - har 23 st. Så det var nog inte så konstigt att folk flämtade till när de hörde den höga siffran.
Men Visby är ju och andra sidan en helt makalöst häftig plats.
Lite bilder från stadsvandringen under årsmötet.
Jo, Gotland ska jag till igen, absolut, och se mer av ön. Och hur vet en om man törs lägga till vissa man pratade med på Facebook eller ej?!
Visar inlägg med etikett Jobbet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jobbet. Visa alla inlägg
torsdag 23 mars 2017
onsdag 1 mars 2017
En ständigt pågående resa
I lördags åkte jag Tjejvasan som också var etapp 3 i den Tjejklassiker som jag och syrran utför under 2016 och 2017. Det var det loppet jag hade sett mest fram emot under denna resa och nu i efterhand så inser jag också att det utan konkurrens varit den jobbigaste etappen. Jag är inte direkt otränad, dansar ju flera gånger i veckan och har en bra - för att vara jag - grundkondition. Däremot hade jag förstås inte alls åkt så mycket skidor innan som jag hade velat. 6 mil träning i längdspåren räcker ju inte alls egentligen, men det gav mig ändå en säkerhet vad gäller att kunna stå upp, använda stavarna rätt och förstås att bromsa. Och jag hade också behövt träna styrka mera, men tiden har inte funnits denna vinter på grund av mastodontrapporten. Så inte så konstigt antar jag att kroppen när det var 9 km kvar - inte ville återhämta sig efter lite fika i Eldris. Sista milen var riktigt slitsam och när det återstod endast ett par kilometer så började vaderna hugga till av krampkänning. TACK OCH LOV så slog det aldrig över i kramp, men fortfarande idag - 3 dagar senare - så har jag ont i den ena vaden. Men jag tog mig i mål och på en bra tid av 3 timmar och 16 minuter. Faktiskt kvarten snabbare än när jag åkte Kortvasan för 4 år sedan. Så jag är jättenöjd.
Annars så hankar sig livet fram i samma gamla tempo. Jag jobbar och dansar och försöker lista ut vem jag är, vart jag vill vara och vad jag ska göra?! Har mer funderingar än någonsin kring vart jag vill vara. Trivs så himla bra i Norrbotten och Luleå och har börjat få ett socialt nätverk omkring mig som jag gillar himlars mycket. Jag har ett jobb som för det mesta är riktigt roligt, möjlighet att se och lära mig så mycket om platsen där jag bor och verkar. Samtidigt har jag familjen i söderut, jag har vänner ännu längre söderut. Det kostar så mycket pengar att resa och jag kan i princip aldrig göra någon spontan resa hem till mamma och pappa över en helg. Allt som händer i familjen nu också gör att jag vill vara närmre dem - både det glada och det mindre glada. Blev faster igen i förra veckan till en liten pojke, de andra syskonbarnen växer så det knakar, brorsan bor i Sverige igen för första gången på nästan tio år.
Någonstans snart måste jag börja värdera vad som är viktigast för mig. Ska jag vara kvar i Luleå och hoppas på att jag kan hitta lyckan här så jag ska vilja våga bo kvar? Då borde jag försöka hitta en större lägenhet, skaffa en bil (ja, det tänkte jag skaffa mig ändå) osv. Eller ska jag försöka hitta ett jobb närmre familjen? Att ha familjen nära skulle ge mig en större social trygghet att veta att jag aldrig skulle behöva bli helt ensam? Och när behöver jag ta detta beslut?
Kortisar:
# Jag ska få åka till Visby genom jobbet. Visby!!! Längtar som en tok för jag har aldrig varit där. Det ska bli såååååå otroligt spännande.
# Helgen innan Visby så ska jag också åka ner till Stockholm så jag får träffa nytillskottet och kramas med brorsdöttrarna.
# Hade också tänkt försöka åka och se John Mayer live i Stockholm i maj och då också passa på att åka hem till syrran och gratta henne och Mejen, samt hjälpa dem med att flytta till nya lägenheten.
# Syrran och jag anmälde oss också till Tjejvättern, så nu har vi ett nytt lopp att träna inför. Jag måste dock skaffa mig en cykel tills dess. Tjejvättern är ju sista etappen i vår Tjejklassiker.
# Ska också boka en resa till Göteborg, för jag saknar den staden och mina vänner nå otroligt. Ska också försöka få in en resa till Linköping här framöver och hälsa på en annan kompis som jag ser alldeles för sällan. Borde också ta mig till Kiruna här framöver och säga hej.
# Och snaaaaaaart är också mastodontrapporten klar - dokumentationsrapporten om Kiruna stadshus. Då kan jag få ett liv igen, då kan jag kanske få vila ut, då kan jag kanske få sluta tidigare någon dag så jag kan få kika på bil...
Annars så hankar sig livet fram i samma gamla tempo. Jag jobbar och dansar och försöker lista ut vem jag är, vart jag vill vara och vad jag ska göra?! Har mer funderingar än någonsin kring vart jag vill vara. Trivs så himla bra i Norrbotten och Luleå och har börjat få ett socialt nätverk omkring mig som jag gillar himlars mycket. Jag har ett jobb som för det mesta är riktigt roligt, möjlighet att se och lära mig så mycket om platsen där jag bor och verkar. Samtidigt har jag familjen i söderut, jag har vänner ännu längre söderut. Det kostar så mycket pengar att resa och jag kan i princip aldrig göra någon spontan resa hem till mamma och pappa över en helg. Allt som händer i familjen nu också gör att jag vill vara närmre dem - både det glada och det mindre glada. Blev faster igen i förra veckan till en liten pojke, de andra syskonbarnen växer så det knakar, brorsan bor i Sverige igen för första gången på nästan tio år.
Någonstans snart måste jag börja värdera vad som är viktigast för mig. Ska jag vara kvar i Luleå och hoppas på att jag kan hitta lyckan här så jag ska vilja våga bo kvar? Då borde jag försöka hitta en större lägenhet, skaffa en bil (ja, det tänkte jag skaffa mig ändå) osv. Eller ska jag försöka hitta ett jobb närmre familjen? Att ha familjen nära skulle ge mig en större social trygghet att veta att jag aldrig skulle behöva bli helt ensam? Och när behöver jag ta detta beslut?
Kortisar:
# Jag ska få åka till Visby genom jobbet. Visby!!! Längtar som en tok för jag har aldrig varit där. Det ska bli såååååå otroligt spännande.
# Helgen innan Visby så ska jag också åka ner till Stockholm så jag får träffa nytillskottet och kramas med brorsdöttrarna.
# Hade också tänkt försöka åka och se John Mayer live i Stockholm i maj och då också passa på att åka hem till syrran och gratta henne och Mejen, samt hjälpa dem med att flytta till nya lägenheten.
# Syrran och jag anmälde oss också till Tjejvättern, så nu har vi ett nytt lopp att träna inför. Jag måste dock skaffa mig en cykel tills dess. Tjejvättern är ju sista etappen i vår Tjejklassiker.
# Ska också boka en resa till Göteborg, för jag saknar den staden och mina vänner nå otroligt. Ska också försöka få in en resa till Linköping här framöver och hälsa på en annan kompis som jag ser alldeles för sällan. Borde också ta mig till Kiruna här framöver och säga hej.
# Och snaaaaaaart är också mastodontrapporten klar - dokumentationsrapporten om Kiruna stadshus. Då kan jag få ett liv igen, då kan jag kanske få vila ut, då kan jag kanske få sluta tidigare någon dag så jag kan få kika på bil...
torsdag 29 september 2016
Ont i halsen
Nej, hade väl inte tänkt och bli sjuk nu, men sanningen är den att jag och syrran pratade om det i helgen att vi båda jagat bort förkylningar inför löpningen att det borde dyka upp nå elände nu när vi slappnar av igen. Och igår dök en halsont och trötthet upp hos mig som antagligen förvarnar om en förkylning. Jag är inte snorig, men har haft ont i halsen hela dagen i dag och känner av att jag har lättare att bli andfådd och att bröstet/lungorna gör ont. Så något i luftrörsväg kan vi gissa då, om inte ännu värre, typiskt. Jag vill ju dansa nu när jag har chansen och är i Luleå. Idag på Ebeneser och till helgen i Piteå när Finix spelar. Men kanske bättre att kurera mig nu så att jag är frisk nästa helg när det blir dansmara i Skellefteå och mys hemma hos Sophie och hennes familj.
Har varit till kuratorn för sista gången idag och nu får jag klara mig på egen hand. Fått en hel del nycklar till hur jag kan tänka och hur jag ska trösta/uppmuntra mig själv om de destruktiva tankarna dyker upp igen, men självklart har jag mycket att arbeta med fortfarande. Tror säkert att jag kommer gå och prata med någon igen om några månader, får se vilken del av mig vi ska ta tag i då, men nu är det dags för mig att öva. Öva på att våga vara mig själv och inte vara rädd för vad folk ska tycka om den personen. Öva på att säga tack för komplimanger och framförallt se till att börja tro på dem.
Passade på att jobba hemma idag när jag ändå inte mådde så bra och det är bra mycket roligare att vara här än på kontoret. Jag vet inte, mitt kontor är inte inspirerande att jobba i, då sitter jag hellre vid mitt köksbord och skriver. Lyssnar på musik och ska snart köra lite lätt yoga, för har småont i kroppen, stel av att sitta still.
Har varit till kuratorn för sista gången idag och nu får jag klara mig på egen hand. Fått en hel del nycklar till hur jag kan tänka och hur jag ska trösta/uppmuntra mig själv om de destruktiva tankarna dyker upp igen, men självklart har jag mycket att arbeta med fortfarande. Tror säkert att jag kommer gå och prata med någon igen om några månader, får se vilken del av mig vi ska ta tag i då, men nu är det dags för mig att öva. Öva på att våga vara mig själv och inte vara rädd för vad folk ska tycka om den personen. Öva på att säga tack för komplimanger och framförallt se till att börja tro på dem.
Passade på att jobba hemma idag när jag ändå inte mådde så bra och det är bra mycket roligare att vara här än på kontoret. Jag vet inte, mitt kontor är inte inspirerande att jobba i, då sitter jag hellre vid mitt köksbord och skriver. Lyssnar på musik och ska snart köra lite lätt yoga, för har småont i kroppen, stel av att sitta still.
tisdag 1 mars 2016
Mars
Tiden går så fort och våren närmar sig, eller i varje fall blir dagarna ljusare. I Kiruna är det ff -10 på dagarna. Men det känns knappt längre. Dock längtar jag faktiskt nu att få dra på mig springskorna och ge mig ut. Hittade förresten en baddräkt jag vill prova på Intersport också, jättesnygg, så jag hoppas den passar.
Startade också mina 3 utmaningar idag och inser att jag kommer få en rejäl träningsvärk av detta. Men kämpa på ska jag göra!
I övrigt går det långsamt på jobbet just nu och det gör mig lite ledsen. Missar jag något? Har å andra sidan tid att läsa in mig på en hel del och kanske borde börja kika lite på att skriva artiklar också.
Nej, jag hoppas det släpper i morgon, att det börjar trilla in lite att göra.
torsdag 1 oktober 2015
Jag ❤️ timmermän
Idag har jag verkligen fått min dos av timmermän! Alltså jag älskar verkligen dessa människor som är så duktiga och drivna och ärligt intresserade av huggtekniker, klyvningar, att forska sig fram genom att prova. Jag älskar detta och borde kanske utbilda mig vidare inom hantverket för att bättre förstå (alternativ karriär, ännu en och det behövs kvinnor)!
När Mattias tackade och visade bilder från Ransbergs klockstapel så kunde jag inte låta bli att skryta om att där har jag ju varit med jättemycket som AM vid renoveringen!
Det är ju folk jag har träffat så mycket genom mitt jobb, att se att deras jobb värderas och ges uppskattning - det är underbart. Kvällen kröntes med att Traditionsbärarna (nätverk av duktiga timmermän med säte framförallt kring Skaraborg) fick Svenska byggnadsvårdsföreningens byggnadsvårdspris för "vårda"!
onsdag 30 september 2015
Det känns...konstigt
Vemodigt! Otäckt!
Jag har bott på så många ställen de senaste 5-6 åren och nog aldrig egentligen känt mig färdig, fastän jag i flera fall (som Skara) behövde komma därifrån. Men jag tror också att det så mycket beror på det jag lärt mig om mig själv nu. Vad hade hänt om jag hittat dansen när jag bodde i Skara, eller Kristianstad?! Hade jag sett på dessa platser annorlunda?! Jag vet ju det att hade jag fått fast eller förlängt i Västergötland så hade jag ju flyttat från Skara till troligtvis Lidköping (alt. Skövde, men Lidköping är finare). Att då åka förbi Lidköping igår, jag ville kliva av.
Men nu är jag alltså i Mariestad! Snart kommer jag få veta vilka som är här. Tänker att jag kommer träffa folk jag inte träffat på flera år. Gamla kollegor framförallt, men kanske några gamla kursare också. Just nu, innan jag vet, så känns det otäckt. Men vet att det kommer bli bra. För jag vet hur jag fungerar. Så ska klä på mig och ta en promenad, passa på när vädret är sååå fint!
fredag 25 september 2015
Hur ska det gå?!
Alltså resten av detta året är nästan redan fullbokat. Och jag tänker bara på det som bra! Fick reda på idag att jag kommit in på en skrivkurs jag sökte i somras, men som jag inte trodde skulle bli av. Så varannan onsdagkväll nu blir det att tillägna mitt skrivande (kul)! I övrigt bokade jag resa hem till Falun i mitten av oktober, samma helg som det är oktobermaran i Gävle, så får jag testa på den. Ska "bara" gå en dag, men det kommer räcka. Vi satt och planerade mycket jobb nu när vi varit i Kiruna i veckan också, att vi ska upp flera veckor till för att få fatt i och hinna göra allt som krävs av fältarbetet detta år. Så jag ska lista detta här framöver också, bestämma vad som ska utföras vilka veckor och därefter då kunna uppskatta hur mycket mer tid som behövs i Kiruna. Har inget emot att åka dit dock, gillar ju denna stad så mycket!
I övrigt har jag ju sagt att jag ska komma igång med yogan igen, jag ska försöka få in ett styrkepass i veckan - förutom att jag också joggar och dansar. Får nog börja slå ihop vissa aktiviteter så jag får någon kväll hemma också. Men det mesta handlar väl om planering...
Nu är det helg, dans på söndag och sedan nästa vecka åker jag söderut för första gången denna höst. Mariestad och sen Örebro! Längtar!!!
onsdag 9 september 2015
Behöver sådana här dagar på jobbet ibland...
...för att komma ihåg hur roligt det egentligen är när inte nacken och långa dokument som måste skrivas ockuperar min tid.
Lunch på stan och sedan rundtur på först Bergströmska gården - byggnadsminne, och därefter Karlshälls industrilämningar.
Bergströmska gården - en gammal handelsgård mitt i Luleå som verkligen när det är så avskalat som här är byggnadsporr för en byggnadsantikvarie.
Lämningar efter en pappersmassafabrik från så sent som 1930-talet ute i Karlshäll. Magasinen på bilderna nedan är de sk Tyskmagasinen som har en spännande, men kanske inte så trevlig historia.
onsdag 26 augusti 2015
Vart finns det någon som duger...
Håll tummarna att tåget är i tid i morgon när jag ska hem. För i så fall hinner jag på höstterminens första danstrivselkväll, dansabstinensen ni vet, trots att jag dansade i fredags! På söndag börjar buggkursen också...ska bli spännande och otäckt - för jag har usel danssjälvkänsla just nu, men också såååå himla roligt!
Var ju på Blender i fredags och jag gillar dem. De är dansanta och duktiga musiker och ett par av dem är riktigt söta (om än RIKTIGT unga också, men ögongodis hos flirtiga dansbandsmusiker är faktiskt ganska roligt)! Dansen gick det som sagt lite sisådär med, folk jag dansat bra med tidigare gick det sämre med nu, men också lite tvärtom! Sen kan det ha berott på att jag var jättetrött också, jag hoppas det. Men jag fick höra och dansa till mina favoritlåtar med dem, såg att jag inte var den enda som sjöng med också :-)
http://open.spotify.com/track/770h6k7lp90gxSNXDoqZjv (så fin ballad detta)
Sista kvällen i Kiruna (ska jobba en stund i morgon också innan tåget går) och det blir ännu en föreläsning ikväll. Hade något med normer att göra, väldigt intressant lät det i varje fall. Får återkomma med en recention sen. Först nu ska jag och Sophie iväg och äta tidig middag på Arctic thai.
måndag 24 augusti 2015
Sista veckan i Kiruna på en månad ungefär
Idag fick vi ta bussen till Kiruna då tågen var inställda på grund av växelbyte. Det gick bra det också, men tog längre tid och nackdelen är att jag inte kan jobba eller läsa på en buss. Så tur jag hade en ljudbok att lyssna på, sen sov jag lite också eftersom bussen gick kvart i sex i morse. Bussen körde över Jokkmokk, så det blev en hel del fina utsikter på vägen och så fick jag se två ståtliga renar med stora horn; det är ju höst snart. Löven börjar lite sakta färgas gula, men än är det väldigt grönt!
Denna gång har jag Sophie med mig också, vilket känns skoj. Det är också ett kulturevenemang i bl.a. Stadshuset denna vecka och idag var vi och lyssnade på Lars Isestig berätta om sitt barnboksprojekt som ska utspela sig i Kiruna stadshus och delas ut till alla förskolebarn i först och främst malmfälten!
Han har stora idéer, ville ha mycket tips och inspiration till idéer. Så hade han frugan och yngsta sonen med sig också. Frugan som är inredningsarkitekt i grund och botten och jobbade med gestaltning i barnmiljöer för olika ställen, lät himlars roligt!
Efter föreläsning följde jag och Sophie med dem på Spis och drack lite gott och pratade en massa. Urtrevliga var dem och det ska bli kul att följa detta projekt.
Älskar kvällar som dessa och älskar att umgås med kreativa och duktiga människor.
torsdag 20 augusti 2015
Knottplåga
Åter i Kiruna och nu börjar jag tröttna på hotellivet. Så nästa vecka blir den sista på vift på ett tag. Behöver få landa hemma i Luleå, knappt varit där sen juni och tids nog blir det mycket resor igen. Men inventeringen är inte klar. Denna vecka har ägnats åt den mest fullpackade våningen - den under entréplan.
Hann inte färdigt, så får ägna halva nästa vecka åt detta plan också!
Tror de planerar inför kulturarvsdagen som faller in i september bl.a. Jag hängde inte riktigt med i allt, brottades mest med knott! På hemvägen tog vi vägen genom Järnvägsparken, upp för ravinen! Vackert som attan en dag som denna!
Men efter denna färd kände jag mig färdig, både i huvudet och kroppen. Så gick till Ica och köpte en glass och en påse godis och ligger nu hemma på hotellsängen och vilar.
Ska iväg och köpa lite middag sen, men annars blir det en lugn eftermiddag.
Hann inte färdigt, så får ägna halva nästa vecka åt detta plan också!
Gillar ju Kiruna jättemycket, nu när solen skiner från klarblå himmel så synns ju fjällen i horisonten hela tiden. MEN, Kiruna har drabbats av någon form av knottplåga och jag blev rejält biten här i tisdags.
De värsta, de där som svärmar kring dig om du råkar stanna till en sekund, sätter sig på dig, kryper runt - de tror jag inte bits, men dem är så äckliga. Avskyr insekter, vad ska de va bra för?!
Idag hängde jag med Clara och lite annat kulturfolk på kommunen ut på utflykt på eftermiddagen. De skulle bort och kika på vagnen som skjutsade Hjalmar Lundbohms lik från tågstationen till hans begravningsplats vid Kiruna kyrka efter att han dött på 1920-talet.
Längtar hem...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Fullspäckad helg i bergslagen
Det var planerat sedan länge att jag skulle åka hem till Dalarna den förra helgen. Tanken var från början att jag skulle ha mina semestervec...
-
Makedonien - vilken härlig låt och vilken härlig röst, hoppas den är så bra i tävlingen sen å! Då kan den få en röst :-) Annars var de...
-
Oj, det här är min akilleshäl. Kan inte dikt/lyrik, det var det jag var sämst på under Kreativt skrivande, det jag hade svårast att ta t...
-
Jag följer flera feministiska sidor på facebook och för det mesta så lär jag mig jättemycket av det, jag står tillbaka i diskussioner som rö...








































